Hur ”skämmer man bort” dagens barn?

Tack för tips! De är nu 6-11, och vi går ofta i skogen och liknande (och leker mycket, jag avskyr min mobil ) - det är kul. Svårare att få ihop på vinterhalvåret bara när det blir mörkt tidigare (inte alltid det passar att ses på helgen).

Spelar spel gör vi också, så "vardagsaktiviteter" är det inget problem med, det är mer att det hade varit kul att göra något som verkligen får deras ögon att lysa... (Och jag är säker på att de kommer att uppskatta den tid jag lägger ner när de blir äldre!) Men ja, tyvärr är jag benägen att hålla med om att dagens medelklassbarn är väldigt bortskämda och har svårt att uppskatta saker...

(? i originalinlägget skulle vara " förresten, vet inte vad som hände där.)

Tack för fler bra tips! En del av dem känns rätt dyra dock, och en del av dem inbjuder till att använda ännu mer pengar - t ex ett besök på ett museum kan vara kul, i en stund, men det känns som att man då också "måste" använda pengar på fika, eller att köpa något i museishopen... Och mässor etc - då vill de nog köpa grejer också...

Evenemang har jag försökt satsa på (främst teater, som de inte får annars direkt).

Kanske är det mig själv och min lilla (inget stort problem!) besvikelse över att det liksom inte är "tillräckligt" att vi gör något tillsammans, känns som att de vill ha mer ändå (mer köpa hem saker, mer äta kaka, mer upplevelse "prova en gång till"...) Men jag skall verkligen hålla utkik efter "engångshändelser", typ TV-inspelning var ju ett jättebra tips, det händer ju inte så ofta. (Står dock inte ut med Melodifestivalen, värsta trams jag vet )

Tusen tack för alla jättebra tips och kommentarer! Det är nog som ni säger att tid faktiskt är viktigast, även om det hade varit kul att kunna göra något "extra" med dem ändå någon gång. Det får bli som det blir - jag fortsätter med "småsaker" och litar på att de faktiskt uppskattar det också

Tihi, precis så känner jag också! Du satte verkligen ord på det när du skriver

"Gudbarnet är inte otacksam på något vis så jag skyller inte alls på barnet utan jag funderar mer över hela konceptet precis som du gör, ts. Jag kan gärna betala för barnen men ändå så ställer jag mig frågan om vad det är som har förändrats så mycket på något årtionde att det anses fullt normalt att spendera en tusenlapp eller mer för att umgås någon timme med ett barn?

Sist jag tog med ett barn på en tur i stan inkl ett besök på ett kul ställe (tyckte hen också) gick vi och fikade efteråt. Barnet valde en jättebakelse med vaniljsås till, varm choklad med grädde till och sa sen "får man bara en?"! Nej, barnet åt inte upp alltihop :-/

(Och så tänker jag på min ganska normala, tror jag, barndom, när det var årets fest den gång jag gick på kondis med mamma och fick välja *vilken kaka jag ville*, utöver att jag åt en ostbulle. Hände alltså en gång om året. Ja saker och ting förändras, men...)

Det är ju som du skriver, det är inte barnens fel, men jag är liksom lite förundrad över att det har blivit så/hur det har blivit så också. Det känns liksom lite trist att ingenting är "speciellt". Skönt att höra att jag inte är ensam i alla fall!

Tack till fler bra tips från andra! Jättebra tips med kurser och regelbundna aktiviteter - det skulle jag kunna få ihop, men inte barnen, det är en sån jädra massa aktiviteter nästan varje dag i veckan att man inte fattar hur de orkar med, varken barnen eller föräldrarna... Så därför kan det bara bli vid "oregelbundna tillfällen", och det finns sällan tid till en hel dag eller helg...