Besök på badhus med skolan

Jag tänkte exakt likadan och har alltid varit rädd tills min son var typ 10 år gammal. En gång i början på skolåret när jag såg att de skulle till simhallen med klassen, så sade jag till min son att jag skulle komma förbi simhallen med hans badbyxor lite senare, på det sättet hade jag den perfekta ursäkten för att komma och kolla hur det gick till. Det lugnade mig mycket. Jag så att bassängen de övade på var inte så djup och att det fanns två klasslärare och simläraren som hade koll på dem. De är supernoga för ingen vill ha det ansvaret över sitt huvud att ett barn har drunknat under lektionen. Ett par år efter flyttades de över till den stora bassängen och jag fick panik igen. Så jag gjorde samma sak. Jag såg när de dök i den stora bassängen för att leta efter ringar under en lek. Det var samma där, lärarna var med och simläraren också... men då var jag ändå orolig... 20 barn i en 25meters lång bassäng där barnen var överallt hur kan de ha koll? ja, de hade också en kamera i den stora bassängen som en personal kollade hela tiden. Jag tycker att det är superviktig att alla barn lär sig att simma och är tacksam att de har det på schema i skolan. Jag skulle förslå dig att följ med en gång och ser du något som inte tycker om, prata med lärarna, berätta om din rädsla och påpeka om något måste bli säkrare eller bättre, för det är i allas intresse att barnen ska lära sig att simma i en trygg miljö. Idag är jag tacksam att mina nästan 14 och 2 x 12 år gamla barn kan simma. Nu känner mig jag så pass trygg att de får, från och med augusti i år, gå själva till simhallen. Tidigare har jag alltid varit med om de ville simma på fritiden. Lycka till!  

Det är aldrig andra barn eller tonåringar i samma bassäng under lektionstiden som är under skoltiden. De är noga med det, iaf i min kommun.

Allt har sin tid... Mina fick inte ens cykla till skolan själva tills de var 9 år gamla och hade alltid med sig mobilen. De fick inte gå heller hem ensamma, de skulle alltid minst två när de började skolan tills 3:an typ.... överbeskyddande nej, men försiktig ja! Som barn blev jag våldtagen av en barnkörledare, jag var 5-7år gammal och kommer ihåg hans frågor som jag vågade inte säga nej till ÄVEN om min mamma pratade med mig jättemycket om det. Mycket har att göra hur mogen ett barn är till att konfrontera olika situationer. Mina barn får inte vara hemma hos kompisar om jag inte känner föräldrarna bra, vilka de är, hur de tänker angående spel... Jag är mycket försiktig men ändå uppmuntrar dem i att vara självständiga under kontrollerade former beroende på åldern. Det jag vill komma till är att allt har sin tid och låta ditt 6 åring gå till simhallen med andra vuxna som inte älskar ditt barn som du gör, som troligen inte kommer att ge sina liv för ditt barn som du skulle ha gjort som förälder om något händer, skapar oro.