Anonym (same old story) skrev 2018-09-19 21:34:57 följande:
Men det lustiga är ju att det egentligen inte spelar någon roll, faktikt inte ett skvatt, för oavsett om man är monogam eller polly så har man ju ändå bettet sig som ett jävla as när man brutit sin överenskommelse med sin partner, eller hur?
Jag menar om man nu anser att man av naturen inte är monogam så ska man väl förfan inte gå in i ett monogamt förhållande med någon som är monogam eller?
Och om man nu väljer att luras så kan man ju sen inte komma och skylla det på att man är polly egentligen för det självklara frågan blir då...jaha, varför i helvete valde du ett monogamt förhållande då?
Religionen uppfann INTE avsky mot svek och lögner, det fanns långt innan religionen. Faktum är att väldigt få människor vill umgås med någon de inte litar på för DET är verkligen en naturligt del av våra instinkter. Umgås man med någon man inte kan lita på så vet man ju inte om personen kommer döda dig i sömnen. Alltså tenderar vi att undvika att umgås med människor vi inte tror vi kan lita på.
Tillit är en nödvändig grundpelare för ALLA slags förhållanden mellan människor. Om vi ska snacka om instinkter så kan man ju lugnt konstatera att det naturliga sett ur ett sjävbevarelsesynvinkel är att dra fort som fan är någon sviker och ljuger.
Men lugna ner dig lite. Alla känner ju någon gång åtrå till någon annan än sin partner. Det är så vi fungerar. I de flesta fall klarar vi att hantera det och inget händer, men ibland blir situationen som den blir. Vi är inte perfekta varelser.
Sen har vi hela poängsystemet. Det funkar bäst om en 7:a är tillsammans med en 7:a. Du vet att din partner egentligen skulle vilja ha en 10:a, men din partner känner till sina begränsningar och väljer dig som är en 7:a. Man vill inte vara tillsammans med en som har högre poäng för då riskerar man bli utbytt väldigt lättvindigt. Och man vill inte vara tillsammans med en med lägre poäng, för det behöver man inte. Sen kan man kompensera för detta genom t.ex pengar etc. men det blir sällan bra.
