Många här i tråden verkar göra UL och KUB och NIPT omkring v10-11.
Jag trodde jag hade UL på tisdag men så var det inte,
Kommer göra UL och KUB och så i v12+4 det känns ganska sent om jag jämför med er. Kan det vara för sent?
Det känns inte alls så bra, jag har hittills inga positiva erfarenheter av mödravården i Linköping och då har jag varit gravid innan och är gravid med syskon nu.
Det är ju många nu som gjort ultraljud, har ni alltid sett massa rörelser? Jag har gjort två ultraljud ett i v 8 och ett i v 10/11 ungefär. Allt såg ju jättebra ut och ett pickande hjärta men den rörde sig inte så mkt. Såg inget sprattel eller liknande. Nu kan jag inte låta bli att vara litw orolig, skulle det kunna vara ngt fel? Eller är det vanligt att den är helt stilla?
På min app står att att den redan i typ v 9 börjar röra på armar å ben för å träna musklerna. Jag såg både ben å armar röra sig i förrigår :) v 10. MEN det behöver ju absolut inte betyda att det är nåt fel om den inte rör sig. Jag tror faktiskt jag bara hade tur som såg det. Tror den lilla för det mesta vilar såhär tidigt. Du behöver inte vara orolig jaktenpaflow. Du har en liten men som e tröttis ;)
Jag såg den sprattla i senaste ul, va då i vecka 10. Har gjort 2 st innan det där man inte sett nånting, bara en skugga med ett hjärta som slår typ. Och att din inte rörde sig i vecka 10/11 kan ju ha med att göra att den sov eller något. Tror absolut inte du behöver bara orolig, det är säkert jätte olika:)
Tror inte de börjar röra sig förrän möte senare. Gjorde ett UL i v 13+0 och då var minipysen först stilla, men när det var dags att mäta nacken för kub snurrade den runt och vägrade lägga sig tillrätta.
Vet inte om ni har någon gravidapp men den jag använder (minbebis) anger att rörelserna kommer senare.
Vår son låg helt stilla i de veckorna - han är helt normal :)
Jag blir bara mer och mer nojjig över denna graviditet. Jag pallar fan knte av detta psykiskt. Jag mår skit rent ut av.
Jag gjorde nipt test i v 10+0..... ivrig som jag är. Men de sa att från v 10+0 ska det inte vara några problem. Först fick jag ett Mail i förrgår att det blev misslyckat. Nu fick jag ett Mail om att det förmodligen misslyckas igen pga av för lite dna i mitt blod från fostret. Ja.... så nu sitter jag här, tänker att myran inte levde då och att det är därför. Att myran är död & jag sitter här med en växande mage med ett dött foster i mig. Men de sa att det kan ha varit för tidigt men att det egentligen ska gå att ta det i v 10+0. Vi såg ju myran på vul i v 9+2. Då var allt bra.... alltså vad fan ska jag göra? Jag går under snart. Jag har kub den 13/11 och jag orkar fan inte vänta.... vad ska jag göra????? Jag får panik. Min sambo säger akuten nu men det känns inte ok att åka in och kolla det där nu.... finns dom som verkligen behöver akut vård. Får väl ringa bm på måndag. Börjar min praktik på måndag oxå, jag orkar inte. Jag orkar fan inte med det...... vara social och tänka på allt. Fan... orkar inte må såhär!!!!!!!!! Den eviga ORO, tvi på den.
Jag har gjort ivf privat, för att det var enklast och snabbast. Visst det kostar men det hade vi räknat med och sparat till. Vi började förra sommaren men då sket sig ett par försök och sen var det tjänsteresor och annat som gjorde att det drog ut på tiden så sista försöket tog sig vilket jag faktiskt inte trodde och hade räknat med.
Jo det är illa och det var illa förra gången också när jag var gravid. Vill du veta detaljer så kan jag berätta men är du lättskrämd kanske jag ska låta bli. Bara för jag hade otur behöver ju inte du ha det menar det. Jag är i 11+1 idag så det blir väl v12 va. Men jag vet att olika ställen räknar veckor på olika sätt, så därför har jag dålig koll på det och så bryr jag mig inte tillräckligt för att lära mig. Jag har ett slutdatum och det är 25maj, det räcker för mig att komma ihåg
Du behöver inte oroa dig över rörelserna, det är mycket som påverkar. Får du en sportfåne kommer den röra sig mer än tänkaren. Mycket rörelse i magen mycket rörelse utanför magen och tvärtom.
3.5år så det blir stor skillnad men det blir nog bra ändå, vi började som sagt med syskon förra sommaren men pga olika saker så tog det lite tid. Ju yngre de är desto större är åldersskillnaden och de är ju vuxna större tid än barn så de kan nog bli kompisar ändå och ha nytta av varandra.
hej! Tack :) känns häftigt och jag börjar känna mig mer positiv nu då jag mår lite bättre än tidigare och vågar tro på graviditeten :) jag bor i schweiz - så allt är privat här hehe, de kör tydligen nyaste grejerna hos min gyn så blir en lite sci-fi upplevelse ;)
ja jag gjorde också FET - ska maila min klinik o se när mitt bf är egentligen.. ja jag kommer nog fråga om könet när de de ringer om mina NIPTprover... kommer inte kunna hålla mig känner jag hihi :) idag ringde de o berättade att mina prover visat att jag har lågt vitamin D och inget skydd för röda hund (rubella) - så jag ska vara försiktig runt barn i alla fall...
kram!
Jag tjafsade med henne och ifrågasatte varför hon inte tog urinprovet också när jag hade alla andra symptom. Men det skulle vi göra nästa gång vi sågs. Jag orkade inte tjafsa både med henne och sambon, man är påverkad av graviditeten, ingen tror på en, man blir bara trött och tillslut tänker man att aja skitsamma då. På sätt och vis kände jag lite "haha vad var det jag sa" när det blev konstaterat att jag var förgiftad. Lite barnsligt kanske men ändå Jag hoppas som sagt att de blir kompisar och ha roligt ihop för det skulle underlätta alla semestrar och sånt
Är det bara jag som är sk omföderska här?Jag tror det är bra om du försöker hitta någon att prata med, det är en jobbig process detta och massor av tankar och rädslor.
Börjar du känna dig lite deprimerad så ska du verkligen ta tag i det och försöka ta dig upp så snabbt som möjligt för ju längre ner du sjunker i depressionen desto svårare och jobbigare blir det att ta sig upp.
Jag tänker som så att ju bättre jag mår fysiskt och psykiskt desto bättre är det för barnet. Så jag satsar lite extra på må-bra-saker just nu. Jag år bra av att träna så jag försöker klämma in det extra mycket ibland på bekostnad av sambons träningstider, men han har inte foglossning så det får han finna sig i. Jag har inte ens dåligt samvete för det heller.
Jag äter mat som är god, inte billig.
Mitt råd är att bita i hop och göra klart utbildningen för det blir så mycket lättare sen. Än att du ska avsluta den när du kommit ur studie vanorna och har småbarn att ta hand om.
Hitta någon att prata med.
Ta dig tid och lyxa till det med rimliga saker som får dig att må bra fysiskt och psykisk. Kan ju vara lite svårt och dyrt att åka på lyxkryssning för att må bra