Tack så mycket för grattisar och lyckönskningar! Ni är så många som varit med mig på den här resan och ni är och har varit så viktiga! Jag kan fortfarande nästan inte fatta att han är här. Och att han är vår! Det är så underbart och fantastiskt att det nästan är som en dröm. Men här ligger han bredvid mig och är helt verklig och världens underbaraste lilla bebis.
Nu är min minitjej 2 v!! Helt sjukt vad tiden går!
Hon är tyvärr inte den största ännu och hon har precis vänt från att gått NER i vikt...ammar och koppmatar som stöd med ersättning.
Någon som haft samma problem med ett barn som inte går upp i vikt, eller som är svår att få att gå upp i vikt?
Undrar också om nån av er ätit antibiotika medan ni ammat?? Hur funkade det isf?
BF för mig idag men vår dotter kom i lördags! :) Efter ganska segt värkarbete hemma kom hon efter bara tre timmar på förlossningen, varken vi eller barnmorskorna trodde det skulle gå så snabbt då jag var öppen 4cm när vi kom in, men sen gick det väldigt snabbt med intensiva värkar ganska med en gång. Bad om att få bada efter en stund och sen började krystvärkarna i badet så det blev en vattenfödsel! Riktigt häftigt faktiskt nu när jag har glömt smärtan, haha! Och väldigt stor skillnad mot min första utdragna förlossning. Nu är vi hemma och försöker hitta rutiner för två-barnslivet, lite av en två-barnschock med mycket svartsjuk storasyster får jag nog medge...
Nu har det snart gått ett år sen vårt mirakel kom till världen. Det känns helt sjukt. Han är inte längre en bebis utan en kille som springer runt och har världens personlighet.
Som inalina skrev, det har varit värt allt! Och idag är jag tacksam för att det var just vår älskade unge vi fick vänta på.
Börjar bli sugen på en till nu men det får vänta liiite till. Tänker försöka sälja in det till mannen och hoppas på att börja med ny behandling till hösten. Får se vad han säger :p tror han å ena sidan känner att det varit tufft, men å andra sidan vill han ju ha fler barn och vi vet ju att det kan ta sin lilla tid.
Hur går det för er? Hur gick det att resa till Sverige inalina?
Länge sen man hörde ifrån er! :) hur går det med era små?
Juni fyllde 1 år den 11e juni :) tiden går så fort!! Hon går å springer.. väldans fart på henne :) hoppas allt e bra med er!
Kram
!!! visst är de underbara när de tultar runt?? här går det också toppen, lillan utvecklas varje dag och det är så fantastiskt att se. man förstår fortfarande inte hur det kunde bli just hon, som är så perfekt och helt fantastisk ;)
Hejsan!!! vad härligt att höra med din lilla !!! visst är de underbara när de tultar runt?? här går det också toppen, lillan utvecklas varje dag och det är så fantastiskt att se. man förstår fortfarande inte hur det kunde bli just hon, som är så perfekt och helt fantastisk ;)
planerar ni fler IVF försök eller tänker ni vänta lite med syskon /om ni nu vill ha syskon till henne såklart :)? det sista jag tänker göra är att stressa med det, och vi är så tacksamma över vår lilla tjej, men givetvis vore det en fantastisk bonus om hon får ett syskon en dag.
hade ni ägg i frysen?
Kramar!! (till er alla, om någon går in o läser tråden mer nuförtiden hihi!)
vi har inga ägg kvar så det får bli hela tjilevippen en gång till om vi ska ha syster till lillan, 18 maj föddes fyllde hon ett!! =) men ja vi njuter också, blir bara bättre o bättre tycker jag! hon ska börja på dagis i augusti så det tror jag hon kommer tycka är roligt också! Blir ju tyvärr inte att man träffar så mkt folk/andra barn i dessa tider och facetime är väl inte hennes favoritintresse direkt ;) är du fortfarande föräldraledig? Kram!
Hej alla! Så roligt med lite uppdateringar!
Var ett tag sen jag var inne nu.
Här springer livet fram. Lilleman är inte så liten längre. 1,5 år nu. Han växer fortfarande som en tok och kan inte fatta att han är vår.
Sist skrev jag om att jag var sugen på att snart försöka med en till, men den känslan lugnade sig lite och kände att det kunde få vänta lite. Vi har så mycket på gång i övrigt.
Men så idag hände det jag aldrig trodde skulle ske. Jag har känt mig onormalt trött ett par dagar och eftersom jag bara varit det en gång innan, förra graviditeten, så testade vi imorse. På något konstigt sätt har vi lyckats på egen hand. Strecket var så tydligt och kom fram direkt på stickan.
Vi är i chock! Vågar knappt hoppas att det går vägen, men vi är så glada.
Vid förra IVFen hittade de knappt tillräckligt med spermier för att befrukta äggen. Helt galet!