BaKu skrev 2019-05-15 21:03:20 följande:
Hejsan! Jo vi mår bra!
Han växer som en tok och växer ut i princip allt. Nu är vi på klädstorlek 74. Hans bedsidecrib fick vi skippa för nån vecka sen, liggdelen i vagnen börjar bli liten och babyskyddet kanske vi kan ha en månad till...roligt att han växer, men det är lite jobbigt att han är lång som typ en 7 månaders, men inte kan sitta än...Börjar också bli tungt att bära.
Det har varit lite grinigare dagar till och från det sista, men har hänt så mycket i utvecklingen också så inte konstigt. Tror också det är en tand på gång, men det får vi se.
Han sover bättre på dagarna nu vilket är skönt. Nu kan jag natta honom så han ligger själv, men lite bökigt eftersom han börjat vända sig. Har beställt en myspöl och hoppas kunna natta honom i den på golvet om dagarna så kan jag slappna av lite mer. Vi har sovrummen en trappa ner och vill inte behöva springa ner varje gång han ska sova eller lämna honom ensam därnere.
Nätterna var lite bökiga ett tag, men blev bättre när vi bytte till hans spjälsäng. Han somnar oftast runt 21, vill äta vid två och sen sover han till 6. Oftast äter han då och somnar om. Inte ovanligt att vi får sova till 9. Så vi är extremt tacksamma för nätterna. Det enda jobbiga nu är att han är så tung att lyfta i och ur sängen på natten.
Vi går på babysim och det funkar bra. Han verkar tycka det är roligt för det mesta.
Nu börjar jag orka göra lite mer på dagarna också. Känner mig mer motiverad att åka iväg med honom och det är kul. Inte lika nervöst nu som i början. Också lite lättare nu när vädret börjar bli bättre och man faktiskt kan lyfta ut honom ur vagnen om han blir ledsen.
Vi har lämnat bort honom vid två tillfällen i drygt tre timmar per gång. Det var jobbigt för mig att vara ifrån honom, men det gick väldigt bra. Lite problem att få honom att äta, men funkade även det tillslut.
Enda saken som börjar bli lite jobbigt är att mannen inte kan natta honom. Innan har inte det behövts riktigt. Han somnade när han åt och sen sov han ju ändå inte mycket på dagarna. Så mannen behövde inte lära sig. Men nu äter han ju mer sällan och han behöver verkligen sina tupplurer. Nu försöker vi ibland, men det är svårt, dels för att mannen inte har riktigt "tålamod". Han ger upp när det inte gått direkt. Han tittar ju på hur snabbt det går för mig. Sen har han inte vanan och han blir nog lite nervös. Sen hinner ju lilleman bli övertrött så då måste jag till slut ta över.
Nu sover han här bredvid mig i soffan och nyss skrattade han i sömnen och det känns overkligt då. Kan inte fatta att vi faktiskt har honom hos oss.
Hur går det själv?
så härligt o höra att ni mår bra =) han måste ju vara 4 mån nu ? förstår att han är tung redan, blir ju ordentlig träning för både dig o din man ;)
låter som att han sköter sig exemplariskt dock så att du/ni får sova en del i alla fall! men mätta nöjda bebisar sover väl bra kanske..:) roligt att ni börjat med aktivitet för honom också! ska kika lite på vad vi skulle kunna börja med i höst här, babyyoga eller nåt hoppas jag finns!
har ni bokat in någon semester att resa i väg i sommar?
förstår att det är jobbigt om ni inte känner att ni kan lugna/natta honom på samma sätt men det kommer nog =) kan tro att det fortfarande är overkligt - jag längtar som en tok efter vår lilla bevis nu, hade rätt ont i magen och mkt sammandragningar i natt men det har lugnat sig nu på morgonen. var ute och rörde mig massor igår och städade etc här hemma så vet inte om jag är mer överansträngd än lillan som egentligen är på väg...
hur kände du innan värkarna drog i gång på ritkgit? jag tycker det är så svårt att veta vad för tecken man ska leta efter och knappt sovit en blund i natt- när jag somnade drömde jag att jag hade värkar..jag har ju så mkt sammandragningar ändå som är rätt obehgaliga, och så svårt o veta om det är nåt jag ätit eller hård i magen som gör ont istället... suck...