Vi som blivit gravida efter IVF

Hej allihopa!

Hoppas ni haft en bra helg. Jag har en fundering ja tänkte ja skulle ta upp med er allihopa, enbart pga ren nyfikenhet :)

Vi är ju en del av oss, även jag, som är riktiga "vrak" emellanåt (hoppas ingen tar illa upp), det tycker jag med all rätt att vi har rätt att vara, med tänkte på allt vi går igenom ;)

Men, min fundering är, Hur är/mår/beteer sig era partners just nu?? :) visar det någonting, i sådant fall vad? Och hur?

Min man har i princip inte visat så mycket sen vi plussade.. Han är en tyst person som inte gärna pratar eller visar känslor. Alls. Det är tufft för mig ibland att han är sån, men jag vet att han finns där och bryr sig såklart.

Jag har ju haft 7 miljoner känslor och alla på en gång sen vi plussade, men inte han. Han är glad såklart, men vågar nog inte riktigt vara helt glad. När jag mått riktigt dåligt har han inte sagt så mycket alls om ivf eller barn osv.. däremot när vi satt i väntrummet på ivf kliniken i fredags när vi skulle på ul så börja han gråta. DÅ blev jag chockad. Och rörd, och glad och ledsen. Har sett han gråta 1 gång förr under alls våra år tillsammans.. Så jag tror att han har nog ungefär lika mycket känslor som mig, men invändigt.. eller så blev det bara så himla läskigt när vi satt där och skulle få se om den levde eller ej... vet inte, men är intressant att få höra hur era partners tar allting :)?

Hoppas ni har haft en underbar helg <3

Tack för du delar med dig!! <3

vet att de va någon som nämnde de till dig förr men jag säger det igen, det är roligt och nyttigt att ha någon som är lite längre fram i processen än oss andra :)

Visst är det en intressant diskussion. Alla är så olika och alla tar det på så olika vis. Skönt ändå att de flesta par verkar komma överens och komma på sitt egna vis att komma igenom allt detta. Man är väl så illa tvungen såklart, men det är fint att se <3

Er ide om boken va en bra ide. Låter som ni har kunnat dela med er och visat känslorna genom denna, så fint. Vilken tur att ni kom på nånting som funkade för er när det va jobbigt. Kanske skulle jag testa detta med min man oxå som har svårt för att prata osv. 

Jag förstår vad din karl menar och hur han känner. hos oss är det mitt "fel", så jag har haft alla dessa tankar som han haft oxå. Men i mitt fall har det varit så att jag tänkt många många gånger om jag skall lämna min man för att jag tycker att han förtjänar bättre, någon som kan ge honom det barn han så gärna vill ha. Att det skulle vara JAG som gör hans framtid barnlös, och krossade hans högsta önskan, det är nog en av de absolut största svårigheterna för mig genom denna resa, och är fortfarande eftersom jag är rädd att få MA eller MF, och att eventuellt inte orka försöka igen. Att jag skulle va den som orsakade honom allt detta, DET är min största sorg i hela den karusell. 

Men, just nu är jag gravid, och försöker vara så glad jag kan för det <3 

åh jag som tänkte att du var en av de lyckliga som skulle slippa illamåendet - tydligen inte!  är i v 7+6 idag och mår rätt risigt faktiskt.

allmän sjukdomskänsla, illamående vid tanken på mat (och i prinicp hela tiden) men mår inte illa när jag äter i alla fall. också sjukt trött vissa stunder så det känns som grus i ögonen. konstant lite yr/huvudvärk så känns som att jag går runt i ett töcken. Inga mardrömmar ialla fall, haleluja...;)

känner också att viktuppgången förmodligen kommer komma då jag inte tränar på samma sätt längre (lite frisk luft får mig tyvärr inte att må bättre heller..)

har du nåt tips på lite nyttigare snacks som också är gott? Läser att man inte ska försöka äta för mkt gluten etc - har börjat frossa lite i kiwi och clementiner vilket känns lite bättre i alla fall :)

Kram!! och hoppas inte det blir värre! Har inte kräkts här och ber att få slippa det då det är en av mina värsta farhågor.

Någon mer som känner att dom kan äta en hel häst i timmen?! Någon som vet varför det blir så?? Förstått att de är vanligt men hittar inget om varför..:)

Jag har haft jätteproblem med förstoppning. Äter minst två kiwi om dagen och katrinplommon men ingen större effekt. Har köpt movicol på Apoteket men det smakade så illa att jag höll på att spy så det tar jag inte mer. Att dricka mycket vatten ska hjälpa så försöker ha en vattenflaska hela tiden. Hoppas det ska gå över snart för magen blir helt uppblåst och det gör illamåendet värre med när det står helt still i tarmarna.

Aaaah, kiwi! Nu blev jag sugen!!! Tur att vi har hemma ...

Jodå, de där 5 kilona man gått upp sen ivf märks tydligt. Jag som brukar träna en massa i vanliga fall... men så länge minipysen mår bra är jag glad. I alla fall vecka 12+0 i morgon och inskrivning på tisdag. Kub nästa måndag... ska bli så skönt. Hoppas allt ser bra ut så man kan börja berätta.

Tack för tipset. Varit förstoppad ett par veckor redan, och ibland stenhård. :)