Vi som blivit gravida efter IVF
Akira Öken skrev 2019-08-01 17:37:08 följande:
Hur gick mätningen?
Inlägg från: Etta
|
-
Den gick bra! Hade ökat rejält så var nästan tillbaka på min kurva igen. BM trodde nu att det kan ha att göra med hur bebisen ligger, att hon kanske legat tvärs över magen sist men vänt sig med huvudet neråt nu. Känns skönt hursomhelst. Lycka till imorn!
-
Skönt att allt såg bra ut!Akira Öken skrev 2019-08-04 16:59:37 följande:
Tack! Det gick bra! Men lite läskigt att bebisen verkar bli rätt stor. Enligt deras beräkningar vägde den 3,7 redan i fredags. Tycker den kan komma ut nu och inte växa mer.
-
Vecka 33 idag och har 7,5 veckor kvar... känns som en evighet!! Kände imorse för första gången att det var svårt att andas, alla organ känns liksom upptryckta, jättejobbigt! Och så är det så lååångt kvar. Ska jobba 5,5 veckor till dessutom.. men tack och lov ganska lugnt på jobbet, ingen räknar riktigt med mig som bara kommer tillbaka så kort efter semestern... ;) Så just nu känns det lättare att jobba än vad det gjorde på semestern! Min dotter började förskolan i måndags och var nog skönt för henne med att få bli aktiverad av nån annan än en trött och energilös mamma, så förhoppningsvis blir det lite lättare för dig när barnen börjar skolan!tossaliten skrev 2019-08-07 05:56:49 följande:
Usch är i v 35 nu. Bara 4 v kvar sedan kommer bebisen men det känns som en evighet just nu.
Svårt att andas, klumpig, trött, fånge i sin kropp, svårt att sova, ångest osv
Hur kan 4 v kännas, så långt??
Som tur är börjar barnen skolan om 1.5 v och redan nästa vecka börjar det bara möten mm med skolan. Tiden rullar på.
Någon mer som känner samma??
-
Skönt att du mår bättre! :) När är det du har BF? Jag mådde jättekonstigt under slutet av min första graviditet och skulle verkligen beskriva det just som ?svårmod?. Tyvärr fick jag tillbaka det de första månaderna efter förlossningen, tyckte allt kändes jobbigt, tungt och oroligt. Är ju ganska vanligt och släppte sen men bästa är ju om man isåfall kan få lite stöd, jag skämdes för att jag kände så när vi försökt få barn så länge och berättade inte för nån förutom min man. Kommer verkligen försöka söka mer stöd om det blir samma denna gången!Akira Öken skrev 2019-08-08 21:31:14 följande:
Okej, hoppas att min inte blir större. :) Men det finns nog risk för det. Var hos barnmorskan idag och s/f-måttet ligger nu på översta kurvan. Jag mår ändå rätt ok. Svårmodet har lämnat, iallafall just nu, och jag känner mig inte ledsen längre. Dock har jag lite ont i kroppen, särskilt händer/handleder.
-
Skönt, de har det nog då! Behöver ju heller inte alls bli så, svårt veta hur det slår när det gäller hormoner liksom! En vän till mig fick en depression under graviditeten men som släppte innan förlossning och hon hade inga bekymmer efter förlossningen så handlade nog om graviditetshormoner. Tror mitt problem var lite glappet mellan Mvc och BVC, hade pratat med bm på MVC men var inget som följde med till BVC och eftersom jag själv skämdes och kände mig otacksam så tog jag aldrig upp det. Tyckte inte riktigt symtomen på depression stämde heller , var liksom inte så illa för mig att jag inte orkade ta tag i nåt eller var sängliggande utan mer känslan av att allt var jobbigt och tungt och att jag var orolig. Denna graviditeten känner jag mig mycket mer stabil, så hoppas det ska hålla i sig! Åh, då är det ju jättenära för dig, vad spännande! Jag har Bf 2/10, så sju veckor kvar!Akira Öken skrev 2019-08-11 10:36:41 följande:
Ja, jätteskönt! Bf 20 augusti, om 9 dagar! Jag ska verkligen försöka ha koll på mig själv efter förlossningen så jag och andra snabbt kan upptäcka om jag drabbas av förlossningsdepression. Lite orolig för det då jag har en tidigare historia av depressioner under livet. Men jag har pratat med både kurator och barnmorska om det, så tänker att de också kommer att ha lite extra koll.
Hur mår du nu och när har du bf?
-
Tycker det är så svårt att avgöra vad som är minskade rörelser, vet inte om min bebis har nån speciell dygnsrytm, utan känner ju då och då under dagen men har jättesvårt att säga om det är skillnad från dag till dag. Har inte en jätteaktiv bebis (och har aldrig varit) men känner ju nu (i v 34) mer stora, långsamma rörelser som får hela magen att ändra form än tidigare snabba sparkar.
-
Åh, stort lycka till!! Jag har en kompis vars son vägde 5 kg när han föddes, min dotter vägde 3,5 men jag fick större bristning än hon (fick på gränsen till grad 3 och blev sydd av läkare, många stygn) så det behöver inte alls betyda något! Och även om det var lite tufft i början med bristningen läkte det jättebra.Akira Öken skrev 2019-08-23 21:12:55 följande:
Hoppas också på det! :)
Ja, spännande! Men nu blir det tyvärr inte som jag hade trott och tänk. Igångsättning planerad till imorgon. Jag är orolig och lite rädd, både för själva igångsättningen men också för att gå sönder då bebisen är beräknad att väga kring 4,5 kg.
-
Usch, jag har blivit jätteförkyld med halsont och feber! :( Går in i v 36 imorn och känner mig allmänt eländig, känns inte alls bra att ha feber, pratade med bm tidigare idag som rådde till att ta alvedon, vilket jag gjorde men känns väldigt olustigt ändå. Men måste ju hända hela tiden att gravida får feber utan att det är nån fara för bebisen va?
-
Stort grattis!! Underbart att han är här! :) Låter som en tuff förlossning, skönt att allt gick bra!Akira Öken skrev 2019-08-29 14:17:14 följande:
Nu är han här! Straxt efter nio i förrgår morse kom han till slut till världen via kejsarsnitt efter en långdragen, misslyckad igångsättning. Han var stor: 54 cm och 4890 g. Allt gick bra och vi mår bra allihop. Jag har lite svårt att förflytta mig, men det går bättre hela tiden och imorgon ska vi nog få åka hem. Lycka.
-
För mig med första barnet började värkarna en måndag em/kväll och kom ca en gång var tionde minut hela natten, riktigt onda värkar, för att sedan öka till 2 på 10 från morgonen, men sedan avtog dem under fm, kom igång igen men aldrig mer än 2 på 10, åkte in till förlossningen tisdag kväll och då var jag enbart öppen 1 cm... blev ivägskickad på en timmes promenad innan jag ev skulle behöva åka tillbaka hem, men det gjorde susen, var öppen 4 cm när vi kom tillbaka, och förlossningen var igång. Dottern föddes onsdag morgon. Nu gravid med nummer 2 och hoppas på snabbare förlopp denna gång då jag var helt utmattad när förlossningen startade. Hoppas det kommit igång för dig nu!mammsen79 skrev 2019-08-29 08:08:55 följande:
Hur fick ni igång eran förlossning? Här är det segt har bf i dag haft förvärkar o små blödningar till o från barnmorskan konstaterade att han är fixerad o att jag är öppen 3 cm men att tappen inte är helt utplånad hon gjorde en hinnsvepning trodde värkarna skulle komma igång men i stället börja blöda mera o så har det avtagit. Är det bra om man går ut o går? Sitter mest i soffan om dagarna. Detta är mitt 3 barn men det var 13,5år sedan jag fick min yngsts, kan det vara för att man är äldre idag o det tar sådan tid innan det kommer igång? Detta började för 1,5 vecka sedan o jag vill helst inte bli igångsatt. Berätta gärna hur det var för er och hut gamla ni är o om drt är första andra eller tredje barnet. Tacksam för svar
-
Haha, jag tänkte faktiskt också på detta häromdagen, men vad jag minns (4 år sen sist) så försvann den där känslan att man inte kan röra sig i princip med detsamma men det tog ett tag att komma i sina vanliga kläder. Men jag kam verkligen minnas fel!tossaliten skrev 2019-08-31 20:30:41 följande:
Måste fråga en säkert korkad fråga. Speciellt eftersom jag har två barn redan haha men minns faktiskt inte.
Nu är jag fortfarande rätt liten. Magen är ju "stor" i förhållande.
När man böjer sig är det ju en hemsk känsla. Knappt man kan nöja sig t ex och ta på strumpor, torka sig efter dusch etc. Sitta ner känns jobbigt för magen har emot mm.
MEN efter förlossningen hur känns den då? Vet att den inte går ner förrän efter dagar/veckor men den är ju "tom" efter förlossningen.
Är den där "tjocka" känslan borta då, att det tar emot liksom??
Minns verkligen inte. Hemskt att säga men ändå ????????????
Hur lång tid tog det för er att någorlunda kunna ha era gamla tröjor igen? Och andra kläder...
-
Åh, vad avis jag blir! :) Stort lycka till!tossaliten skrev 2019-09-02 21:43:03 följande:
Nu har jag bara en dag kvar som gravid!! Kommer kännas sjukt konstigt men ändå skönt när det är över och man får se att hen är frisk! Det är min ända önskan!! Friskt litet barn hoppas jag på!
Kommer kännas märkligt när magen går bort.
Som man väntat på denna dagen i 9 månader och plötsligt är den här!
-
Jag känner absolut igen mig! Tog lång tid för mig att släppa de där känslorna i första graviditeten. Vi hade också efter att först ha betraktats som ?oförklarligt barnlösa? vid insättningen av embryot som blev vår dotter fått svar på att vi nog aldrig skulle kunna få barn på naturligt vis utan behöva använda icsi. Så även om jag blev gravid och lyckan i det var jag sorgsen över beskedet att vi inte kunde få barn på naturligt sätt. Men från kanske mitten av graviditeten tänkte jag allt mindre på det och mot slutet inte alls! Sen kom alla känslor tillbaka när vi höll på med syskonförsök och inte lyckades och alla runtomkring fick två och tre barn på första försöket (som det kändes.) Nu är jag i slutet av min andra graviditet och fick nyss reda på att min bästa vän är gravid med sitt andra barn på kort tid, kände enbart glädje och det var sååå skönt! Hade verkligen inte gjort det för ett år sen. Så ja, det går över! :)LimeLime skrev 2019-09-09 20:01:16 följande:
Skriver här då jag vill ventilera men samtidigt känner mig lite dum som känner som jag gör. Tänker att det kanske ändå finns någon här i tråden som kan relatera. Jag är gravid via ivf (hurra!). Men mitt huvud hänger inte riktigt med på något vis. Fick nyligen reda på att ett annat par i min närhet är gravida på mer eller mindre första försöket och min första känsla var att jag blev arg. Inte på dem såklart men på att det är så JÄVLA orättvist. Att vi har behövt kämpa, genomgå utredning, hundra läkarbesök och missfall. I mitt huvud är jag fortfarande ofrivilligt barnlös i ivf-processen på något vis. Jag tror inte att jag har lyckats ställa om till att jag faktiskt är gravid.
Är det någon som känner igen sig? Går det över? Det är ju inte den reaktionen eller de känslorna man vill få när någon berättar att de väntar barn.
-
BF för mig idag men vår dotter kom i lördags! :) Efter ganska segt värkarbete hemma kom hon efter bara tre timmar på förlossningen, varken vi eller barnmorskorna trodde det skulle gå så snabbt då jag var öppen 4cm när vi kom in, men sen gick det väldigt snabbt med intensiva värkar ganska med en gång. Bad om att få bada efter en stund och sen började krystvärkarna i badet så det blev en vattenfödsel! Riktigt häftigt faktiskt nu när jag har glömt smärtan, haha! Och väldigt stor skillnad mot min första utdragna förlossning. Nu är vi hemma och försöker hitta rutiner för två-barnslivet, lite av en två-barnschock med mycket svartsjuk storasyster får jag nog medge...