Vi som blivit gravida efter IVF

Tack! Ja det var första. Har inget mer inplanerat, o nu är bi utskrivna från kliniken. Men jag bil gärna göra ett till i v 9-10 för att se att det fortsätter som det ska, och inför nipttestet

Vi ska ta reda på det i samband med niptestet. Dels för att jag är otålig och alldeles för nyfiken för mitt eget bästa, men främst för att det känns som att man kanske kan ta till sig det lite mer då. Om man vet att det är en liten flicka eller pojke därinne.

Imorgon har jag första besöket hos BM. Lite nervös för jag är rädd att jag glömmer bort att fråga något viktigt. Vet inte riktigt vad jag ska göra på mötet. Hälsosamtal hade jag förra gången innan jag fick missfall, så det känns onödigt att ha det igen. Och i v 7+2 är det väl lite tidigt att ta prover o sånt va? Vad gjorde ni hos BM första besöket?

Här kommer ett till oroligt inlägg. Har kommit lite rosa i trosorna i 2 dagar nu och idagnär jag vaknade så gör inte brösten ont längre och jag känner mig inte alls gravid längre. Lite int i magen på ena sidan, men inte värre än att jag kan gå till jobbet. Men vad gör jag nu? Så orolig för att det här ska vara 3e missfallet i rad. Men vad gör jag nu? Vart vänder man sig? Är utskriven från ivfkliniken efter att ha sett hjärtslag i v 6+6. Min barnmorska har inget ultraljud och endast telefontid en timme om dagen, när det alltid är upptaget. ( finns ingen telefonkö) och ingen gynakut i den staden jag bor. Ringer man 1177 eller försöker man få tid på vanliga gynekologen? Eller är det att boka ett privat vul i en annan stad som gäller? V 8+1 idag.

Nu har jag gjort vul. Det gick halvbra. Mini levde och hjärtat slog, men mättes till 7+6 vilket är två dagar för lite. När jag gjorde vul i v 6+6 var den nästan stor som 7+0 istället så den har inte varit liten hela tiden. Läkaren tyckte det var helt normalt, men jag kan inte släppa att det var precis så förra gången jag fick MA. Vid första vul tyckte läkaren att allt såg bra ut, fastän den mättes till 2 dagar för liten. Men efter det växte den långsammare och långsammare och tillslut dog den.

Nu har jag gjort vul. Det gick halvbra. Mini levde och hjärtat slog, men mättes till 7+6 vilket är två dagar för lite. När jag gjorde vul i v 6+6 var den nästan stor som 7+0 istället så den har inte varit liten hela tiden. Läkaren tyckte det var helt normalt, men jag kan inte släppa att det var precis så förra gången jag fick MA. Vid första vul tyckte läkaren att allt såg bra ut, fastän den mättes till 2 dagar för liten. Men efter det växte den långsammare och långsammare och tillslut dog den.

Tack!

Det där var precis vad jag behövde höra nu. Datasystemet för landstinget har tydligen legat nere hela dagen idag, så det har inte gått att boka någon ny tid för ul. Men ska göra ett nytt försök igen på måndag.

Ikväll har vi varit på ultraljud igen. Och allt såg bra ut den här gången! Förra gången så var Mini lite för liten och jag blev jätteorolig eftersom det är så mina tidigare missfall börjat. Men nu hade mini spurtat i tillväxten och var perfekt storlek för den dagen jag är i. Så glad!! Nästa vecka är det dags för nipt.

V 9+1 idag. Mini är 24.4 mm.

Jag är så besviken! Verkar inte bli något kub för oss fastän det erbjuds i mitt landsting. Tydligen har min barnmorska glömt skicka remissen, inget hon erkänt såklart, men man ser ju på mina vårdkontakter när den är skickad. Den skickades samma dag som jag pratade med henne i ett annat ärende och då även funderade över varför jag inte fått någon kallelse ännu. Det var flera veckor efter att vi pratat om det första gången. Vi åker på bröllopsresa i v 13 så kub måste göras i v 11 eller 12 men nu finns det inga lediga tider kvar.

I fredags kväll fick vi svar på niptestet, och vi väntar en son med låg risk för allt som de testade för. Känns så overkligt och verkligt på samma gång. Jag har i hela mitt liv föreställt mig att jag skulle få en dotter, så nu ska jag ställa om. Men vi är så glada! V 11+ 4 idag och har äntligen börjat slappna av, och känna att vi väntar barn och inte missfall.

Vi har precis köpt vagn. Hade näst intill bestämt oss för en bugaboo fox eftersom det är en av de lättaste vagnarna. Jag har opererat ryggen och Emmaljunga var alldeles för tung att både köra och lyfta för mig. Men så blev det en uppababy vista tillslut. Extremt lättkörd och med mer än dubbelt så stor varukorg under vagnen. Bra tänker jag när man ska hå o handla. De flesta tar kring 5 kg men den tål drygt 13 kg. Dessutom går den att göra till syskonvagnom man skulle vilja. Men det som avgjorde det jämfört med foxen är att barnet kommer upp mycket högre. Dvs lättare för mig stt plocka i och ur vagnen.

De flesta av er har ju kommit längre i graviditeten än jag. Är i v 18 idag. Är det någon här som mådde illa längre än de vanliga 12 veckorna men som det gått över för nu? Jag tycker att jag mår sämre och sämre igen och kräks varje dag. Dessutom galet trött, sover 12-16 timmar om dagen men känner mig ändå som en vandrande zombie. Önskar så att det går över snart så jag kan njuta av att vara gravid. Så svårt att sköta jobbet också när man mår så illa och är så trött. Ska ta upp det med min barnmorska men det är ju inte förän i v 25 som jag får träffa henne.

Mina järnvärden var höga. Om det är ferretinvärdet du menar? Låg en bit över 200 och gränsvärdet är 10-90 om jag inte minns fel. HB däremot låg strax under lägsta gränsvärdet, men inte så mycket.

Lergigan comp tar jag redan varje dag, tycker inte det gör någon skillnad men törs inte låta bli att ta den ifall det skulle bli ännu värre. Jag missar redan nu flera timmar på jobbet för att jag är hemma och kräks och åker hem och sover middag. Bor nära jobbet och vi har flextid så det är ok än så länge med cheferna, men jag hinner ju aldrig jobba ikapp eftersom det är så varje dag.

Haha då hade jag också funderat över en separation. Jag har tack o lov världens bästa man som ställer klockan mitt i natten för att gå upp och hämta något från köket som jag kan äta på så jag kanske mår lite lite mindre illa på morgonen när jag vaknar. Jag skäms för att han inte heller får sova en hel natt men han säger att det är ok. Och om inte annat så är det bra träning för när bebis kommer. :)

Jaktenpaflow - gravid första IVF efter 1 års försök, 2:a barnet, BF 21 april, pojke 

Gammelpysen, gravid efter 3,5 års försök, 7e försöket (3 färsk och 4 frys). Bf i slutet av april 

Ellencassandra - gravid efter 4 års försök, fjärde insättning, 1a barnet BF 2 juni, flicka :) 

Tossaliten - gravid efter 2 års försökt. Ett IVF som misslyckades, nu gravid naturligt, 3e barnet (första med nuvarande make) BF 15 september 

Kallamakka, gravid första IVF(3dje insättningen) efter dryga 2,5 års försök, första barnet, BF 30 augusti. 

Mjbo, Första försöket IVF, 3dje insättningen, försökt 3,5 år. Andra barnet (som är 9 år), första barnet för min man. BF 29e maj, flicka 

Baku, andra IVF försöket efter 2.5 års försök (manlig faktor och utdragen utredning). Första barnet. BF 6 januari (blir igångsatt nästa vecka om inget händer). Vet inte kön

Fröken rabarber, första IVF-försöket, försökt 2 år, första barnet, bf 29 augusti

S91. Första ivf-behandlingen, gravid 3e fet. Försökt i 2 1/2 år. Bf 4e augusti.

Lillaaw. Tredje ivf försöket ca 2 års försök. (Oförklarligt barnlös som visade sig vara manlig faktor) gjort 3 icsi. Väntar en flicka i slutet av maj.

Inalina, Försökt 3,5 år, 2 IVF - 3:e insättningen. Första barnet, flicka BF 23 maj.

Anina - Gravid efter 3 års försök, 3 insättningen på 1 IVF. Anledning endometrios. Första barnet (tredje för gubben), BF 11 Maj, en flicka.

Kumminsilver - Försökt drygt 2 år, 2:a insättningen av ICSI nummer 2 (4:e insättningen sammanlagt). BF 19 juli.

Sommarhopp - Försökt drygt 2 år, 3:e insättningen. BF 18 juni. 

Jag är chockad, glad och ledsen på samma gång. Igår gjorde vi RUL, allt såg bra ut och vi bestämde att vi skulle göra det officiellt då. Jag skrev ett långt inlägg på facebook om hela resan hit, med både missfall och flera IVF försök, och avslutade med en bild från ultraljudet. Vilken respons jag har fått! Det är så många som har hört av sig till mig på PM och berättat att de gått igenom något liknande, och att de är så tacksamma för att jag delade vår historia. Både människor jag känner och människor jag aldrig haft kontakt med förut.  Mitt inlägg har börjat delas  och spridas både bland mina vänner, men också bland människor jag inte känner alls. Jag är så glad att det sprids eftersom det talas så lite om hur svår vägen till ett efterlängtat barn kan vara. Och jag är så glad över responsen jag har fått och alla fina kommentarer om hur det ger även de som fortfarande kämpar med att få ett plus, ett hopp. Men jag är också så ledsen över hur otroligt många det visade sig vara som gått  eller går igenom samma sak. Som jag inte hade en aning om. Det är verkligen vanligare än vad man tror. 

Hur har ni gjort? Har ni berättat för omgivningen vad ni gått igenom? Varför/varför inte? Jag önskar att jag hade gjort det tidigare, nu blev det inte förrän vi vet att det verkar gå vägen den här gången. Folk kallar mig modig som vågar berätta vår historia, men jag känner mig feg som inte sagt något förrän nu...

Jag är gärna med!

Hej! Vad roligt att du äntligen kommit hit. Vi har ju varit i samma trådar tidigare och jag är så glad för din skull att du äntligen fått ditt plus!

Jag går in i v 22 imorgon. Känns som att de första 12 veckorna släpade sig fram, men efter det hinner jag knappt blinka så är det en ny vecka igen.

Jag skulle gärna vilja gå med i facebookgruppen. Har haft det rätt tufft med graviditeten och inte orkat skriva så mycket här, men är på Facebook oftare. Hur gör jag?