Åh, idag förstod jag för första gången att det är rörelser jag känt sen nån vecka tillbaka. Fick nämligen se utanpå idag. Naveln åker in och ut som små vågor, å är som vågor lite varstans när den rör sig. Helt fantastisk känsla och jag kan inte förstå att det äntligen händer efter så lång tid av kämpande. På nåt sätt är det först nu det känns verkligt.
Ja det är häftigt och overkligt efter all kamp och alla tårar.
Känns ganska bra, men helt ärligt försöker jag att inte tänka på den för mycket. I vanliga fall är jag en sån som vill veta allt. Men just inför förlossningen känner jag att ju mer jag vet desto mer nervös blir jag. Så jag har knappt läst något eller så. Vårt landsting erbjuder föräldrautbildning i form av föreläsningar. En av dessa rörde förlossningen och den var vi på. Den var ganska basic och de gick igenom hur det ser ut på förlossningen och lite vad som händer när man kommer dit. Sen var det kortfattat om förlossningens faser och lite vanliga missuppfattatningar och frågor. De pratade också kort om vilka smärtstillande alternativ som finns. Det var en väldigt lagom nivå och givande för både mig och mannen. Stort fokus låg på hur viktig partnern är och hur mycket man som gravid kan förändras under (och efter) förlossningen.
I mitt jobb kommer jag i kontakt med sjuka barn och förlossningar som gått fel så jag vet tyvärr mycket om vad som kan hända och det är också ett skäl till att jag valt att inte ta reda på för mycket.
Tänker att vi kvinnor har det i oss och att personalen är duktig och kan guida bra under tiden.
Sen har jag ju inte riktigt fattat att det är så nära... Förlossningsväskan blev packad idag...packade bebisens saker för kanske två veckor sen. Men mina har jag inte fått ner förrän nu. Har fortfarande lite saker jag inte lagt ner... Haha. Vi bor dock nära sjukhuset och mina föräldrar bor nära oss så i värsta fall får de köra dit något man glömt.
Vi har namn klart om det blir en flicka, men inte pojk. Och vi båda tror pojk så det börjar kännas svårt nu. Vi gillar samma typ av namn, men kan inte komma på något vi gillar helt och hållet.
Har ni andra börjat fundera på namn?
Vi väntar en liten tös och har kommit en liten bit på vägen vad gäller namn. Men det är svårt!!! Vi hade varsitt namn som vi både röstade ner åt varandra, sedan hittade vi ett klassiskt namn som vi båda gillar. Vi får låta det sjunka in helt enkelt.
Däremot har jag redan handlat lite kläder, bland annat på rean. Svårt att låta bli när det finns så mycket sött <3
Kände mig bättre fram på morgonen och tror inte jag har havandeskapsförgiftning. Jag tror bara att kroppen försöker förbereda sig. Jag vet ju sen innan att jag ofta reagerar fysiskt på olika hormoner och det blir ju lite nytt så här mot slutet.
Jag stannar dock hemma idag. Mannen åker iväg en sväng för att överlämna en födelsedagspresent och äta lite samt hämta mat till mig. Vi skulle varit hos föräldrarna som bor ett par minuter härifrån så känns tryggt även om han är borta en sväng.
Tyvärr känns det inte som bebis är på väg ut, men jag hade gärna sett att den tittar ut redan imorgon. Det är löjligt spännande nu och man längtar efter att få träffa bebisen nu. Men det är också nervöst.
Ska dock bli skönt att slippa det tråkiga med en graviditet.
Ser att ni skrivit lite om att gnälla och känna sig otacksam. Jag tror att det blir extra känsligt för oss som fått kämpa så. Jag tror jag säkert gnällt mer och inte "skämts" för det om vi lyckats själva snabbt. Nu känns det hela tiden som man måste vara så tacksam hela tiden. Och det är jag verkligen och jag tröstar mig ofta med att allt är värt det. Men nu mot slutet börjat det kännas jobbigare och även om jag hade gjort om det utan att tveka så känns det som att det ibland är svårt att våga vara ärlig med hur jobbigt det är. Framför allt mot mig själv.
Det är skönt att ha er alla som förstår alla känslor och som fattar att allt inte är svart eller vitt.
Gott nytt år till alla!
Ja det såg så konstigt ut men underbart :D
Imorgon går jag in i v 19 :) vilken v e du i nu?
Gott nytt år till er alla, önskar er ett underbart 2019! Tänk vad vi gått igenom tillsammans, har delat saker mer er som ingen annan i min omgivning kunnat förstå! Tack för det och allt ert stöd, ser fram emot att fortsätta resan mot bebis under kommande år!
För ett år sedan så grät jag och var så ledsen över ännu en mens, hade BIM mellan jul och nyår! Nu ligger jag ner och känner min bebis i magen! Grymma vi!
Men verkligen! Tiden har verkligen svischat förbi :)
Wow v25! Härligt :D nu när jag varit ledig har ryggen känts bättre. Men känner av i ljumskar å rumpan ganska mycket nu. Ska till sjukgymnasten igen nästa vecka! Ska även då på sån där information för förstföderskor :)
Hur mår du själv i kroppen? :)
God fortsättning allihop! :)
Fick en tid för ultraljud, det blir den 17 januari. Kommer då att vara i vecka 9+1 om man utgår från app/sista mens.
Lite senare än sist, då var vi inne vecka 7 nånting tror jag. Men förhoppningsvis får vi se en frisk och levande liten krabat då! Bara börja räkna ner dagarna. :)
Vill bara tipsa er om att titta på Kenza zoutiens video på youtube. De har gått igenom ivf osv och jag tycker det är så bra när offentliga pratar om sånt här. Folk behöver bli upplysta. Jag satt i tvättstugan och grät igenom hela videon för man känner igen sig i allt. Har liksom förträngt den delen nu på senaste tiden men nu kom alla känslor tillbaka och jag är ganska förstörd. Men det var så fint också. Vi är jäkla superheroes. Super morsor kommer vi bli också. Kram på er.
Den ska jag defnitivt kolla på. Så viktigt at detta lyfts. Det är sånt hyshande om ivf och barnlöshet över huvud taget.. jag själv håller tyst om det med, så egentligen ska man inte uttala sig kanske, men jag beundrar folk som gör detta öppet. Inte berättar efteråt när man väl lyckats utan berättar när man är mitt i allting. det är jävligt starkt gjort.
Håller med, vi är superheroes!!
Imorgon är det äntligen dags för rul!! Då himla nervös, inte kännt av bebisen på ca en vecka så man är ju nojig. Men ja vet att de kan dröja mellan gångerna man känner när de är så tidigt, så jag försöker intala mig det. Men man kan inte låta bli att bli nervös ändå. Vecka 20 imorgon oxå. Sjukt !
Stor kram!