Vi som blivit gravida efter IVF

Grattis till plusset! Just magtrögheten vet jag inte om det är sammankopplat med lutinus, jag har varit rätt trög de flesta veckorna. Skulle varit lugn eftersom du har så mycket andra symtom, det är när symptomen ger sig för tidigt som man kan börja oroa sig på riktigt för missfall. Hoppas du får se ditt pickande lilla hjärta om ett par veckor. <3

Grattis!! Tycker också det låter som du har många symtom, så inget att oroa sig för! Jag upplevde att många symtom kom och gick de första veckorna. Segt med sommarstängningen!

Grattis! Hur mår du och när är ultraljudet? Förstår verkligen att det är svårt att slappna av innan ni fått bekräftat att det är en normal graviditet.

Två veckor kan vara så oroligt länge och samtidigt så kort.

Jag mår väl ok, men har en del krämpor. Imorgon går jag in i vecka 37. Det känns konstigt och diffust att det nu är så nära! Idag har jag skrivit ett förlossningsbrev och vi håller på att packa en BB-väska. 

Tror alla i tråden kan känna igen oss i den där nervositeten innan man fått se hjärtat slå. En och en halv dag mindre väntam nu än när du skrev det igår! :)

Helt galet! Idag var vi på näst sista bokade besöket på mödravården. Bara en sån sak! Jag är inte nervös, mer förväntansfull. Blev dock lite nervös idag när det visade sig att sf-måttet avviker från kurvan, så nu ska vi på tillväxtultraljud och kolla om det verkar bli en stor bebis.

Nope, först imorgon ska vi till fostermedicin på ultraljud. Just nu känns det mest spännande. Men jag vet att jag kommer att vara nervös imorgon och förmodligen kommer jag att gråta under undersökningen. Vi har ju inte sett bebisen sen rutinultraljudet i vecka 19 och trodde inte vi skulle få se honom innan han föddes. Vet inte riktigt vad som räknas som stor. Och jag har förstått det som att man ändå inte gör något särskilt om så skulle visa sig vara fallet. Om den är jättestor kanske man blir igångsatt, men tror det är mer undantag (spekulerar jag).

Tack! Det gick bra! Men lite läskigt att bebisen verkar bli rätt stor. Enligt deras beräkningar vägde den 3,7 redan i fredags. Tycker den kan komma ut nu och inte växa mer.

Känner igen det väl :) när min bästa kompis berätta att hon va gravid var min första tanke: nää fyfan vad orättvist, inte igen. Fastän jag själv var gravid i v 20 typ. Man e så van vid dessa tankar att det e svårt å koppla bort det. Förstår hur du känner å det tog ganska lång tid innan jag verkligen fattade att jag var gravid.

Grattis förresten :)

Jag känner absolut igen mig! Tog lång tid för mig att släppa de där känslorna i första graviditeten. Vi hade också efter att först ha betraktats som ?oförklarligt barnlösa? vid insättningen av embryot som blev vår dotter fått svar på att vi nog aldrig skulle kunna få barn på naturligt vis utan behöva använda icsi. Så även om jag blev gravid och lyckan i det var jag sorgsen över beskedet att vi inte kunde få barn på naturligt sätt. Men från kanske mitten av graviditeten tänkte jag allt mindre på det och mot slutet inte alls! Sen kom alla känslor tillbaka när vi höll på med syskonförsök och inte lyckades och alla runtomkring fick två och tre barn på första försöket (som det kändes.) Nu är jag i slutet av min andra graviditet och fick nyss reda på att min bästa vän är gravid med sitt andra barn på kort tid, kände enbart glädje och det var sååå skönt! Hade verkligen inte gjort det för ett år sen. Så ja, det går över! :)

Min lilla tjej blev 3 månader idag :)

Nä det e inga konstiga tankar! Kramar