Kullan90 skrev 2019-02-14 17:42:11 följande:
Ja, men precis. Det låter vettigt!
Och den dagen KOMMER för dig med! <3
Jag börjar bara tappa orken nu. Det känns så otroligt långt bort.
Med februaris intåg har det nu gått sex månader sen jag slutade med p-piller och jag börjar känna att min kropp förråder mig. De första tre cyklerna var väl ok, bortsett från en kort lutealfas, men jag börjar inse att det nog bara var för att p-pillrena hängde kvar.
Nu sitter jag här på CD34 utan någon ägglossning och känner bara att jag inte orkar. Vi har inte träffat en enda ägglossning på fem cykler pga långdistans och andra omständigheter och den här lär inte vara något bättre.
Gyn lyssnade inte på min rädsla om långa cykler för att jag ändå ägglossar själv, läkaren lyssnar inte på min rädsla om att min sköldkörtel påverkar mina cykler negativt (men även min allmänna hälsa) för att jag ligger inom referensvärdet fast för högt om man vill bli gravid och jag har inte råd att betala flera tusen kronor i timmen för att någon fertilitetsexpert ska kunna hjälpa mig med andra icke-medicinska sätt att fixa till min kropp. Rosenrot och munkpeppar verkar inte funka på vänster äggstock (men eventuellt på höger eftersom förra cykeln var kortare) och baserat på mina andra fertilitetstecken (tapp och flytningar) har jag varit redo för äggdropp två gånger redan den här cykeln.
Det är så tärande mentalt att sitta där och se tecknen när man tycker att man borde ha ägglossning kalendermässigt men sen inte få någon temphöjning. Så går det ytterligare en vecka utan temphöjning. Och ytterligare en. Samt att veta att hade vi bara bott ihop hade jag kunnat strunta i det här och köra på varannan dag. Och att längta så att hjärtat gör ont efter en bebis plus att veta att det troligtvis är det som skulle göra att vi bor ihop igen.
MEN; jag så glad för din skull och tycker att du hade ett helt fantastiskt sätt att berätta för din sambo! Hoppas verkligen att du får njuta av det här nu och att du mår bra hela graviditeten igenom.