• Saltlakritsen88

    ADD?

    Hej. Jag är en tjej på 20 år som efter en del forskning starkt misstänker att jag har ADD. Aldrig någonsin tidigare övervägt det faktum att jag skulle kunna ha en sådan "funktionsnedsättning". Har definitivt varit deprimerad i vågor, haft en social fobi som smygit sig på lite nu och då samt alltid tyckt att jag varit mer av den "annorlunda" typen. 

    Det som håller mig tillbaka är det faktum att det händer mycket i mitt liv just nu (negativt) som iofs gör att jag desperat försöker söka svar på vem jag är, varför jag är som jag är och om jag kan göra någonting åt det.

    Jag har för en gångs skull i samband med min forskning börjat öppna upp mig för mina närmsta om min misstanke. Alltid döljt mitt riktiga jag, vilket jag fortfarande gör i viss mån eftersom jag inte känner någon annan som har samma beteende som jag och är rädd att jag ska förlora mina kompisar då mitt ibland "hysteriska" och osammanhängande jag kommer fram.

    En liten lista på det jag upplever i min vardag:

    - Problem med koncentration och lyhördhet
    - Glömska!
    - Mina känslor styr mig 110%
    - Antingen/eller tänk
    - Igångsättningssvårigheter
    - Slutför sällan projekt
    - Ångest/social fobi
    - Ingen struktur
    - Svårt med val
    - Slarvig, svårt att följa instruktioner
    - Tankspridd
    - Humörsvängningar
    - Självkritisk
    - Sätter andras behov före mina
    - Otroligt barnslig
    - Tappar tråden ofta i konversationer

    etc.

    Många av delarna kände jag av redan som barn också, så det är ingenting som nyligen börjat förekomma.

    Skulle genom denna tråd vilja få kontakt med andra som blivit diagnostiserade med ADD. Vad är tydligast hos er och vad fick er att överväga att göra en seriös utredning? Tack!

  • Svar på tråden ADD?
  • Anonym (Skallepär)

    Hej!

    Du låter som en väldigt spännande person, hur beskriver omgivningen dig?

    Jag själv har ADD och har varit hos psykolog för att jag mår dåligt.

    Hon tog fram ett häfte med 30 sidor, vi gick ej igenom hela utan bara en liten det.

    Det enda jag fick till svar att jag har passiv personlighet och att jag var väldigt svårbedömd.

    Sedan var det tack och hej, så intresset från hennes sida var minimal, bokade in ett till besök trots att det tog imot.

    Så spänningen stiger hittar hon varför jag mår dåligt eller ska jag bli tvungen att säga vilka diagnoser jag har för att hon ska börja undersöka.

    Jag vet hur jag är och behöver inget papper som berättar eller trycker in mig i ett fack, det blir som att berätta för mig vilka problem jag inte kan lösa eller vad man ska säga.

    Jag ser lösningar inte problem och har arbetat många år själv med mig själv, därför jag är svår att bedömma för att jag är som en kameleont som anpassar mig utifrån vilka människor jag har runt omkring mig för att se lite hur man kan vara, svårt att förklara men min mamma har aldrig märkt något speciellt med mig bara svårt att få mig att ta tag i saker.

    Jag glömmer aldrig saker och kan minnas vad folk gjort, sagt fast det gått flera år, inte så positivt kanske men jag har lärt mig att vända på det.

    Jätte bra när jag lärde mig köra bil, då kunde jag spela upp vart vi körde och vad vi hade gått igenom för moment, vad jag skulle göra bättre och fel jag gjorde och jag gjorde dom aldrig igen.

    Inlärningssvårigheter heter det, jag säger snarare att jag måste göra på ett vist sätt för att hjärnan ska uppfatta det jag ser och tänker.

    Ja listan kan göras lång på vad man har för handikapp men jag ser dom som styrkor vilket gör att inget är svårt bara man gör det rätt eller gör om det rätt.

    Svårt att följa instruktioner det säger sig själv då det är ett vist mönster som du ska följa och hjärnan säger error och fattar inget, då vänder man på saker och gör vad som min hjärna uppfattar rätt och då blir det både lätt och logiskt men för andra helt galet.

    Matte i skolan funkade så där, med lärarens ensidiga sätt att göra på ett sätt enbart, när man frågar om hjälp så ska det förklaras på samma sätt men tydligare, fuknade inte.

    Tur att man själv ändå på något sätt fick det att fungera.

    Jag läser böcker väldigt sällan för jag skriver och läser med att hoppa över bokstäver.

    Kan ibland skriva mitt egna namn med att börja på bokstav 1 och sen på 3:e bokstaven för att fortsätta med 4:e och gå tillbaka till nummer 2:e skriva sedan nummer 5 och sedan resten.

    Detta är något som har blivit värre med åren och i skolan märkte jag inget utan då tyckte jag bara skrivningar och läsning var tråkigt. Sedan utvecklades när jag skrev att jag hoppa över bokstäver och då kom underfund att jag läser ju på samma sätt fast jag inte tänkte på det, därför jag aldrig fick en sammanhängande känsla i böcker.

    Jag skulle kunna fortsätta hela kvällen att skriva om svårigheter men det är styrkor och det gäller att lära sig hur man själv fungerar, att man har sociala svårigheter är självklart för där har du mönstret i omvärlden som blir fel för hjärnan inte fungerar som omgivningen.

    Se mig som den jag är, för den jag är han är något alldeles extra men det märker aldrig omvärlden för det är omvärlden är ytligt och är något annorlunda så det vet dom ej tyvärr hur man handskas med.

    Introvert och väldigt djup och analyserar allt som går att läsa av.

    Svårt att sova på kvällen?

Svar på tråden ADD?