Vi har ju hela HBTQ-skalan att förhålla oss till och jag är storsint.....även om jag är lite tveksam till det där nya med att man liksom inte är "ngt kön alls". Känns märkligt. Att blanda in oskyldiga barn i HBTQ-frågor känns ÄNNU märkligare. Självklart så får varje förälder i hemmet uppfostra sitt barn fritt MEN diskussion kring sexuella avvikelser ska inte in i förskolan. (gud som man gruvar sig att få barnbarn)
Fast man kan ju lika gärna skriva ?den personen? ist för ?hen?. Jag tycker också att det låter helt skevt och skulle aldrig få för mig att använda det ordet i varken tal eller skrift.
Många använder det ordet om tjejer med kort hår, rakad på sidorna och en lång lugg som slänger hit och dit. Många gånger har man hört ?men kolla vilken hen? och då är det alltid en tjej med det utseendet. Undrar varför det blev så..? Det kan ju inte bara vara jag som har hört det? Eller?
Det där med "könsförvirring" (som verkat öka DRAMATISKT) är riktigt illa. Unga människor är per automatik förvirrade. Liksom det hör mer eller mindre till. Vem är jag? Var finns min plats? Man har 110% fokus på sig själv 24/7 och mår man dåligt, känner sig osedd or whatever så kommer detta med att man kan bli en "hen" som ett välkommet brev på posten. Man blir speciell, synlig och sticker ut för att man blir ifrågasatt. Full pott...... Riktigt sorgligt.
Det föds en försvinnande andel hermafroditer varje år i Sverige och för dem har jag ALL respekt och hoppas vid Gud att de hamnar rätt. Deras könsorgan ser annorlunda ut och barnmorskan kan inte ropa "det blev en flicka" utan hon drar sig tillbaka och kallar på en läkare. Det är en känslig historia och jag vet inte hur man går tillväga för det är så ovanligt. När en tonårsflicka som sitter på flickrummet och deppar och plötsligt kommer ut och säger att hon är en "hen" så ska mamma och pappa stötta förstås och ge kärlek....och snart blir hon kär och det går över.
