Tonåringar som inte träffar pappa efter skilsmässan

Hur snabbt skaffade du din nya familj?

Är det kanske så att de kände att de blev ersatta medans de fortfarande höll på att landa i det nya?

Nu vet jag inte så mycket om din situation, men jag får ju tolka vad du skriver, och oavsett om ditt ex är en hemsk idiot så har du ett sätt att uttrycka dig som jag spontant misstänker är det dina barn kan finna irriterande.

Det ?ska? inte spela någon roll? Du är ju fri att göra vad du vill, du hade kunnat bli ny sambo en vecka efter uppbrottet, men om dina barn är tonåringar så är de tillräckligt gamla för att ha åsikter om andra människors beteende, även en förälder. De kanske var mitt i en sorgeprocess över den splittrade familjen och det då blev provocerande att se dig skuttta iväg helt Blev det nya barn snabbt därefter så kan det nog ha gjort saken etter värre.

Sen säger du att tanken är varannan vecka, vems tanke? Din? För dina barn och ditt ex verkar inte hålla med.

Dina barn är tonåringar och då är det ofta en massa känslor och alla saker känns jättestora och dramatiska. Vill du lösa detta så kanske du bör öppna ögonen liiite för att det här kanske inte endast kommer från ditt ex?

Kanske hade hon en stor del kanske avstyrde hon det bara inte när det höll på att växa fram men när du lastar allt på henne så blir konsekvensen att du förringar barnens känslor och upplevelse av sin situation.

Du verkar fokusera mycket på att DU saknar dina barn, hur DU tycker att det borde se ut och att DU inte tycker det finns någon grund för dina barns känslor som kan ha kommit ifrån dem själv. Vill du ändra något så kan du ju försöka genuint förstå och verkligen höra dina barn och deras känslor. Naturligtvis tycker väl ingen vuxen att du ska slänga bort hela din nya familj men uttalandet var en emotionell och troligtvis sårad tonårings perspektiv, inte en utomstående vuxen. Kanske bör du försöka ta till dig vad denne tonåring faktiskt känner och varför? Uttalandet kom ju någonstans ifrån och inte nödvändigtvis från ditt ex.

Min poäng är att det inte alls är säkert att detta ursprungligen kommer från ditt ex även om hon säkert inte hjälpt till och oavsett så måste du möta dina barn där DE är känslomässigt , inte där du tycker att de vara. För oavsett varför de nu känner så här så gör de faktiskt det i nuläget.

Att du sen ha en väldigt fast ide om att dina gamla barn självklart ska bli en bit av din nya familj känns verklighetsfrånvänt (och lite förminskande av dina barn) i dagsläget . Dina barn verkar inte alls intresserade av att bli en del av den nya familjen. De är din separata familj om du lyckas få tillbaka kontakt ena och det är ingenting du kan eller borde forcera. Varför inte försöka hitta ett space för egentid med dina gamla barn om det nu blir så att ni träffas? Åk på en liten resa och på hotell, eller gör en aktivitet iväg från din nya familj. Bygg upp relationen på nytt mellan bara er.

Efter tre år så har dina barn insett att deras liv kan rulla på utan dig, de klarade sig iaf. Det är inte vad du vill att de skulle känna men vill du få en relation igen så får du börja utgå från hur verkligheten faktiskt ser ut, släpp tankarna om varannan vecka och försök bygga likadant som du hade gjort med en helt ny relation.

Varför måste det vara ditt ex?

Och vadå makt? Känner barnen sig i praktiken bortvalda och ersatta så är det deras känslor som de har rätt till, det har ingenting med makt att göra. Ett uttalande som tonåringen gjorde har troligtvis mer att göra med att denne vill känna att du väljer HEN, även om förslaget såklart var orimligt. Samma psykologi ungefär som de som är så rädda att bli övergivna att de hela tiden testar att stöta bort människor för atf bekräfta att de kommer att stanna. Du verkar mer logisk än känslomässig som person och kan du inte förstå barnens känslor själv så får du hitta någon som kan hjälpa dig, tex en psykolog.

Oavsett så behöver du sluta fokusera på din hypotes om varför för det spelar ingen roll just nu, situationen är som den är och du behöver lösa hur den ser ut istället för att gräva ned dig i bitterhet och self righteousness över hur du tror situationen uppstod