• Anonym (Nedbruten man)

    Socialen försöker slita sönder vår familj.

    Hej,

    Jag och min fästmö har hamnat i en avskyvärd situation där vi nu behöver råd från folk med liknande erfarenheter. Hon är en godhjärtad mor som förlorade sin make för flera år sedan i en bilolycka och blev ensam med 2 pojkar. Jag är en person som levt ett ?dåligt? liv då jag är dömd för grovt vapenbrott och rån. Dvs, jag har avtjänat ett ex antal år på svenska anstalter och jag är medveten om att några av er kommer se ner på mig av den enkla anledningen. Jag älskar den här kvinnan av hela mitt hjärta och så som jag känner med henne har jag aldrig känt i någon tidigare relation. Allt verkade rätt okej i ?familjen? tills detta inträffade.

    För några veckor sedan så kom fästmöns yngste in i vårt sovrum och frågade om jag var hans låtsaspappa varvid fästmön svarar:ja det är han.

    Den äldste som är runt 18 kom in med en nagelsax och började sarkastiskt påpeka att jag är låtsaspappa. Jag minns inte det exakta ordvalet men efter den utväxlingen så satte han sig i våran säng trots upprepade tillsägelser från oss båda att gå ut ur vårat sovrum och började klippa tånaglarna. Nagelkkippet kastade han på mig/oss och där någonstans ruttnar jag ur och försöker få ur honom från vårt sovrum. Jag såg att något var på gång och jag ville avbryta det innan det eskalerade och därför ville jag ha ut honom från rummet och från min fästmö och hennes yngste.

    Han svingade mot mig och högg mig flera gånger med saxen i tining, öra och hals. Jag kan inte tolka händelseförloppet på ett annat sätt än att han försökte döda mig alternativt skada mig allvarligt. Jag lyckas övermanna han utan att göra honom illa varpå kamplusten försvann och jag fick loss saxen ur hans hand. Där och då svor han och väste att vi skulle få, att han skall ringa polisen osv.

    Han drog till med att han blev hotad, pistolhotad. Polisen kommer dit, jag vägrar anmäla eller låta mig förhöras innan advokat har tilldelats. Jag blev anhållen och släppt efter ca 24 timmar men under den tiden svepte socialtjänsten in och kollade läget. Båda blev omhändertagna och placerade på annan ort. Vid ?förhöret? som soc hade med familjen så lät knappt den äldste sonen fästmön komma till tals, de fick be honom att hålla käften så att hon skulle kunna få säga sitt. Han sade rakt ut till dem att han inte vill se sin mamma lycklig, att han hatar henne osv.

    Hon är en otrolig kvinna som dragit en enorm börda själv i flera år där den äldste ?tyranniserat? henne och lillebrodern. Sålänge han fick som han ville så var det frid i hushållet. Hon har gjort så mycket mer för sina pojkar än vad många mammor gör, deras framtid är tryggad på det ekonomiska planet osv. Men så som den äldste agerat så verkar det som att han klandrar henne för faderns död?. jag är övertygad att han känner sorg för fadern osv. Att han såg sig som ?mannen? i hushållet. Jag försökte involvera honom då jag har redan från början sagt till fästmön att en relation med dig är en relation med er tre. Hon har blivit utnyttjad av dåliga människor och det har brännmärkt henne? hon kan ibland inte förstå hur jag kan vilja vara med en ?trasig? två barns mor. Hon ser inte den fina människan som jag ser bakom taggarna och murarna hon rest.

    Den äldste sonen har knivskurit fästmön när hon ville ta tillbaka sin telefon/ipad från honom i hans rum. Hon anmälde inte det någonstans eftersom han ?hjälpte? henne att bandagera skadan innan hon åkte till sjukhuset för att bli sydd, han har misshandlat henne så gravt att hon inte kunde lämna huset på 14 dagar pga. Skadorna i ansiktet. Den yngre pojken är otrygg och osäker på sig själv, jag anser att det beror på otryggheten som fanns i huset då fästmön tassa på tå runt den äldste. Han kommenderade henne till att köpa hamburgare osv. Inte bad utan beordrade?

    Nu kräver socialen att jag skall ut ur bilden, muntligt såklart, för att den yngre skall få komma hem. Jag tolkar det som att det skall vara pernament, har jag fel? Mig veterligen så kan dem inte kräva det, speciellt på avtjänade domar och straff. Men fästmön har tunnelseende och tror att hon kan lura soc, dvs. Att jag ?flyttar? men att vi fortsätter i hemlighet. Jag säger att vi måste ta detta till förvaltningsrätten och får en dom på det då jag är övertygad om att socialen gör något de ej har rätt till.

    Det grova olaga hotet är nerlagt. Det blir inget av den anmälan som den äldste sonen gjorde. Men han är glad till kaoset som han ställt till med, hans skadeglädje lyser igenom och jag känner mig så maktlös då fästmön vill inte lyssna eller kämpa då hon litar på soc.

    Vad skall vi göra?

  • Svar på tråden Socialen försöker slita sönder vår familj.
  • Anonym (Tussilago)

    Jag vill dela med mig av mina erfarenheter. Jag har växt upp med en våldsam och elak bror. Min mamma pressade mig till att inte polisanmäla ett övergrepp och mordförsök han utsatte mig för som 15-åring.
    Min bror fick inte den hjälp han behövde förrän han var över trettio och åkte fast för ett annat överfall. Först då fick han den hjälp som han behövt hela livet. Han dömdes till  rättspsyk och de är de enda i landet som har ordentliga resurser när det gäller psykvård. Det är sorgligt men så är det. Mina föräldrar har sprungit till läkare och psykolog med honom sen han var liten men aldrig fått en riktig diagnos eller ordentlig hjälp. 
    På rättspsyk uppdagades det att han har en extra x-kromosom och han blev diagnosticerad med en personlighetsstörning som med största sannolikhet är en följd av kromosomstörningen. Det var en lättnad för alla att få en förklaring. Min bror fick ordentlig hjälp och har nu ett fungerande liv. 
    Hade jag anmält honom så hade han fått hjälp mycket tidigare och många människor hade blivit besparade mycket lidande. 

  • Anonym (Är det verkligen värt en fight?)
    Anonym (Nedbruten man) skrev 2018-09-04 14:00:08 följande:
    Särbolivet är inget vi vill eller ens är intresserade av. Vi är så fantastiska tillsammans, det är inget vi vill förlora. Vi klarar inte av tanken på att flytta isär, pojken tycker verkligen om mig och fästmön älskar mig otroligt mycket. Jag älskar dem båda otroligt mycket och jag trodde aldrig att jag var kapabel till den sortens djupa kärlek som jag delar med fästmön.

    Vi kan inte leva isär i 10 år... Pojken ifråga är 8år, 18 åringen. Är inte välkommen längre, fästmön känner stark ilska gentemot honom och den skadeglädje som han riktar mot oss. Han har fått som han vill, han är tillfreds med sig själv.
    Är det bättre att dra det till en rättegång som ni sannolikt riskerar att förlora och att pojken därmed blir fosterhemsplacerad?

    Är du inte villig att "offra" samboskap en tid för att ni ska ha en framtid i längden för din fästmös skull och pojkens skull? Efter en tid så kommer de att "tappa intresset" för din fästmö och pojken och ni kan vara tillsammans på riktigt igen.
  • Anonym (soc..)
    Anonym (Nedbruten man) skrev 2018-09-04 14:00:08 följande:

    Särbolivet är inget vi vill eller ens är intresserade av. Vi är så fantastiska tillsammans, det är inget vi vill förlora. Vi klarar inte av tanken på att flytta isär, pojken tycker verkligen om mig och fästmön älskar mig otroligt mycket. Jag älskar dem båda otroligt mycket och jag trodde aldrig att jag var kapabel till den sortens djupa kärlek som jag delar med fästmön.

    Vi kan inte leva isär i 10 år... Pojken ifråga är 8år, 18 åringen. Är inte välkommen längre, fästmön känner stark ilska gentemot honom och den skadeglädje som han riktar mot oss. Han har fått som han vill, han är tillfreds med sig själv.


    Om inte särboskap är ett alternativ så får ni helt enkelt göra slut och det omgående så att sonen får komma hem!

    Om inte din fästmö lämnar dig nu genast är hon en riktig idiot som inte borde ha några ungar!
  • Anonym (Nedbruten man)
    Anonym (Är det verkligen värt en fight?) skrev 2018-09-04 14:24:22 följande:

    Är det bättre att dra det till en rättegång som ni sannolikt riskerar att förlora och att pojken därmed blir fosterhemsplacerad?

    Är du inte villig att "offra" samboskap en tid för att ni ska ha en framtid i längden för din fästmös skull och pojkens skull? Efter en tid så kommer de att "tappa intresset" för din fästmö och pojken och ni kan vara tillsammans på riktigt igen.


    Iom, att pojken ses som ett "problembarn" så har jag svårt att tänka mig att socialen tappar intresset. Han kan inte läsa ordentligt, kan inte räkna osv. Vi är övertygade om att det finns en diagnos någonstans att hitta. Skolan var påväg att göra en orosanmälan då dem uppfattat fästmön som trött och utmattad (detta var innan vi flyttade ihop vilket skedde nu i somras.)

    Jag är villig att offra allt om jag vet att det upphör efter ett tag men jag har erfarenhet av HVB hem och socialen och alla instinkter säger åt mig att de inte kommer låta detta bero. Dem ljuger för fästmön och hotar henne, tvingar henne att "välja" mellan sonen och mig. Den människan min kärlek ser i mig är inte den personen som socialtjänsten ser, de hänvisar dessutom till mina avtjänade straff när de försöker rättfärdiga sina argument inför min fästmö.

    Att jag dessutom vill strida beror delvis på att jag har ingen möjlighet att hitta bostad så som det verkar just nu. Jag har flyttat hela mitt liv för kärlekens skull och nu ser jag hur det håller på att rasa sönder utan att jag verkar kunna göra något för att rädda detta.
  • Anonym (M)
    Anonym (Nedbruten man) skrev 2018-09-04 14:45:01 följande:

    Iom, att pojken ses som ett "problembarn" så har jag svårt att tänka mig att socialen tappar intresset. Han kan inte läsa ordentligt, kan inte räkna osv. Vi är övertygade om att det finns en diagnos någonstans att hitta. Skolan var påväg att göra en orosanmälan då dem uppfattat fästmön som trött och utmattad (detta var innan vi flyttade ihop vilket skedde nu i somras.)

    Jag är villig att offra allt om jag vet att det upphör efter ett tag men jag har erfarenhet av HVB hem och socialen och alla instinkter säger åt mig att de inte kommer låta detta bero. Dem ljuger för fästmön och hotar henne, tvingar henne att "välja" mellan sonen och mig. Den människan min kärlek ser i mig är inte den personen som socialtjänsten ser, de hänvisar dessutom till mina avtjänade straff när de försöker rättfärdiga sina argument inför min fästmö.

    Att jag dessutom vill strida beror delvis på att jag har ingen möjlighet att hitta bostad så som det verkar just nu. Jag har flyttat hela mitt liv för kärlekens skull och nu ser jag hur det håller på att rasa sönder utan att jag verkar kunna göra något för att rädda detta.


    Men varför tar du inte till dig faktumet? Stannar du hos henne o ni förlorar tar soc hennes son (och soc går sällan förlorande ur striden) spec inte med din historia, det kommer vändas mot dig oavsett vem du är idag. Vad med det är det som du inte förstår?
  • Bjoer

    Vad som behöver komma fram är ju hur sonen beter sig. Missriktad lojalitet med att inte anmäla kommer bara vara kontraproduktivt. Försök inte skydda honom. Det bästa ni kan göra är att anmäla allt han har gjort, även tidigare som när han knivskar sin mamma, för att han ska kunna få proffesionell hjälp.

  • Anonym (Jill)

    Men herregud, GIVETVIS ska den psykiskt sjuka människan anmälas för allt han har gjort!! Både det som hände nu och det gamla. Så han kan få hjälp. Och bo med er ska han INTE.

  • Anonym (Sluta skydda8)

    Om ni inte är villiga att anmäla 18-åringen så måste ju ansvaret för konflikten ligga någon annan stans, i detta fallet är den andre parten du. Är det verkligen svårt att förstå att soc. vill få en 8-åring ur ett hem där storebror och plastfarsan slåss med tillhyggen?

    Om din sambo inte värderar dig högre än att hon fortsatt vill skydda sonen som ändå slängts ut så kan du nog inte annat än lämna. Det enda raka är att anmäla 18-åringen och få hem 8-åringen i och med att bevisläget plötsligt är ett helt annat.

    Jag hade nog också som socialsekreterare gjort likadant om jag kom till en familj där de vuxna är förtegna och uppenbart ljuger och den enda som pratar med mig är en tonåring som vittnar om slagsmål med tillhyggen och pistolhot från en fd kåkfarare. Att ni inte är ärliga om hans beteende och tidigare gärningar målar in er i ett hörn. Självklart framstår det som att du är den som är farlig för familjen.

    Personligen tycker jag att den yngre pojken nog borde bli kvar där han är, uppenbarligen har hans mamma och du inte gjort vad som krävs för att ge honom en trygg uppväxt, oavsett vem i familjen som är problemet ska denne inte får fortsätta med det under så lång tid som här skett. Att ni vill fortsätta skydda den äldre pojken visar ju på att ni heller i framtiden kommer skydda den yngre sonen, men än genom att du ger dig in i handgemäng med en familjemedlem.

  • Anonym (Är det verkligen värt en fight?)
    Anonym (Nedbruten man) skrev 2018-09-04 14:45:01 följande:
    Iom, att pojken ses som ett "problembarn" så har jag svårt att tänka mig att socialen tappar intresset. Han kan inte läsa ordentligt, kan inte räkna osv. Vi är övertygade om att det finns en diagnos någonstans att hitta. Skolan var påväg att göra en orosanmälan då dem uppfattat fästmön som trött och utmattad (detta var innan vi flyttade ihop vilket skedde nu i somras.)

    Jag är villig att offra allt om jag vet att det upphör efter ett tag men jag har erfarenhet av HVB hem och socialen och alla instinkter säger åt mig att de inte kommer låta detta bero. Dem ljuger för fästmön och hotar henne, tvingar henne att "välja" mellan sonen och mig. Den människan min kärlek ser i mig är inte den personen som socialtjänsten ser, de hänvisar dessutom till mina avtjänade straff när de försöker rättfärdiga sina argument inför min fästmö.

    Att jag dessutom vill strida beror delvis på att jag har ingen möjlighet att hitta bostad så som det verkar just nu. Jag har flyttat hela mitt liv för kärlekens skull och nu ser jag hur det håller på att rasa sönder utan att jag verkar kunna göra något för att rädda detta.
    Så hela familjen behöver hjälp och du är villig att göra det hela värre genom att dra det inför rätten?

    Kan du inte hjälpa din fästmö bakom kulisserna istället? Jag förstår att det suger att du blir dömd på förhand pga ditt förflutna men det är ju tyvärr såna smällar man får ta för ungdomens dumheter (och för dumheter man gjorde när man inte var ung heller). Att det blir problem för dig att hitta ett nytt boende är inget som rent krasst ska behöva drabba fästmön och sonen. 

    Vad görs för att hjälpa lillpojken? BUP för utredning om varför han har problem med att läsa och räkna? Eller har han bara hamnat på efterkälken pga problemen med storebror?
  • Anonym (G)
    Anonym (soc..) skrev 2018-09-04 12:46:19 följande:
    Ni har ingen som helst chans att vinna över soc i rätten så glöm det. Flytta isär så barnet får komma hem till sin mamma och trygghet!

    Ni får leva som särbos tills barnet flyttat hemifrån. Något annat alternativ finns inte!
    Håller med
Svar på tråden Socialen försöker slita sönder vår familj.