• Anonym (Nedbruten man)

    Socialen försöker slita sönder vår familj.

    Hej,

    Jag och min fästmö har hamnat i en avskyvärd situation där vi nu behöver råd från folk med liknande erfarenheter. Hon är en godhjärtad mor som förlorade sin make för flera år sedan i en bilolycka och blev ensam med 2 pojkar. Jag är en person som levt ett ?dåligt? liv då jag är dömd för grovt vapenbrott och rån. Dvs, jag har avtjänat ett ex antal år på svenska anstalter och jag är medveten om att några av er kommer se ner på mig av den enkla anledningen. Jag älskar den här kvinnan av hela mitt hjärta och så som jag känner med henne har jag aldrig känt i någon tidigare relation. Allt verkade rätt okej i ?familjen? tills detta inträffade.

    För några veckor sedan så kom fästmöns yngste in i vårt sovrum och frågade om jag var hans låtsaspappa varvid fästmön svarar:ja det är han.

    Den äldste som är runt 18 kom in med en nagelsax och började sarkastiskt påpeka att jag är låtsaspappa. Jag minns inte det exakta ordvalet men efter den utväxlingen så satte han sig i våran säng trots upprepade tillsägelser från oss båda att gå ut ur vårat sovrum och började klippa tånaglarna. Nagelkkippet kastade han på mig/oss och där någonstans ruttnar jag ur och försöker få ur honom från vårt sovrum. Jag såg att något var på gång och jag ville avbryta det innan det eskalerade och därför ville jag ha ut honom från rummet och från min fästmö och hennes yngste.

    Han svingade mot mig och högg mig flera gånger med saxen i tining, öra och hals. Jag kan inte tolka händelseförloppet på ett annat sätt än att han försökte döda mig alternativt skada mig allvarligt. Jag lyckas övermanna han utan att göra honom illa varpå kamplusten försvann och jag fick loss saxen ur hans hand. Där och då svor han och väste att vi skulle få, att han skall ringa polisen osv.

    Han drog till med att han blev hotad, pistolhotad. Polisen kommer dit, jag vägrar anmäla eller låta mig förhöras innan advokat har tilldelats. Jag blev anhållen och släppt efter ca 24 timmar men under den tiden svepte socialtjänsten in och kollade läget. Båda blev omhändertagna och placerade på annan ort. Vid ?förhöret? som soc hade med familjen så lät knappt den äldste sonen fästmön komma till tals, de fick be honom att hålla käften så att hon skulle kunna få säga sitt. Han sade rakt ut till dem att han inte vill se sin mamma lycklig, att han hatar henne osv.

    Hon är en otrolig kvinna som dragit en enorm börda själv i flera år där den äldste ?tyranniserat? henne och lillebrodern. Sålänge han fick som han ville så var det frid i hushållet. Hon har gjort så mycket mer för sina pojkar än vad många mammor gör, deras framtid är tryggad på det ekonomiska planet osv. Men så som den äldste agerat så verkar det som att han klandrar henne för faderns död?. jag är övertygad att han känner sorg för fadern osv. Att han såg sig som ?mannen? i hushållet. Jag försökte involvera honom då jag har redan från början sagt till fästmön att en relation med dig är en relation med er tre. Hon har blivit utnyttjad av dåliga människor och det har brännmärkt henne? hon kan ibland inte förstå hur jag kan vilja vara med en ?trasig? två barns mor. Hon ser inte den fina människan som jag ser bakom taggarna och murarna hon rest.

    Den äldste sonen har knivskurit fästmön när hon ville ta tillbaka sin telefon/ipad från honom i hans rum. Hon anmälde inte det någonstans eftersom han ?hjälpte? henne att bandagera skadan innan hon åkte till sjukhuset för att bli sydd, han har misshandlat henne så gravt att hon inte kunde lämna huset på 14 dagar pga. Skadorna i ansiktet. Den yngre pojken är otrygg och osäker på sig själv, jag anser att det beror på otryggheten som fanns i huset då fästmön tassa på tå runt den äldste. Han kommenderade henne till att köpa hamburgare osv. Inte bad utan beordrade?

    Nu kräver socialen att jag skall ut ur bilden, muntligt såklart, för att den yngre skall få komma hem. Jag tolkar det som att det skall vara pernament, har jag fel? Mig veterligen så kan dem inte kräva det, speciellt på avtjänade domar och straff. Men fästmön har tunnelseende och tror att hon kan lura soc, dvs. Att jag ?flyttar? men att vi fortsätter i hemlighet. Jag säger att vi måste ta detta till förvaltningsrätten och får en dom på det då jag är övertygad om att socialen gör något de ej har rätt till.

    Det grova olaga hotet är nerlagt. Det blir inget av den anmälan som den äldste sonen gjorde. Men han är glad till kaoset som han ställt till med, hans skadeglädje lyser igenom och jag känner mig så maktlös då fästmön vill inte lyssna eller kämpa då hon litar på soc.

    Vad skall vi göra?

  • Svar på tråden Socialen försöker slita sönder vår familj.
  • Anonym (Nedbruten man)
    Anonym (-.-.-) skrev 2018-09-04 12:33:22 följande:

    Ts blev barnen placerade enligt SOL (frivilligt) eller LVU (tvång)?

    När det gäller förvaltningsrätten så "vinner" Soc i 80-90% av fallen och soc brukar inte ha några större problem med att ljuga för att "vinna" så ha det med i beräkningen.


    "frivilligt" är väl inte det ord jag skulle ha valt i sammanhanget... Men ja, enligt lagens mening så är det frivilligt.
  • Anonym (Nedbruten man)
    Anonym (soc..) skrev 2018-09-04 12:46:19 följande:

    Ni har ingen som helst chans att vinna över soc i rätten så glöm det. Flytta isär så barnet får komma hem till sin mamma och trygghet!

    Ni får leva som särbos tills barnet flyttat hemifrån. Något annat alternativ finns inte!


    Särbolivet är inget vi vill eller ens är intresserade av. Vi är så fantastiska tillsammans, det är inget vi vill förlora. Vi klarar inte av tanken på att flytta isär, pojken tycker verkligen om mig och fästmön älskar mig otroligt mycket. Jag älskar dem båda otroligt mycket och jag trodde aldrig att jag var kapabel till den sortens djupa kärlek som jag delar med fästmön.

    Vi kan inte leva isär i 10 år... Pojken ifråga är 8år, 18 åringen. Är inte välkommen längre, fästmön känner stark ilska gentemot honom och den skadeglädje som han riktar mot oss. Han har fått som han vill, han är tillfreds med sig själv.
  • Anonym (Nedbruten man)
    Anonym (Är det verkligen värt en fight?) skrev 2018-09-04 14:24:22 följande:

    Är det bättre att dra det till en rättegång som ni sannolikt riskerar att förlora och att pojken därmed blir fosterhemsplacerad?

    Är du inte villig att "offra" samboskap en tid för att ni ska ha en framtid i längden för din fästmös skull och pojkens skull? Efter en tid så kommer de att "tappa intresset" för din fästmö och pojken och ni kan vara tillsammans på riktigt igen.


    Iom, att pojken ses som ett "problembarn" så har jag svårt att tänka mig att socialen tappar intresset. Han kan inte läsa ordentligt, kan inte räkna osv. Vi är övertygade om att det finns en diagnos någonstans att hitta. Skolan var påväg att göra en orosanmälan då dem uppfattat fästmön som trött och utmattad (detta var innan vi flyttade ihop vilket skedde nu i somras.)

    Jag är villig att offra allt om jag vet att det upphör efter ett tag men jag har erfarenhet av HVB hem och socialen och alla instinkter säger åt mig att de inte kommer låta detta bero. Dem ljuger för fästmön och hotar henne, tvingar henne att "välja" mellan sonen och mig. Den människan min kärlek ser i mig är inte den personen som socialtjänsten ser, de hänvisar dessutom till mina avtjänade straff när de försöker rättfärdiga sina argument inför min fästmö.

    Att jag dessutom vill strida beror delvis på att jag har ingen möjlighet att hitta bostad så som det verkar just nu. Jag har flyttat hela mitt liv för kärlekens skull och nu ser jag hur det håller på att rasa sönder utan att jag verkar kunna göra något för att rädda detta.
Svar på tråden Socialen försöker slita sönder vår familj.