Anonym (Nedbruten man) skrev 2018-09-04 14:45:01 följande:
Iom, att pojken ses som ett "problembarn" så har jag svårt att tänka mig att socialen tappar intresset. Han kan inte läsa ordentligt, kan inte räkna osv. Vi är övertygade om att det finns en diagnos någonstans att hitta. Skolan var påväg att göra en orosanmälan då dem uppfattat fästmön som trött och utmattad (detta var innan vi flyttade ihop vilket skedde nu i somras.)
Jag är villig att offra allt om jag vet att det upphör efter ett tag men jag har erfarenhet av HVB hem och socialen och alla instinkter säger åt mig att de inte kommer låta detta bero. Dem ljuger för fästmön och hotar henne, tvingar henne att "välja" mellan sonen och mig. Den människan min kärlek ser i mig är inte den personen som socialtjänsten ser, de hänvisar dessutom till mina avtjänade straff när de försöker rättfärdiga sina argument inför min fästmö.
Att jag dessutom vill strida beror delvis på att jag har ingen möjlighet att hitta bostad så som det verkar just nu. Jag har flyttat hela mitt liv för kärlekens skull och nu ser jag hur det håller på att rasa sönder utan att jag verkar kunna göra något för att rädda detta.
Men varför tar du inte till dig faktumet? Stannar du hos henne o ni förlorar tar soc hennes son (och soc går sällan förlorande ur striden) spec inte med din historia, det kommer vändas mot dig oavsett vem du är idag. Vad med det är det som du inte förstår?
