Mensen kom idag :( nästa bim i slutet av oktober, vid äl kommer vi använda consieve plus o hoppas det ger någon fördel, har ju aldrig några tydliga äl-flytningar så hoppas detta kan hjälpa en på traven...om inte så gör man något någorlunda iallafall...
Mensen är precis över o väntar på nästa äl, försöker träna o äta rätt tillsammans med vitaminer o artic root. Imorgon el tisdag får jag hem consieve plus o ska prova det. Har ju som sagt inte så jättetydliga älflytningar så articroot o plus kanske hjälper där. Känns som att man väntar på ett mirakel...känns som att vi glider ifrån varandra mer o mer för varje gång mensen dyker upp. Ska ringa kvinnohälsan i veckan o se om man kan kolla upp så jag inte är på väg in i klimakteriet.
Vill veta om jag har någon chans kvar...har ju försökt så länge så orkar inte försöka mer om man sedan får reda på att vi förlorat "förmågan" långt innan...
Detta försöket känns extra mkt...är sista chansen att bli gravid innan den 16 november. Då skulle jag fått ett syskon om inte jag fått missfall. Känna extra tungt att se gravida (ser en varje dag på jobbet) nu när man borde ha jättestor mage själv...
Känns som att något alltid kommer fattas för oss o att vi inte kommer bli hela om jag inte lyckas bli gravid. Han har sagt att händer inget så har ju vi våran dotter...men märker på hur han beter sig att han vill så desperat ha ett barn till. O hjärtat spricker varje gång min dotter säger.."varför har du ingen bebis mamma?"
Vantrivs väldigt mkt på jobbet, kan det påverka? Att det kan vara svårare att bli gravid??
Starkare ältest idag så hoppas på fullt utslag imorgon o "nedsläpp" på torsdag :) sista chansen att bli gravid innan 15 november då ett syskon skulle kommit....
Provar med consieve plus denna äl...inte för att jag har några större förhoppningar men efter så här lång tid så försöker man allt möjligt. Om inte annars så gjorde den försöken härligare, speciellt denna veckan då mannen jobbar sent o vi bara hinner en snabb "överföring" ;)
Ingen direkt tempökning så verkar inte bli någon äl denna period. Trist...men skönt samtidigt, denna bim slipper man vara nervös o känna efter hela tiden. Kanske kan vara skönt med en paus....
Så trött på nya symptom som dyker upp varje månad, denna månad är det ju säkert för att jag vill bli gravid extra mkt då det är sista försöker innan den 16 november då vi skulle fått syskon...försöker ignorera det som dyker upp o försöker att inte läsa in för mkt i dom...
Tempar o tempen dröjer med att öka efter äl...tror det är tecken på att kroppen är på gång att stänga ner, fertilt sett. Symptomen kanske oxå är ett tecken på det...
Tog ett test idag, totalt superblankt...bim imorgon el senast torsdag. Så räknar med tempdipp imorgon o sedan mens...
Kommer aldrig bli något syskon här....hugger till i hjärtat varje gång dottern säger "varför kan du inte få en bebis mamma"??
Fått en liten punkt rött på pappret idag då väntar bara på att det ska kicka igång på riktigt...detta har slutat vara roligt gör länge sedan...är bara ångestfullt att försöka nu, att göra dotter o man besviken varje månad :(
Jag känner verkligen med dig! Förstår precis vad du menar med att det inte är ett dugg roligt längre. Men du för aldrig anklaga dig för att det skulle ligga på dig och att du känner att du gör ngn besviken. Hur ser situationen ut, har ni gjort utredning? Har ni kollat din man? Det kan lika gärna vara mannen. Har ni pratat om ivf? Kanske det går att prata med din dotter och berätta att det finns en möjlighet att det kanske inte blir ngt syskon så hon inte förväntar sig ngt. Kanske låter hårt och jag menar inte att det inte kmr bli ngt utan kanske mest skönt för henne att fundera på. Mina barn frågar inte ens efter ett syskon som att det inte fanns i deras värld. Vilket borde är skönt men samtidigt lite sorgligt eftersom det känns på ngt sätt ännu längre bort. Min mens är oxå på intåg idag. Har på ngt sätt inga förhoppningar, så känner knappt ngn besvikelse. Jag ska framöver försöka att tänka bli det så blir det och inte hålla på att tänka varje sekund på det men det är ju lättare sagt än gjort :S. I Januari har vi försökt ett år och är 37.