10 år efter abort, hur mår ni?

Det var ungefär 10 år sedan min abort. Av olika anledningar har jag tänkt mycket på den på sistone. Tex tog det mig såhär lång tid att inse att den ångesten och depressionen jag hade under månaderna efter nog var att jag sörjde på någon nivå. Att inse det får mig att undra om jag någonsin egentligen har slutat sörja.

Jag ser det som att jag förlorade barnet, det barn jag egentligen ville ha men på grund av förhållandet med pappan som jag tror förr eller senare hade blivit våldsamt och att jag inte ens var 18 år. Jag kunde bara inte tvinga ett barn växa upp under dom omständigheterna. Jag hör egentligen bara om kvinnor som är helt nöjda med sitt val att genomgå en abort men det borde ju finnas dom som jag som har haft det tuffare pga det val som kändes självklart men ändå var svårt.

Om det var ett tag sen ni genomgick en abort, hur mår ni idag? Om du någon gång har sörjt någon, har ni kommit över det eller påverkar det en för resten av ens liv?