INSKOLNING, ångest & ledsen

Har du pratat med förskolans personal? De är ju vana vid sådana här situationer. 

Generellt säger ju experter att det går över och det är bara att fortsätta lämna trots gråt. Har inga barn själv, men min spontana känsla är att det skulle kännas hemskt att lämna ifrån sig ett så litet barn. I dagens samhälle är ju det normen, men jag tror inte att det är bra bara för att det är vanligt att lämna sina små barn i flera timmar hos okända människor. 

Jag tror att jag läst nåt om att det är först i 3-årsåldern som barn kan känna sig nyfikna på att leka med andra barn. Yngre barn leker själva och vill helst vara med sin mamma, så de mår absolut bäst av att vara hemma.

Min dotter var likadan, just det med att gråta hela dagen... :/ Jag gjorde som du och höll henne hemma... sedan blev det sommar och vi fick plats på en annan förskola. Och vilken skillnad! Jag vet inte om det var att hon är 3 mån äldre, om de hade bättre inskolningssätt eller att hon bara trivdes bättre med personalen. Nu hoppar hon glatt i vagnen på morgonen, springer iväg och leker så fort vi kommer in och är glad när jag hämtar. Ingen panikgråt och fastklamrande som det var tidigare. Vilken skillnad!

Så jag förstår ditt (och din sons) lidande. Hur gick inskolningen till de första 3 dagarna?

På fsk där hon var ledsen hade de föräldraaktiv inskolning, där hon trivdes var det "klassisk" inskolning. Där hon var ledsen var det småbarnsavdelning och ngn speciell pedagogik så mkt hemmagjorda leksaker och från naturen. Där hon trivdes var det åldersblandat och vanliga leksaker.

Hur ser det ut på din sons förskola?

Jag tycker inte du ska lämna honom om han är så där ledsen förresten. Ha hemma om du kan och ställ dig i kö till annan förskola om den inte känns bra. Jag är såå glad att jag faktiskt bytte och inte bara utgick från att "ibland är de så här ledsna och det går över". Magkänslan var inte bra.

Kan du inte vara med på inskolningen i några dagar till? Vi hade tre dagars inskolning när min dotter började, hon var då 18 månader. För oss gick det utmärkt, men andra barn behöver kanske längre tid på sig.

Om du har möjlighet att vara hemma ett tag till så var de.

Din lilla visar klart på separationsångest och varje gång du går ut ur rummet så tror han att du är borta. Just nu klarar din lilla inte riktigt att lämna dig, inte utan att bli otrygg och ledsen.

Oj va tufft

Förstår verkligen att du kanske behöver de där timmarna med bara bebis för att hinna med dina studier men finns det något annat sätt för dig att få hjälp? Alltså jag tror säkert att det ordnar sig på fsk så småningom, och blir bättre, men är det värt det? Han har ju faktiskt fått ett syskon för inte så länge sedan och förlorat ensamrätten till dig, att börja förskola precis efter/i samband med det och bli frånryckt dig helt kanske blev lite för mycket just nu? Han verkar behöva lite mer tid, jag tycker att fsk är bra när man behöver den, och jag tror inte barn generellt tar skada av det, men däremot är jag av åsikten att i princip ingenting barn behöver förskolan innan de är 3år gamla, innan 3 kan det vara så att vi föräldrar behöver den, och att våra barn då har det bra där men det är inget behov de har, utan det är vårt behov. Så hade jag varit du nu, och möjligheten finns, hade jag tagit hem honom och avvaktat lite med fsk just nu, kanske går jättebra om ni försöker igen när han hunnit bli 2?