IVF start i HÖST - vi som ska göra vår första IVF

Ja jag säger oxå det. Måste få mer bevis av honom att han faktiskt VILL det här.. han känner väl sig säkert typ utanför (?) eller något. Vet inte. Det är mycket annat som har legat o grott oxå. Vi bråkar aldrig o det kanske är det som e problemet. Känns som vi blivit så jäkla bra vänner senaste tiden och att kärleken är helt över. Håller tummarna för att det andra ägget går att frysa!! När får du veta det? Efter nyår o allt?

Åh nej, vad jobbigt :( Lider med dig!!

Kan bara hålla med, efter att ha påbörjat IVF-resan i januari känns stora delar av 2018 som ett skitår. Önskar och hoppas innerligt att 2019 blir ett lyckat år för oss alla här som kämpar :) <3

Jag beklagar det negativa testet! Jag vet hur ont det gör. Fy fan! Hoppas du kan finns lite hopp och orka starta om när det här beskedet har lagt sig. För barn ska vi få!!!

Jag önskar dig ett riktigt gott nytt år och att det nya året ska bli året då vi blir mammor!

Oh noo! Hoppades verkligen på att det skulle gå! Men vet du vad, ni kör vi på vårt 3:de försök båda två! Vi får krascha och sen ladda om. Det skall gå, 2019 händer det.

Inte innan året är slut men däremot den 5/1 så vi får se vad för resultat det blir.

Så, min sambo och jag kunde inte hålla oss imorse och vi testade oss - ruvardag 13 idag - och vi plussade. Har aldrig plussat tidigare så vet inte om detta klassas som ett starkt eller svagt

plus. Vågar dock inte helt lita på resultatet då jag läst att Ovitrelle kan hålla i sig uppemot 14 dagar. Vad tror ni?

Vi har fått testdag 5/1 och vi kommer självklart testa oss igen. Men visst blev man lite glad idag, att nu kan det vara på riktigt ???? Nu blir det väääldigt jobbigt att behöva vänta 3 ynka dagar till, fy alltså ????

Hej alla,

Då var det testdag idag och vi fick det, vi trott i några dagar nu, bekräftat - ett litet + :)

En fantastisk början på 2019 och lyckan är stor här hemma just nu. Det är en lång bit kvar innan man kan slappna av helt men just nu tar vi en dag i taget.

Till alla er som kämpar där ute - Lycka till. Snart är det eran tur!

Värdelös är det sista du ska känna dig! Om din vän vet om vad du går igenom så förstår hon. Om hon inte vet kanske det kan vara bra att berätta för henne, så hon förstår vad du går igenom och varför du tar avstånd till vissa saker.

Jag har berättat för mina vänner när de blivit gravida och jag har sagt att jag helt enkelt inte orkar. Och de har ju självklart full förståelse för detta. Har man inte det, då är det ändå ingen vän man vill ha nära!

Så med det sagt, ignorera inte dina känslor och känn dig inte dum! Helt naturligt att inte vilja utsätta sig för detta..

Kram!

Kan bara hålla med i vad Elcca skrev. Vi ska inte skämmas eller känna oss värdelösa för hur vi känner. 

Vad bra att din vän känner till vad du går igenom och hon har garanterat full förståelse att du inte orkade komma<3 

Det är bara mänskligt att reagera som vi gör. Det har min psykolog påtalat för mig ett antal gånger även fast det inte gör saken lättare. 

Tror att de flesta av oss här varit med om liknande situationer. 

Min brorsa och hans fru, som tidigare sagt att de inte ville ha barn, meddelade i höstas att de väntar barn i mars. Kändes riktigt bittert att höra... Min sambo och jag har kämpat i snart 3 år utan att lyckas och sekunden de bestämmer sig för att de nog ändå vill ha barn så blir de gravida på en gång. Känns inte rättvist!!! 

Var på dop igår för min sambos barndomsväns andra barn. Vi hade inte träffat dem sedan de berättade att de väntade barn pga att jag inte har orkat och jag var sååååå nära att inte följa med på dopet igår. 

Verkligen skönt att det här forumet finns så man kan skriva av sig lite och få stöd/tröst av såna som går igenom samma sak :) Vi är alla riktiga kämpare!!

Kram <3