IVF start i HÖST - vi som ska göra vår första IVF
Det känns okej, märker inte av sprutorna så jättemycket mer än en huvudvärk som smyger sig på titt som tätt.. jag ska på vul på onsdag förmiddag, så jag längtar dit för att höra vad de säger. Hoppas på äggplock måndagen därpå. Hur känns det för dig efter några dagar in i ruvandet?
Exakt så, kände mej nästan dum när jag satt där och de ifrågasatte varför jag sökte som så ung. Känns som ytterligare en smäll när man egentligen ska vara som allra mest fertil , får söka hjälp, hur svårt kommer det inte bli senare i livet då tänker jag?
Hur set eran resa ut? Vill du berätta om erat problem och hur ni mått osv?
Eller hur?! Om jag inte ens lyckas nu när ni själva säger att jag ska vara som mest fertil, hur sjutton ska det se ut när åren går? Himla tråkig attityd.
Vi började försöka i oktober 16, slutade med p-piller och fick tillbaka mensen direkt. Sökte hjälp så fort ett år hade gått, fick ta två blodprover och sambon fick lämna prov. Sen fick vi komma in på ett samtal och ett vul. Inga konstigheter hittades. Och det enda läkaren sa var: "är ni säker på att ni prickar ägglossning" till att sedan vända på det och istället säga "ni tjejer nu för tiden är så stressade med temperaturer och ägglossningstester. Jag är säker på att ni kommer lyckas om du bara slappnar av. Skulle det mot förmodan inte lyckas på tre år så får ni återkomma då, men ni är så unga". Det var i februari 2018. Vi vände oss till en privatläkare där vi bor men föll mellan stolarna och sen stängde de för sommaren. Så i augusti 2018 började vi med IVF privat. Under tiden som vi hsr försökt har mer eller mindre alla i vår bekantskapskrets som har en partner fått barn till både höger och vänster. Och jag har verkligen haft perioder när jag har slitit ont med det. Jag har haft mer behov av att prata än vad min kille har, och det har varit jobbigt. Det blev långt värre det här!