Hej!
Finns där någon mer som kämpar med vikten för att bli godkänd för IVF?
Vad har ni fått för krav och hur mycket behöver ni gå ner?
Jag har gjort utredning, det enda dem klaga på var att jag vägde för mycket. Har lyckats gå¨ner från 121-101 innan sommaren. Nu efter semestern har jag gått upp igen till 106 kg.
Deras krav på mig är 103 kg behöver gå ner några kilo till och helst några till innan jag är nöjd så jag har lite marginaler.
Första gången jag hade kontakt med vården angående ofrivillig barnlöshet så sa dem att jag behövde gå ner 10% av min vikt för att få starta ivf :103 kg. Igår hade jag kontakt med gynmottagningen igen.
Nu väger jag lite mer pga av semester och liknande.
Idag säger dem att jag måste gå ner 10% till för att dem har bytt läkare?!
Så istället för 3 kg behöver jag gå ner över 10 kg till.. ????
fattar ingenting??!!??!!??!!??!!
Gränsen här är bmi 35. Jag hade 30-31 vid ivf och gått ner några kilo sedan dess så ligger på 29-nånting.
Med tanke på att det är svårare bli gravid och risk för problem, så är det ju rimligt. 103 låter som väldigt högt bmi?
pratade med rmc i Malmö igår. Är BMI under 30 som gäller för att få starta IVF och inte något annat som min gynläkare har sagt.
Suck.
Kunde dem ha sagt från första början.
har varit ett par jobbiga dagar med frustration, ilska och hopplöshet och många tankar har farit genom huvudet.
Har kommit till insikt att detta är inte bra för mig.
Därför har jag beslutat mig för att försöka koppla bort allt som har med barndrömmar, viktkrav inför IVF osv för tillfället.
Istället ska jag satsa 120 % på viktväktarna och må bra denna hösten.
Fy och behöva ha det kravet att gå ner så mycket på kort tid. Förstår att det inte är lätt och att du klandrar dig själv. ??Men ge inte upp. ????
Jo jag mår skit över hela situationen. Sjukvården rekommenderade pulverdiet för att jag skulle gå ner snabbt. Blev förbannad och sa att då kommer jag må ännu Sämre än vad jag gör nu.
Så jag vet inte i nuläget hur jag ska fortsätta orka kämpa.
Kram .
Hej!
Här har du en till som kämpar måste ner 10-15kg nu på 11 veckor
Vi är klara för ivf men ?bara? min vikt som hindrar att vår läkare skickar in allt och han e övertygad om att vi kommer få godkänt
Så jag blir så arg och ledsen på mig själv just nu eller rättare sagt så hatar jag mig själv!
Men jag ska fan fixa detta!!
Hur går det för dig?
Kram
Hej!
Under min tidigare IVF och första graviditet gick jag upp 37 kilo. Efter förlossningen gick vikten stadigt nedåt, men i samband med den andra graviditeten (missfall i v. 9) stannade viktminskningen av. Jag tänker både för att det var en massa hormoner i omlopp, men även för att jag helt enkelt var för tagen för att orka med den motion jag vanligtvis utför.
Innan sommaren var jag på kliniken för önskan om ett syskonförsök, men fick inte p.g.a. vikten.
Min våg har nu 4 v. i rad visat att jag är precis under BMI 30. Jag har kontaktat kliniken och fått klartecken att börja förbereda kroppen för en FET-återföring. Men nu är jag livrädd! En av biverkningen av tabletterna är viktuppgång, och jag vet ju i vilken rasande takt det gick med hormonbehandlingen förra gången!
Riskerar jag då att inte få göra återföringen, vilken marginal måste jag egentligen ta höjd för... jag ringde upp kliniken och diskuterade det. Den jag fick prata med då försäkrade mig om att bara jag nådde gränsen vid behandlingsstart skulle det vara lugnt, men tänk om det är någon som inte tycker så som får fatta beslut väl på plats?
Jag har aldrig tidigare mått dåligt över vikt eller att äta. Men nu. Ångesten sköljer över mig. En helt ny upplevelse. Nio månader av en barnmorska som vid varje tillfälle påpekade att det inte är bra för varken barnet eller mig att jag gick upp så många kilon, och på efterkontrollen var vikten det enda jag upplevde att vi diskuterade... och nu efter att jag har gått ner nästan all den viktökningen är det här det jag har fått med mig? Osäkerhet, vikthets, ätstörning!?!
Jag är stark. Både fysiskt och mentalt. Jag äter sunt. Min kropp är fantastisk, den orkar sig igenom hormonbehandlingar, att föda ett barn (både i magen, att föda fram och att föda det i tio månader på bröstmjölk), ny graviditet, missfall... detta under tiden som jag lever det vanliga ekorrhjulet.
Jag blir så sjukt arg över att det ska vara bättre att svälta sig på pulverdieter, än att vara energifylld och stark!
Önskar er all lycka, håll er sunda och starka, de framtida barnen behöver sådana mammor! Det kommer vara värt allt slit!
Kram!
Hej!
Hur mår du? Och hur går det? Har du börjat med vv? eller träning?
Kram
????
????
Jag förstår att det är upprörande, har som sagt varit där själv.
Men försök att komma ihåg att viktkraven inte finns till för att göra livet surt för någon utan de finns till för att forskning visar att chanserna för graviditet ökar om man går ner i vikt och att själva graviditeten blir säkrare både för barn och mamma.
Sedan som jag redan har sagt så behövs extra energin (som viktminskning för med sig) när barnet väl är här.
Lycka till!