Inlägg från: Toffel92 |Visa alla inlägg
  • Toffel92

    Vättskrämd men överlycklig Förstagångsfar

    Halloj!

    Jag befinner mig både i shock, eufori och rädsla just mu,

    Jag skall nämligen bli pappa för första gången!

    Jag är rädd, orolig, överbeskyddande och oerhört shockad att bli far till ett eget barn!

    Till saken hör att detta är inte mitt första (egentligen) men mitt ex födde dödfött och barnet gick inte att rädda, så nu är jag extra orolig då min sambo även fått flera missfall och jag ej fick vara delaktig i mitt ex graviditet då vi separerat innan jag fick reda på att hon ens var gravid!

    Någon med erfatenheter eller så som kan ge några tips? Har kollat runt olika men då vi valt att inte gå ut för offentligt med det har jag ej måmga att prata med det om tyvärr!

  • Svar på tråden Vättskrämd men överlycklig Förstagångsfar
  • Toffel92

    Jag pratar med sambon väldogt mkt och får bra stöttning också och hon säger att allt ör ok med henne, bara att hon är trött, har växtvärk och illamående (hon är i v.7) så det är fortfarande tidigt!

    Vi skallin på uötraljud på tisdag och sen träffa barnmorska 28:e!

    Hon har tvekat innan på om hon skall behålla eller ta bort barnet men efter mycket diskuterande fram och tillbaka har vi kommit fram gemensamt till att behålla det!

  • Toffel92
    Richard1986 skrev 2018-08-23 01:33:04 följande:

    Att få reda på att man ska bli Pappa är precis som du säger en smärre chock och en berg och dalbana av motstridiga känslor som rusar vilt i kroppen och psyket även om man velat ha barn.

    Min äldsta fick jag väldigt oplanerat, tidigt i livet och med en tjej jag inte alls hade något slags kärleksförhållande med. Så det går kanske inte att jämföra riktigt. Men även när min nuvarande fru och jag fick våra tvillingar under ordnade former, om än mycket tidigt in i vårt förhållande, så översköljdes jag av overklighetskänslor. Nästan känslor av chock och hade svårt att ta in att jag skulle bli pappa igen. Jag skaffade på mina föräldrars inrådan psykoterapi-samtal för att bearbeta och sortera känslorna som höll på att rusa iväg och bli övermäktiga. Det hjälpte mig väldigt mycket.


    Vi båda kämpar psykisk ohälsa, hon velar fram å tillbaka ang abort men jag vill verkligen inte ta bort barnet alls.

    Hon tror jag skall lämna henne och att det skall bli tvister som det slutat med under hennes tidigare förhållanden! Jag försöker att lugna henne och säga att det inte kommer bli så men hon är ändå väldigt kluven! Detta har bråkat mycket med mitt payke, såpass mkt att jag åter igen efter ; år tagit tillbaka mitt negativa självskadebeteende och självmordstankarna kommer så har tagit kontakt med psykvården, fått tabletter och samtalskontakt med remiss för trauma terapi!

    Vi har valt att ta helgen på eget håll ifrån varandra för att samla tankarna och se om saknaden kvarstår eller om vi bara hade en snabb ?sommarflirt? vilket det inte är från min sida, men förstår såklart att hon är rädd när hennes ex varit svin mot henne (och även jag inte varit den bästa alltid pga all stress och oro)
Svar på tråden Vättskrämd men överlycklig Förstagångsfar