Vättskrämd men överlycklig Förstagångsfar

Att få reda på att man ska bli Pappa är precis som du säger en smärre chock och en berg och dalbana av motstridiga känslor som rusar vilt i kroppen och psyket även om man velat ha barn.

Min äldsta fick jag väldigt oplanerat, tidigt i livet och med en tjej jag inte alls hade något slags kärleksförhållande med. Så det går kanske inte att jämföra riktigt. Men även när min nuvarande fru och jag fick våra tvillingar under ordnade former, om än mycket tidigt in i vårt förhållande, så översköljdes jag av overklighetskänslor. Nästan känslor av chock och hade svårt att ta in att jag skulle bli pappa igen. Jag skaffade på mina föräldrars inrådan psykoterapi-samtal för att bearbeta och sortera känslorna som höll på att rusa iväg och bli övermäktiga. Det hjälpte mig väldigt mycket.

Toffel92 skrev 2018-08-24 15:19:43 följande:

Vi båda kämpar psykisk ohälsa, hon velar fram å tillbaka ang abort men jag vill verkligen inte ta bort barnet alls.

Hon tror jag skall lämna henne och att det skall bli tvister som det slutat med under hennes tidigare förhållanden! Jag försöker att lugna henne och säga att det inte kommer bli så men hon är ändå väldigt kluven! Detta har bråkat mycket med mitt payke, såpass mkt att jag åter igen efter ; år tagit tillbaka mitt negativa självskadebeteende och självmordstankarna kommer så har tagit kontakt med psykvården, fått tabletter och samtalskontakt med remiss för trauma terapi!

Vi har valt att ta helgen på eget håll ifrån varandra för att samla tankarna och se om saknaden kvarstår eller om vi bara hade en snabb ?sommarflirt? vilket det inte är från min sida, men förstår såklart att hon är rädd när hennes ex varit svin mot henne (och även jag inte varit den bästa alltid pga all stress och oro)

Ok. Bra att du tar emot hjälp för psyket !! Det är det bästa jag har gjort. Det enda jag ångrar är att jag inte gjorde det ännu tidigare. Då hade förmodligen några år av destruktivt leverne besparats.

Jobbigt när hon har så dåliga erfarenheter från hennes ex. Förståeligt att hon är rädd. Hoppas du förstår bara att det beror inte alls på dig ! Även om jag förstår att du tycker att det är jättejobbigt.

Det låter iallafall inte på det du beskriver som att det är någon risk att du skulle hållas utanför graviditeten denna gång. Hon kanske också är osäker på hur hon ska göra om ni även haft ett kort förhållande bara. Visa henne att du stöttar henne helhjärtat oavsett vad hon tar för beslut.

Vättskrämd men överlycklig Förstagångsfar

INNEHÅLL