Är jag onormal?

Åh, förstår dig precis! Vi har ganska nyligen berättat för våra familjer om att vi kämpar och det vi gått igenom. min mamma sade bara att hon tyckte vi var för unge för att skaffa varn redan (vi är 27), sambons mamma kom med en massa "goda" råd och pep-talk. De fattar inte alls vad man går igenom och hur piss man mår! Det bara suger i magen av sorg och panik över att det aldrig får gå vägen.

Om du vill skriva av dig är du varmt välkommen att älta med mig i mitt kryp in.

*KRAM*