Väntar tredje barnet och ska snittas om 13 dagar, men känner mig bekymrad över att jag inte kan se att det ska komma ett tredje barn, denna gravidtet känns nästan mer overklig och abstrakt en första.. någon som känner igen sig?
Tycker det är lite jobbigt, tänker att man borde ha lättare att föreställa sig ju fler barn man fått ????
Vet inte om jag överanalyserar, Men tycker det känns jobbigt att efter 37veckor fortfarande inte förstå ????
Vet inte om jag överanalyserar, Men tycker det känns jobbigt att efter 37veckor fortfarande inte förstå
3 dagar kvar och min hjärna kan fortafadne inte ta in eller förstå att det ska komma ett barn till, börjar tro att det inte komme gå vägen :/
15 dagar kvar till beräknat för mig, andra barnet. Kan verkligen inte förstå. Kan inte se framför mig att vi ska få en baby. Känns som att det inte kommer bli verklighet. Så förstår precis vad du menar..
Skönt ändå att inte känslan påverkat mer än så. Här har den etsatt sig fast och övertygat mig om att något kommer gå fel. Fruktansvärt då jag har planerat snitt i övermorgon ????
Jag hade också den känslan förra gången. Att något skulle gå fel. Tänkte att tre friska barn kan jag ju inte få. Var övertygad om att hon skulle vara sjuk el att förlossningen skulle gå snett.Ut kom ändå en frisk liten tjej
Här är en till som inte heller har en känsla av att det faktiskt ska komma en bebis snart, trots att graviditeten har gått allt annat än obemärkt förbi pga komplikationer. Pyret ska komma senast på tisdag så jag har slutat tro att känslan kommer att infinna sig. Nöjer mig istället med att försöka förbereda blivande storasystern på förändringen.
Det ska jag göra, det lovar jag
Skriv gärna här när du har fått ditt barn, ska tänka på dig i övermorgon! Tänk sen när vi har fått våra bebisar då kan vi inte förstå att vi en gång har levt utan dom. Att dom är en sån självklar del av familjen. Längtar verkligen till det.
Jag tolkade ju mina svårigheter med att förstå som att det inte skulle gå vägen, så Min ångest var ju väldigt hög innan, den försvann i samma stund jag hörde henne skrika, Men samtidigt har jag ändå fortfarande svårt att förstå att hon verkligen är här, fast samtidigt ändå så självklar, märklig men häftig känsla :) åh du har allt det där underbara framför dig ju:) vad härligt :) uppdatera gärna här om du orkar /kommer i håg :)