Skillnaden är väll att ensamma kvinnor inte sitter och gnäller på nätforum i lika sto utsträckning som vissa män.
Kanske man ska börja med att stärka sin självkänsla istället för att sitta och gnälla på nätet om hur dumma kvinnor är och hur synd det är om män.
Kärlek är ingen rättighet och kommer dessutom oftare om man inte förväntar sig det.
Min åsikt:
Mansrollen är lika begränsande för män som den traditionella kvinnorollen har varit för kvinnor. Kvinnor har kämpat länge för att få rätt att rösta, ha vilka yrken de vill och välja sitt liv själva. Män har just börjat inse att den traditionella mansrollen är begränsande. Det är inte så konstigt att den inte har luckrats upp i samma utsträckning som den traditionella kvinnorollen, än. Dessutom är mansrollen mer diffus, den har inte inbegripit förbud mot att göra saker i samma utsträckning (rösta, inneha egendom, välja yrke), det är samhället som sett ner på när män avviker från den. Nu börjar mansrollen luckras upp. Det drabbar de män som tvingats in i den traditionella rollen hårdast. De som fått lära sig att män är starka, klarar sig helt ensamma, inte gråter och så vidare. Det är inte så konstigt att det skaver. Det gjorde det sannolikt för kvinnor som hade blivit intvingade i den traditionella kvinnorollen också.
Lösningen är givetvis inte att kvinnor ger upp sina rättigheter eller försöker anpassa sig efter männen (igen). Lösningen måste finnas hos männen själva. Det är givetvis inte lätt, det var det inte för kvinnorna som började bryta sig loss från de traditionella rollerna heller. Kvinnor kan hjälpa till genom att inte döma män som inte är traditionellt manliga (eller vill vara det). I övrigt måste processen ske hos männen själva.
Bästa inlägget på FL och förmodligen bästa mannen! Som dessutom citerade mitt inlägg:)
Om fler män tänkte så här och var villiga att förändra de banala och destruktiva strukturer de är fast i och börja ta ansvar för sina relationer och hur de framstår så hade feminismen inte behövts i sin aggressiva form.
De allra flesta av oss vill ha ett nytt samhälle och skrota partriarkatet som även män får betala dyrt för..låt ett sådant växa fram
Det är ju förstås ett fritt val. Det finns också samtalskontakter som är män givetvis. Sedan finns fördomarna att "sitta som en pojke (liten och svag?) framför en fröken" och "nu ska vi prata". Det är oftare på det viset om man har oturen att sitta med en 24-årig socialsekreterare med anknäbb eller keps. I terapi eller stödsamtal skulle det däremot vara en märklig ingång om personen anser sig veta mer om dig än du själv gör. Du kommer inte få en psykoanalys i knäet.
Nej, det är inte säkert att samtal är för alla, men jag tror för många. Särskilt för de som är djupt tyngda av en tystnadskultur och inte mår bra alls, men inte hittar vägen ut själv.
(Sedan finns det dåliga samtalspersoner, men då får man söka någon annan. Det finns ju en massa trådar om samtalspersoner som är dömande eller totalt gränslösa med sina klienter, men det är en annan historia.)