Han gör slut om jag blir gravid...

Jag känner ju inte er så jag kan inte veta precis hur nu har det men så här tänker jag...

Även om ni blev ett par tidigt och har hunnit uppleva en hel del tillsammans så är ni fortfarande unga. Många människor, allra helst vi män är helt enkelt inte redo att ta på sig ett livslångt föräldraskap i den åldern. Varken mentalt eller sett till vart man står i livet. Det kan ta sig uttryck i olika former. Rädsla, avståndstagande, tystnad, ilska eller irrationella hot. Barn är ett är ett livslångt åtagande som (oavsett vad andra säger) vänder upp och ner på den tillvaro man hade innan. Så länge du inte blir oplanerat gravid så är det alltid den som säger nej som avgör ! Det är aldrig rätt att tvinga på någon annan ett föräldraskap mot dennes vilja.

Men det behöver naturligtvis inte betyda att det inte ska gå att prata med varandra om barnfrågan. Jag förstår att det måste vara jättejobbigt med en stark barnlängtan. Du måste försöka hitta sätt att hantera det, annars blir det jättejobbigt för dig, och samtidigt försöka prata med din kille om saken. Vill han ha barn överhuvudtaget ? När isåfall kan han tänka sig in i den rollen ? Skrämmer tanken på att bli förälder på något sätt ? Hur upplever han att ert förhållande fungerar ? Kan han se dig som mamma till framtida barn ?

Det är känslomässiga frågor men de kan behöva ställas förr eller senare. I nuläget har ni båda gott om tid på er med barn men så kommer det inte alltid vara för dig. Det kan ju vara en trygghet för dig att veta hur han ser på frågan om barn och föräldraskap och vad han kanske tänker om ert förhållande i det långa loppet. Det ger ju också dig ett bättre underlag för att ta ställning till om du vill försöka vänta in honom tills han blir redo eller om det är bättre att bryta nu och börja se sig om efter någon annnan.

Alltså snälla nån du är UNG, och har massor med år på dig! Jag fattar att det är spännande med barn osv, det tycker jag med. Men passa på att ha ett eget liv nu, göra saker du vill, utvecklas inom nått område du är intresserad av osv.

Att han reagerar på det sättet är omoget ja men inte konstigt att han inte vill ha barn!

Svarar lite på olika här nu. Börjar med er som anser att dem är för unga. Jo dem är unga men sen finns det en del som vill ha barn när de är unga. Jag hade gärna velat haft barn för några år sedan. Man kan inte säga att någon är för ung för att skaffa barn eller jo innan man är myndig möjligen då. Vi alla är olika redo för barn.

Med det sagt så håller jag med om de andra att du behöver prata med din pojkvän om hur du känner när han säger så till dig. Sedan måste du fråga om han vill ha barn överhuvudtaget. Vill han inte har du 2 alternativ. 1 att du väljer att stanna och leva utan egna barn 2. Du får lämna honom direkt eftersom du vill ha barn och då slösar du bara bort tid med någon annan kille som vill ha barn och är säkert lika underbar som din kille som du säkert tycker.

Men sedan får du fundera på om det är rätt att han hotar om sånt för det är inte okej och se till att han inte utnyttjar det och gör det fler gånger för då är han inte rätt för dig.

Beroende på hur man uttrycker sig så tycker jag visst man kan göra det klart och tydligt att man absolut inte vill ha barn nu och om det händer så kommer man antagligen lämna för att man inte vill leva familjeliv när man är 23 år gammal. Klart och tydligt från början är definitivt bäst istället för att inte ha en aning och sen i vecka 25 ändra sig totalt och lämna sin gravida tjej som trodde de var två om detta?

Det känns som om du kör över din sambo en del. Kan vara därför han funderar på att lämna dig.

Du skriver att du är övertygad om att ni klarar av ett barn. Samtidigt så säger han klart och tydligt motsatsen. Du spånar om att ni bor bra och att allt skulle gå bra. Du lyssnar ju inte alls på honom. Allt skulle inte gå bra! Allt skulle gå så extremt dåligt men du vägrar se det. Kanske därför han måste prata klarspråk? Han vill få dig att fatta att ni inte skulle klara av att få ett barn tillsammans. Han skulle inte klara av att leva med dig och ett barn.

Du skriver också att han skulle bli en bra pappa. Släpp den tanken genast. Han vill verkligen inte ha ett barn. Hans motvilja ändå stor att han lämnar dig om det blir ett barn. Han är motsatsen till en bra pappa. Han vill inte och känner sig inte redo! Han skulle bli en usel pappa! Inget barn ska behöva födas oönskat.

Att han är bra med syskonbarn är heller inget argument. Många är svar ned andras barn nen usla föräldrar. Det är lätt att leka med barn ibland. Det är något helt annat att leva genom år av ex: svår sömnbrist, sexbrist, sämre ekonomi, ingen egentid, ingen partid. Samtidigt som ett barn gör det svårare att studera, resa, köpa hus osv.

Du kan inte jämföra att leka med andrasbarn med det livslånga uppoffrandet i att skaffa egna.

Så jag tror att han måste vara ärlig och rak för att försöka få dig att lämna drömlandet och se verkligheten. Du tror att ni skulle klara att få ett barn ihop och att han skulle bli en bra pappa. Han måste ju skrika ut motsatsen till dig för att du ska lyssna.

Ts kanske inte känner det som att hennes personliga utveckling måste ta slut om hon får barn. Lite märkligt att du och många med dig lägger så stort fokus på att TS är ung och att hon har lång tid på sig när det inte är det tråden eg handlar om. TS vet nog att hon är ung.. men det finns ju många fördelar också att få barn när man är ung. TS verkar känna det som att hon haf levt och redan hunnit en massa saker man kan tänkas vilja innan man får barn. Och mannens reaktion skulle jag inte kalla omoget... utan manipulativt!! Det säger mer om honom som person än det gör om hans mognad, tycker jag!

Det är just DENNA inställning som visar att du inte lyssnar på din sambo. Han vill inte. Hans motvilja är enorm! Därför går det åt helvete för er om ni får barn tillsammans.

Haha herregud. Jag tvingar honom fortfarande inte till något ???? Du verkar bara läsa det du vill läsa så du kan ju lämna den här tråden här och nu.

Du säger att du inte heller vill ha barn just nu men läser man dina inlägg är det inte precis den bild som framträder. Du ångrar din abort djupt, har fått en väldig barnlängtan, är avundsjuk på andra som har barn och planerar att inte göra någon fler abort om du skulle bli gravid samt argumenterar för varför det skulle fungera bra för er att ha barn tillsammans även i nuläget. Det är väl lika bra att vara ärlig med dig själv och med oss att du åtminstone vill mer än du inte vill det?

Och däri ligger ju problemet också, att ni vill olika saker. Lika starkt som du inte vill genomgå en till abort kanske han känner att han inte vill bli pappa med allt vad det innebär. Jag kan tycka att han skulle kunnat uttrycka sig på ett annat sätt men i grund och botten ställer du samma typ av ultimatum då er fortsatta samvaro vid en ev. graviditet isåfall blir beroende av huruvida han är beredd att axla rollen som pappa.