Han gör slut om jag blir gravid...
Hej. För ungefär exakt ett år sedan fick jag reda på att jag var gravid, det var ingen planerat och både jag och min pojkvän blev väldigt chockade då vi skyddade oss och inte tänkt att skaffa barn just då. Det tog ett par veckor för mig att få en tid för abort och under tiden hann jag tänka en massa, är detta rätt? Ska jag behålla? All min vakna tid gick till att reflektera över detta. Min pojkvän var helt emot tanken att jag ens skulle behålla det men jag började ångra mig mer och mer. Dagen kom och aborten genomfördes och jag har aldrig ångrat mig så mycket i mitt liv. Jag berättade detta för min pojkvän och han tröstade med att säga att det var det bästa för oss båda. Han kanske hade rätt, jag vet inte. Nu till saken, jag har under det senaste året fått sån extrem barnlängtan, jag tänker på det väldigt ofta och följer många på instagram och youtube som är gravida eller har barn och känner mig så avundsjuk... Eftersom den tidigare aborten var det värsta jag gått igenom har jag sagt till min pojkvän att om jag skulle bli gravid igen så skulle jag behålla det. Han blir arg och sur och hotar med att göra slut om det skulle hända. Jag tvivlar inte på oss att vi inte skulle klara att ta hand om ett barn, jag är 22 fyller snart 23 och han är 24 år. Vi har båda jobb och bor för tillfället i en lägenhet. Vi letar hus men pga dåligt utbud där vi bor har vi inte hittat något som är intressant. Jag tycker förstås att om vi skulle bo kvar i lägenheten och få barn här så är inte det hela värden. Det är en stor lägenhet (2 rum+kök) och vi skulle få plats. Min fråga är då, älskar han inte mig tillräckligt mycket för att skaffa barn med mig? Är han rädd för att få livet ?förstört? eller är han helt enkelt inte mogen än?
Vi har varit tillsammans snart 6 år och bott tillsammans 3 år, är förlovad och har rest och upplevt massor tillsammans! Jag är redo om jag skulle bli med barn nu även om det inte är något vi planerar. Men att han hotar med att lämna mig om jag skulle bli det gör mig så ofattbart ledsen...
Även om ni blev ett par tidigt och har hunnit uppleva en hel del tillsammans så är ni fortfarande unga. Många människor, allra helst vi män är helt enkelt inte redo att ta på sig ett livslångt föräldraskap i den åldern. Varken mentalt eller sett till vart man står i livet. Det kan ta sig uttryck i olika former. Rädsla, avståndstagande, tystnad, ilska eller irrationella hot. Barn är ett är ett livslångt åtagande som (oavsett vad andra säger) vänder upp och ner på den tillvaro man hade innan. Så länge du inte blir oplanerat gravid så är det alltid den som säger nej som avgör ! Det är aldrig rätt att tvinga på någon annan ett föräldraskap mot dennes vilja.
Men det behöver naturligtvis inte betyda att det inte ska gå att prata med varandra om barnfrågan. Jag förstår att det måste vara jättejobbigt med en stark barnlängtan. Du måste försöka hitta sätt att hantera det, annars blir det jättejobbigt för dig, och samtidigt försöka prata med din kille om saken. Vill han ha barn överhuvudtaget ? När isåfall kan han tänka sig in i den rollen ? Skrämmer tanken på att bli förälder på något sätt ? Hur upplever han att ert förhållande fungerar ? Kan han se dig som mamma till framtida barn ?
Det är känslomässiga frågor men de kan behöva ställas förr eller senare. I nuläget har ni båda gott om tid på er med barn men så kommer det inte alltid vara för dig. Det kan ju vara en trygghet för dig att veta hur han ser på frågan om barn och föräldraskap och vad han kanske tänker om ert förhållande i det långa loppet. Det ger ju också dig ett bättre underlag för att ta ställning till om du vill försöka vänta in honom tills han blir redo eller om det är bättre att bryta nu och börja se sig om efter någon annnan.