Åsikter önskas! Umgängesförälder onåbar.

Jag hade ringt hans anhöriga och tagit reda på var han är. Hade jag inte fått något svar från anhöriga, eller dom inte vet. Då hade jag kontaktat ambassaden i landet så att dom tog reda på var barnen befinner sig.

Det är det käraste du har, och självklart ska ni kunna ha kontakt när dom är utomlands. Nästa gång så skickar du med en telefon. Har han fb? Där kan du ju kolla på chatten om och när han senast varit inloggad. Och även skriva meddelande.

Får jag fråga vilket land vi talar om?

Bra att du fick tag på dem.

Jag har lite samma läge. barnens pappa bor i ett annat land, jag har vårdnaden och han umgänge.
Barnen har inte ännu börjat resa till honom, då dom är för små och kontakten inte etablerats till den raden ännu.
Vår relation är minst sagt kylig.

Men aldrig kommer jag skicka iväg dem utan att ha sett till så att det finns ett umgänge åt andra hållet (till mig via telefon) medan dom är borta längre tider. Går han inte med på att skriva under ett sådant papper, då åker dom inte. Det är barnens rätt.

Du kan komma överens om betydligt mycket mer detaljer än bara när han ska träffa dem. Man börjar med familjerätten för att komma överens. Fungerar inte det så går man till domstol (men jag har svårt att se att man inte skulle komma överens om en sådan här sak, oavsett vad man tycker om den andra). Om barnen är borta från sin stadigvarande fasta punkt (i detta fall mamman), och spenderar 1 månad hos deras pappa (som dom förövrigt inte känner så bra), så har barnen all rätt att ha en kontakt hem under den månaden.
Finns ingen domstol i världen som skulle se saken på något annat sätt. Men man brukar ju inte fastställa saker som är självklara, för det kan man ju inte göra om varenda lilla sak. Men självklart har barnen rätt att ha en kontakt med den andra föräldern i ett sådant här läge.

Och för det andra! Hur tänker du när du tror mamman skulle förlora vårdnaden till pappan om hon tryckte på lite för att få till detta för barnens bästa? Han bor utomlands! 

Tror du tingsrätten skulle säga : Ja nu får barnen lämna sin mamma, byta skola, flytta utomlands, lämna sina vänner och all trygghet dom någonsin haft. Och detta pga av att mamman ville dom skulle få ringa hem när dom var utomlands i 1 månad.
Get real!

Det där med umgänges sabotage är något som folk här på FL har fått för sig att ska användas som en form av hot mot den person som är vårdnadshavare. Det är liksom helt löjligt att ens antyda att det skulle kunna hända i detta läget. För tingsrätten utgår ALLTID från barnens bästa. Och det är knappast allt det jag just rabblade upp.

Mina barn har skriftligt avtalat att skypa med pappan 1 gång i veckan. Men eftersom pappan hade så himla svårt att hålla tiderna, och det var tredje vecka blev gråt här hemma för att pappan glömt (ibland oftare), så avslutade jag den delen av umgänget. 1 år gav jag honom alla möjligheter. Tex att skicka ett mess till mig 5 minuter innan, så jag visste han skulle vara där innan jag satte barnen framför datorn. Men inget fungerade, och barnen blev besvikna om och om igen. Jag kontaktade familjerätten, dom snackade med pappan. Inte heller det hjälpte.Efter 1 år bestämde jag mig att vi slutar med den kontakten, för barnen mår inte bra av det här.
Och så blev det. Och vårdnaden har jag ännu. Och ingen har någonsin sagt att jag skulle mista den. 

Som vårdnadshavare har du även ansvar att se till att barnen mår bra i umgänget. Och ibland är det svårt att se in i framtiden när avtal skrivs, saker förändras, barnen växer upp och förändras. Avtalet är skrivet för barnen, inte endast för de vuxna. Och det handlar inte om att man iskallt bara ska se på avtalet och följa det till punkt och pricka. Måste finnas sunt förnuft och möjlighet att kunna ändra detaljer om barnen behöver det.

Och det står knappast i avtalet att barnen inte ska ha kontakt med sin mamma när dom är borta 1 månad. Så vad exakt hindrar det?

För det första var det jag som skrev att jag skulle göra så, inte TS.

För det andra, det är ju exakt det man gör..skriver papper för att förhindra problem och missförstånd. Det är ju det ett umgängesavtalet går ut på. Det skrivs oftast innan det finns problem, för att allt ska vara klart och tydligt. Finns inget som hindrar att man tar med om hur kontakten till mamman ska se ut under umgänget.

Nu är inte umgänget fastställt via tingsrätten. Jag skaffade en advokat, och vi skrev ett avtal. I det avtalet så står även att barnen ska kunna kontakta mig när dom är borta längre tider, även att han ska kontakta mig om barnen insjuknar.

Jag har vårdnaden om barnen, vilket gör att även jag är ekonomiskt ansvarig för barnen. Om dom insjuknar och behöver vård, då är det jag som kommer åka på räkningen, och då vill jag kunna styra var den vården ska ta plats. Och skulle någon större olycka inträffa, eller blindtarmen behöver opereras, ja det är jag som måste skriva under alla papper. 
Sedan får man ju tänka till också. Barnen träffar pappan ca 30 timmar per år, det finns ingen möjlighet i nuläget att bygga upp en kontakt där trygghet och sådana saker ingår. Och man kan inte förvänta sig att när barnen åker för att hälsa på pappan första gångerna, för en längre tid, så ska dom klara sig utan kontakt i kanske en vecka, till den personen som varit deras trygghet i 4-5 år alla dagar. Man får ju tänka på barnets bästa.

Och den domare som tycker att man ska skita i den här delen, barnets rätt till föräldrarna när dom behöver, den ska inte jobba som domare.
På samma sätt som barnen kommer få ringa pappan när dom vill när dom är stora nog, så ska dom ha samma rätt när dom är med honom. Det anser jag är barnets rätt!