Julibebisar 2018

Hmm, det låter ju inte som att det kommer att gå över då nej. Nio månader är helt normallångt, min fl är slut efter 7 men det lutar starkt åt att ta obetald ledighet fram till hon är 13 månader.

En väninna som jobbar på förskola sa att barnen som börjar när de är två år generellt är svårare att skola in plus att ettåringarna lär sig mycket det året genom att gå på förskola. Så jag vill ju inte sinka hennes utveckling bara för att JAG vill att vi ska vara hemma. Dessutom måste jag börja jobba relativt snart, så jag hinner tjäna ihop till en ny föräldraledighet, hehe. Det börjades sent i den här familjen, men redan på bb sa jag att jag vill ha minst en till, så kan inte vänta för länge.

Jag kommer inte sakna social samvaro, har ju min vänninna. Dessutom har jag lärt känna många andra nyblivna mammor, så om några veckor ska vi börja hitta på saker tillsammans.

Jag började förskola när jag var 3,5 (tror jag) och började både prata och gå vid 13 månader och kunde läsa och skriva när jag var 5 år så jag tror verkligen inte att det hämmar utvecklingen att vara hemma länge. Tvärtom, det skapar en trygg relation till resten av familjen och barnet får chansen att hinna bli social och trygg i sig själv innan förskolestart.

Med sonen var vi hemma nästan två år och den här gången ska vi vara hemma MINST två år. Han var inte redo när han började förskolan och hade vi kunnat så hade vi varit hemma åtminstone ett halvår till.

Ni som har syskon, har ni fått erbjudande om föräldragrupp? Jag ska fråga på fredag.

mm här e en till som används som napp! asså jag blir galen ibland! Idag tex så har jag ammat i stort sett hela dagen! Och han vägrar oxå napp, han försöker inte ens utan han får kväljningar av den o endå har jag köpt den minsta storleken. Asså det går ju inte att minska på amningen för då skriker han bara o jag orkar inte gå runt med honom då han väger över 5 kg. Vet faktiskt inte vad man ska göra.

Jorå här går det bra förutom att kvällarna är jobbiga pga av Milo har magproblem från kl 5 på eftermiddagen tills han somnar vid 10 eller 11. Ganska jobbigt! Tur att man är två! Hur e era bebisars magar o hur sover dom på nätterna? 

Idag har vår kille varit på läkarkontroll på BVC, han är nu 1 månad och 4 dgr. Han är en rejäl kille som nu väger 6615 och 61 lång. Gått upp drygt två kg sen han föddes. Läkaren tyckte det var liiiite i överkant. Jag berättade att han äter ca 1 ggr/timme och använder mig som napp. Hon vill att vi ska försöka minska det (även för min skull). Vi har redan misslyckats, på knappa tre timmar (sen läkarbesöket) har han ätit 2 ggr.. hur gör man för att lyckas med detta? Låter honom skrika? Någon mer som används som napp? Napp övar vi med utan framgång. Sista veckan går det lättare att avleda honom men inte mer än några minuter. Annars tyckte de att han var väldigt tidig, han kan fokusera på babymobilen ovanför skötbordet och skratta åt den. Så han är inte bara tjock :) :)

ja asså vi har gjort så att min sambo "nattar" honom med ersättning medans jag nattar dottern just för att ja ska få lite avlastning från ammandet o det har funkat bra. o sen när ja går upp på natten så ammar jag honom i typ 2 timmar (ibland mer) o sen när jag märker att han vill äta mer men att hans mage kanske inte klarar av det så låter ja honom ligga på amningskudden en stund. men sen  e det ju amning igen, ja så håller det på för min del.

Jag blir så ledsen. Trodde verkligen inte att jag skulle bry mig om vikten, men det gör jag.

Är 159 cm. Gick upp från 62 till 80 under graviditeten. Nu, åtta veckor senare väger jag 72. 8 ynka kilon och vågen verkar ha fastnat eller går UPPÅT! Och till råga på allt lös hud överallt. Ryggen är värst.

Visserligen har jag haft ont i ryggen, så har hållt mig hemma och har inte fått träna någonting än pga ryggen. Har gått några korta promenader, men fick ont av dem med.

Jag är sjukt hungrig hela tiden och försöker verkligen att äta sunt, men självdiciplinen är dålig när magen skriker. Jag gjorde en laddning rågmjölspiroger med ris som jag gick och smååt på, så det fungerade bra, men de tog snabbt slut.

Jag åt en 400g biff med pot.gratäng och sallad här en dag. En timme senare åt jag två piroger. Min sambo är helt förfärad över hur mkt mat jag stoppar i mig, bra mkt mer än han och han är stor och har ett tungt fysiskt jobb.

Har lagt mig nu men kan inte sova, magen skriker. Käkar havregrynsgröt till frukost och kvälksfika, men börjar bli trött på det nu.

Det var veckans gnäll. Någon som känner igen sig eller har några tips på vad jag kan göra/äta?

Jag försöker också tänka så men det är svårt. Jag kan liksom inte göra mycket för att snabba på läkningen av handlederna, annat än att hålla igång rörelseträningen. Marklyft ligger väldigt långt borta just nu :(

Jag slutade gymma i vecka 30 och längtar så himla mycket efter styrketräningen! Jag saknar även all den nyttiga mat jag lagade innan första graviditeten, jag hoppas verkligen att jag orkar och har tid att komma tillbaka dit! Min sambo har jobbat som kock och lagar riktigt god mat, vilket har gjort att han lagar den mesta maten här hemma, men jag gillar att laga mat och vill hitta tillbaks till den maten jag brukade laga när jag var tillsammans med mitt ex.

Jag var orolig att jag inte skulle gå ner efter den här graviditeten. Låg mycket högre upp den här gången både före och under graviditeten. Men allt var borta när jagkänsla hem från sjukhuset efter två veckor och ligger nu på minus fem kg. Så lättad. Lyckas jag gå ner fem till och hålla det där är jag helnöjd. Har dock som ni andra blivit mer hungrig nu än tidigare så får se om jag vänder uppåt igen. Hoppas det går åt rätt håll för er andra så ni känner att ni kommer ifatt er själva.

Det är svårt att äta duktigt med en bebis. Jag tycker inte orken finns att engagera mig och det är väldigt jobbigt att äta och känns väldigt stressigt med en gnällig eller skrikig bebis. Lättare att ta nåt snabbt när bebisen är nöjd. Jag skulle vara nöjd om man slapp allt som har med mat att göra. Så trött på att lägga all tid på matlagning, plocka fram, äta, plocka bort.

Tränat har jag inte gjort sen innan sommaren förra året. Sen har jag varit gravid och inte vågat. Sista tiden i graviditeten har jag knappt vågat gå för sammandragningarna. Så rejält minus på träningskontot.

Min tjej sov från kl ett till sex inatt! Längsta matuppehållet hittills!

Jag som tycker Edward sover men bra med sina 3-4 uppvaknanden men nu när jag läser hur era sover så ligger vi i lä.

Ammar ni era barn eller ger ni ersättning?

Får jag fråga er tjejer hur eran aptit är? Asså jag är värsta matmonstret! Jag har inget stopp, helt sjukt! Jag kan äta hur mkt som helst! Inte så konstigt dock då jag ammar väldigt ofta! Fan va det tar på kroppen o amma igentligen!  Hur har ni det?

men asså kan man sätta dom redan i en barnstol? Vi har en vanlig barnstol från IKEA o Milo är jättestark i kroppen redan nu (4månader) så skulle vilja testa för han vill sitta upp hela tiden.

Hur går det med smakisar till era? Edward får smaka lite när vi andra äter men det är ju bara lite slick på fingret.