Julibebisar 2018

Hej på er! Så kul med en föräldratråd för oss julimammor. Det blev ju juli för mig, med några timmars marginal. Postade ett inlägg i en annan tråd, men klipper in den här med, då den här tråden känns mer relevant.

Hur ammar ni på natten? Jag har ingen aning om vad som är vanligt. Här blir det kl 23, 02, 05, 08. Så går vi upp när hon vaknar nästa gång, ca 10.

Ammar, rapar, byter blöja och nattsång. Tar allt från 30-60 min.

Pappan började jobba igår, så andra dagen själva. Går fint, men lite drygt att jag blivit dålig så vi måste till olika möten. Fortfarande uvi med gbs och gjort illa ryggen (lyft för tungt en gång). Kiropraktor igår, läkare idag. Hoppas på att äntligen få remiss vidare så att infektionen försvinner, femte veckan nu, och hadde kanske innan bf med! Känner samma symptom nu som innan bf, men då trodde jag det var gravidrelaterat vilket jag förstått nu att det inte var. Inte lätt att veta när man inte haft uvi tidigare.

Slutligen vill jag tipsa om babygym. Det tydligt att hon tycker det är roligt. Och det ger mamma några minuters andrum...

Det låter kanske lite lite, om jag jämför med min bebisgrupp och mina väninnor. På fyraveckorskontrollen (när hon var 3 veckor och två dagar, vägde hon 3600 någonting. Födselvikt 3075. Men hon gick ned till 2700g de första dagarna på bb. Så har varit lite nojig med vikten, och haft ett väldigt fokus på amning stup i kvarten.

Jag ammar bara, men överproduktion av mjölk ligger i generna.

Så bra att operationen gick bra, lowhanna! Vilken otur med olyckan!

Jag fick äntligen komma till gyn idag och bli undersökt. Men allt såg helt normalt ut, så nu får jag bara vänta och se. Kanske det har med bäckenet som inte är på plats än att göra. Hoppas att det är så.

Var till kiropraktorn idag som sa att är det inte bättre i ryggen på måndag blir det röntgen. 
Så nu har jag parkerat i sängen för att testa om det blir bättre då. Imorgon tänker jag inte göra något annat än ligga i sängen med ispåse på ryggen och passa/leka/amma babyn. Sambon är ledig, så han får ta allt som kräver att man står/går. 

Jag var tvungen att lämna bort lillan till barnvakt idag. Hade en omöjlig kombination med två läkartider och en baby. Har en väninna som födde en veckan innan mig, så hon och hennes sambo passade min lilla tjej en liten stund.
Sambon hade ingen möjlighet att ta ledigt idag.

Har också kommit på att det jag trott var hormonprickar, nog är eksem! Så borde väl egentligen kollas upp hos doktorn imorgon. Samtidigt ska hon på sex veckorskontroll på måndag, så jag är väldigt sugen på att avvakta. Hon beter sig precis som vanligt och ingen feber. Känner mig som världens dåligaste morsa. Sambon propsar på att det går helt fint att vänta till måndag. Han tror det är hormonprickar. Jag vet inte vad jag ska göra. BVC sa på 1 månadskontrollen att det var hormonprickar, men de såg inte ut som de gör nu. Samtidigt verkar det inte blivit värre senaste dagarna.

Tidigare var det små röda med en vit prick i. Typ som en finne. Men sen blev de fler och fler, och mindre, fast sitter tätare. Trodde det var hormonprickar det gått hål på först, eftersom de har skorpor på ytan. Flammar upp när det kommer på spya, mjölk eller när jag smörjer in. Började smörja in med Bepanthensalva igår. Värmeutslag borde det inte vara, har varit 17 grader och regn här nu i tre dagar. Men knottrorna är inte jämt över allt, det är fläckar med mjuk hud mellan den.

Ni som har haft barn förut, kommer det att komma en tid där jag vill tillbaks till jobbet igen? Jag trivs otroligt bra med arbetsuppgifter och arbetsmiljön men just nu har jag ingensomhelst lust att jobba igen på väldigt länge. Och helst aldrig mer heltid. Men jobba måste man ju för pengarna...

Min väninna och kollega som också är mammaledig nu säger samma sak. Totalt ointresserad av jobbet hon med, trots att hon egentligen också jobbar med exakt det hon helst vill. Kommer vi att känna motivation för jobbet igen?

Hmm, det låter ju inte som att det kommer att gå över då nej. Nio månader är helt normallångt, min fl är slut efter 7 men det lutar starkt åt att ta obetald ledighet fram till hon är 13 månader.

En väninna som jobbar på förskola sa att barnen som börjar när de är två år generellt är svårare att skola in plus att ettåringarna lär sig mycket det året genom att gå på förskola. Så jag vill ju inte sinka hennes utveckling bara för att JAG vill att vi ska vara hemma. Dessutom måste jag börja jobba relativt snart, så jag hinner tjäna ihop till en ny föräldraledighet, hehe. Det börjades sent i den här familjen, men redan på bb sa jag att jag vill ha minst en till, så kan inte vänta för länge.

Jag kommer inte sakna social samvaro, har ju min vänninna. Dessutom har jag lärt känna många andra nyblivna mammor, så om några veckor ska vi börja hitta på saker tillsammans.

Nu har vi funderat och bestämt oss för att jag är hemma till hon är 13 månader, och sen är pappan hemma till hon är 17 månader. Detta för att vi (om vi fortfarande vill då) ska kunna börja försöka med ett syskon i augusti nästa år. Hade vi haft mer tid hade vi varit hemma i två år, men jag är 35 nu, blir minst 37 med nästa isf.

Vi har en slags dygnsrytm, men den följer inte normen. Lägger oss kl 23 efter amningen, sen amning kl 3 och 7 och 10. Så går vi upp ca 11. Ibland somnar hon till litegrann på dagtid, ibland inte. Kl 21 brukar hon somna i min famn i soffan efter amningen. Pappan har börjat ta nattningen. Då får jag lite tid för mig själv och kan städa eller ta ett bad. Väldigt skönt! Går lite skift, men det funkar för oss som bara har ett barn.

Eftersom vi troligtvis vill bli gravida igen om ett år så blir här inget skydd. Blir kondom då jag verkligen inte vill bli gravid innan dess.

Vi har varit utan preventivmedel i flera år innan vi försökte bli gravida. Han drar sig ur innan och så försöker vi undvika sex vid äl. Har fungerat bra för oss, eftersom den första gången vi försökte på baby (sex vid äl och han kom i mig) så blev jag gravid!

Så jag tror absolut på att avbrutet-sex metoden kan fungera om mannen har bra självkontroll. ;)

Men annars hade jag nog valt spiral. Hormonella preventivmedel påverkar mig för mkt, var därför jag slutade med dem för några år sedan.

Det går jättebra med oss. Jag åkte på en lättare förkylning, men lillan verkar ha klarat sig. Hormonprickarna har nästan försvunnit. Hon har börjat bli så härligt bebisknubbig och hon har börjat le och göra något som påminner om skratt.

Min ryggvärk är mycket bättre, så nu kan jag göra saker på dagarna och inte bara sitta i soffan. Har börjat ha henne i bärselen. Då får jag händerna fria, och hon somnar varje gång.

Oj! Dottern var också på åttaveckorskontroll idag. Född 1/7. Vägde 4,6 och 55 lång. Har alltså gått upp 1,9 från när hon vägde som minst.

Varit nojig över vikten och ?tryckt? i henne mjölk fram till förra vägningen. Senaste två veckorna har jag tagit det mer lugnt och gett henne när hon velat ha. Så då ökade hon inte lika mkt längre.

Jobbigt att vara levande napp! Provat att droppa mjölk på nappen? Vad händer om du ammar lika ofta fast lite mindre varje gång? Min dotter spyr väldigt mycket, så jag brukar avbryta amningen om jag tycker hon druckit för fort. Så får hon en slurk till efter en stund. Nu gör ju jag så pga spyor, men det kanske fungerar för att ?lura? dem att äta mindre med?