Inlägg från: Glädje |Visa alla inlägg
  • Glädje

    Grannens barn knäcker mig :(

    Bor i ett villaområde och har nya grannar sedan i våras, det är tre ungar i mina två barns åldrar. Så mina o grannens barn är mellan 3-8 år,

    Deras mamma är frånskild och väldigt lat, hon har själv sagt att hon inte tycker om att leka med barnen utan att de får underhålla sig själva och sitter mest på sin altan o röker o dricker vin.

    Så fort vi går ut, vi bor precis bredvid så flyger hennes ungar ut o börjar tjata, får vi komma hem till er, ska vi leka, bla bla...

    Säger man ja har man alla tre grannungar här hemma, överallt i hela huset, gränslösa i sovrummet, snokar i skåp osv, så säger alltid att de får leka ute, då röjer de i trädgården och den yngste tar alla mina barn leksaker och ska prova och kör över min minsta och säger att det är hans tur, vilket innebär att jag eller min man måste bara ute o vakta leken hela tiden o lösa bråk.

    Säger jag nej så står minsta ungen (på 4 år) och tjatar o ropar var 30:e minut "får vi komma nuu då?" och jag får tillslut säga nej det får ni inte, inte på hela dagen, för annars fortsätter tjatet.

    Mamman sitter bara med sin telefon inne i huset o säger att de får leka hos oss vilket ungarna springer ut å skriker att de får komma hit för sin mamma o jag får säga nej inte för mig, jag bestämmer här.

    Är jag ledig som nu planerar jag ofta dagarna med att åka iväg, för är vi hemma o ute o trädgården hela dagen så får jag säga nej till ungarna säkert 3-4 ggr när de står vid staketet å tjatar.

    Mina barn har andra vänner och leker mest med grannbarnen för att va snälla och blir aldrig ledsna när jag säger nej, utan verkar mest tycka det är skönt.

    Vad ska man göra, kan ju inte säga åt deras mamma att hennes barn inte får stå på gatan utanför vårt hus o tjata...?

    Hon hör ju mig säga nej nästa vaje dag men gör ju inget åt det utan sitter bara där å glor i sin mobil..

Svar på tråden Grannens barn knäcker mig :(