1 åring med udda beteende

Hur gammal är hon i månader? Exakt 12 månader eller? Tänker det är stor skillnad på 12 och 23 mån... tror tex inte många 12-mån leker aktivt med andra barn..

Förstår hon något av det ni säger även om hon inte pratar själv?

Hoppas dessa svar lugnar dig lite:

Detta är det normala. Vanligen börjar man i två-treårs ålder leka mer med andra barn.Ett problem som känns igen av många föräldrar. Detta skulle kunna vara ett tecken på att det är något i hennes miljö som är för stressande för henne. En bra balans mellan vila och aktivitet är viktig, likaså en någorlunda regelbunden rytm över dagarna så att hon vet vad som kommer härnäst. Lugn samvaro en timme före sängdags.Normalt för åldern.Normalt för åldern fastän en del barn lär sig gå ett par månader före de fyller ett och en del lär sig vid 1½ år.Alla barn är olika. Utifrån det du har skrivit ser jag ingen som helst anledning till oro.

Hon är snart 13 månader

Men hon är bara 1? Det mest du skrivit är fullt normalt för en 1-åring. Kompisar tex brukar man inte bra bry sig om förrän framåt 3-årsåldern. Vifta med fingrar likaså, inte gå är det många som är 1 som inte gör osv.

Har ni tittat i en bok om barns utveckling? Gör det först innan ni börjar oroa er. 

Om det nu skulle vara "något", varför är du "livrädd" för autism? 

Tack för lugnande visa ord. Har du själv erfarenhet av autism?

Ja hon förstår ju vem vi är och när något är aj aj och när vi ropar på henne. Hon lyssnar till sitt namn med mera

För ett barn som precis fyllt ett år låter allt fullt normalt. Om hon däremot inte utvecklas mer det närmaste halvåret kan du prata med BVC.

Livrädd och livrädd. Jag är ju väldigt bekymrad om hon skulle ha något som hindrar henne. Alla vill vi väl att våra barn ska vara som alla andra? Att lida av något funktionshinder vill väl ingen, alla minst sina barn?

Hon är 1 år och fortfarande en bebis. Hon låter fullständigt normal.

/mamma till barn med diagnos

Inget av det du nämner anses ovanligt hos en ettåring.

Tänker bara på asperger eller autism

Pratar ni med henne?

Hur stimulerar ni henne i övrigt?

Möter hon er blick?

Och varför det? Allt TS räknar upp är ju helt normalt för en ettåring.

Hej! Oro är jobbigt!

Jag rekommenderar varmt att ni läser på om barns utveckling, i olika åldrar så att ni slipper oroa er i onödan. Och så att ni kan bemöta er dotter åldersadekvat och inte har för höga förväntningar på henne, vilket är skadligt både för henne och er. Det är nödvändigt för hennes utveckling att ni föräldrar blir bra på att läsa av hennes behov av tex närhet och kontakt, och uppfyller dem. Brister i detta samspel och i närhet och trygghet kan leda till försenad och ofullständig utveckling hos barnet.

Väldigt få hoppar vid 13 månaders ålder. Små barn har inget egentligt behov av andra barn, de behöver sina föräldrar. Inte förnäm i 3-4-årsåldern börjar de kunna leka lite tillsammans. En majoritet av barnen kan heller inte komma till ro och somna på egen hand utan behöver sina föräldrars trygghet och hjälp. Man kan behöva testa olika strategier, olika sovtider, olika kvällstutiner för att få det att fungera.

Likaså kommer hon ha behov av hjälp från er att reglera sitt humör i många år än. Genom att själva vara lugna, stötta hennes känslor och sätta ord på hennes känslor, finnas där på det sätt hon vill när hon är ledsen (oftast krama/bära i den här åldern) eller arg så hjälper ni henne att lugna sig och utveckla en egen förmåga på sikt att lugna sig, genom tusen goda erfarenheter då hon blivit förstådd och lugnad av er.

En jättebra bok är Malin Bergströms bok Lyhört föräldraskap. Den beskriver olika faser i barns utveckling under de fyra första åren, vilka behov barnet har i dessa olika utvecklingssteg, och hur föräldrarna kan möta de behoven. Den tar även upp och ger stöd i att hantera vanliga utmaningar som mat, sömn, känsloutbrott osv. i olika faser.

Titta gärna på om det finns någon bra föräldrautbildning där ni bor, ni kan höra med BVC om de rekommenderar någon, eller kommunen. En utbildning som heter Trygghetscirkeln är väldigt bra och erbjuds av många kommuner.

Vad gäller oro för utvecklingsstörning, om ni följer ovanstående råd så kan ni lugnt njuta av er dotter och hennes ständiga framsteg, och lita på att de regelbundna kontroller som BVC genomför skulle visa om något är avvikande.

Önskar er och er dotter allt gott!

Vår son höll också på att veva med händerna när han blev exalterad. Han lekte inte med andra barn förän ca 2, 5års åldern men han leker fortf gärna själv och är nu 9 år. Han var däremot tidig med att prata men lärde sig inte cykla förän sent och hoppade först vid 4år. Så han var sen med det fysiska.

Kan vara väldigt olika

Förutom alla bra svar som du redan fått skulle jag vilja tillägga att sluta jämföra med andra barn.

Som flerbarnsmamma kan jag bara säga att barn utvecklas olika tom tvillingar gör det.

Helt normalt barn.

Tycker att det är märkligt att du som förälder ser fel som inte finns, på ett helt normalt och friskt barn. Om du hade gått till läkaren med barnet kan du passa på att säga "något är fel på mig för jag ser fel som inte finns på mitt barn, alla andra föräldrar ser sina barn som perfekta och tycker t o m bajset är vackert men jag letar efter fel på ett välskapt, friskt barn".

Hej TS,

Jag blir så himla ledsen när jag läser ditt inlägg. Ibland tänker jag att all denna info som finns på nätet gör mer skada än nytta (även om jag eg tycker det är bra med mycket info). Du har fått bra svar av många här och jag kan bara instämma. Det låter som om du har en helt normal bebis.

Jag har aldrig sett en 13 månaders som hoppar eller pratar mer än några ord. Många går inte vid 13 mån. Ingen 13-månaders leker med andra barn. På sin höjd kanske de slår varandra - eller vänta det börjar de med i 2-års åldern... ???? Tvååringar är rätt ojusta. Och då har jag varit mycket på öppna förskolan + har två barn. Försök att vara glad och njut av ditt barn. Hon kommer aldrig att vara 13 månader igen. Din bebis kommer snart vara 5 år och då ångrar man sig att man inte tog vara på den där första tiden. Ok hon går inte - bär runt på henne då. Snart är hon så stor att hon knappt går att bära. Flaxar hon? Antagligen är hon glad och vill visa dig något. Lyssna på henne - säkert har hon ljud som betyder olika saker. Bebisar förstår och kan så mycket mer än vad man tror - det gäller bara att komma på vad just din bebis gillar att göra.

Och en sista grej - ibland tycker jag så synd om barn de ska alltid passa in i mallar - som om alla var lika. Alltså - hur många vuxna känner du som är precis lika? Inte många. Bebisar har också olika preferenser. Det glöms bort ibland tycker jag. Jag vet såklart att alla ska gå igenom vissa utvecklinggsteg men alla behöver inte göra allt prick samtidigt. Och du - addera inte färdigheter som bekantas barn har till en enda superbebis! Utan njut av ditt barn och försök ha roligt och följ med på hennes resa! Jag lovar det blir jätteroligt då!

Som de flesta andra tänker jag också att er dotter låter helt normal. Tänkte inflika att barn ofta börjar trotsa tydligt runt 12 månader. Jag har tre barn och alla tre har runt ett år börjat visa väldigt tydligt vad de vill och inte vill. De har blivit mer ilskna, slänger sig på golvet och skriker om de inte får som de vill, och har mycket tydligare utbrott än tidigare. De är mer arga, när de tidigare mest har visat känslor genom att gråta. Det är ju en utveckling framåt, även om ilskan och trotsen är tuff för oss föräldrar.

Angående jobbiga kvällar där barnet skriker och inte vill somna, ja tyvärr, det är helt normalt. Kanske kan ni ändra sättet ni lägger dottern? Lägga tidigare eller senare? Jag vet inte hur ni gör men många ettåringar har separationsångest och det kan funka att låta henne somna och sova hos er? Söva i vagnen? I famnen?