Vad ska jag göra med livet?

Att inte aktivera sig om dagarna kan lätt bli en ond cirkel. Den goda nyheten är att börja aktivera sig mer brukar bli en positiv cirkel. Det svåra är, som du själv säger, att ta det första steget.

Kanske att skriva det här inlägget var det första steget? Kanske det kommer senare.

Vad har du för intressen, drömmar, framtidsförhoppningar? Några aktiviteter du sysslar med vanligtvis?

Förstår att det antagligen är en klen tröst att höra att det går över. Att det bara är en fas i livet. Att det blir bättre sedan. Men det blir det. Och kanske en klen tröst är bättre än ingen tröst.
Frågan är vad som kan få dig att må bättre här och nu.

Just nu så ser jag väl ingen direkt framtid, har aldrig vetat vad jag vill göra, vilken linje jag vill gå nästa år etc.

Men intressen då.. har gått i fotboll ända sen jag var typ 6, men fick sluta (träningsförbud typ) i mitten av hösten pga personliga problem. Gick även i ridning vilket jag tycker är skit kul. Efter jag behövde ta en paus så hamnade jag väl i en depression, som nog fortfarande hänger kvar lite. Men då så började ju skolan igen efter jullovet vilket ?underlättade? det lite.

Sen vår så började jag med ridningen igen, SKIT ROLIGT, gick ridläger i en vecka för typ 1 vecka sen och nu har hästarna sommarlov.

Fotbollen började jag aldrig i igen, vågar typ inte börja. Även om jag hemskt gärna skulle vilja, och saknar allt så mycket speciellt när jag kollar på en match/tröning så tar det bara stopp?

Borde kanske gå till psykolog eller något så jag kan prata ut och få hjälp att starta vardagsrutiner nu igen på lovet. Men har dålig erfarenhet av dem så det blir ett rungande

n e j.

Får väl försöka göra en ?to do list? och testa ta mig an den, på något sätt.

Tack iaf för svaret (:

Du kanske kan försöka hitta en hobby, jag har precis fått en hobby, att göra YouTube videos :) innan det hade jag ganska svårt också på grund av min autism...

När jag skulle välja gymnasieprogram kändes det som att jag skulle avgöra mitt livs framtid. Som att jag var tvungen att hitta den rätta linjen för mig ungefär som den sanna kärleken. Det fanns bara en och missade jag den var livet förstört. Så mycket press!

Men det tänket är helt fel. Livet är ett smörgåsbord av potentiella möjligheter.

Jag gick estetprogrammet med musikinriktning. Åkte på språkresa till Kina. Träffade kärleken. Läste på Komvux. Skaffade barn. Skrev högskoleprovet. Kom in på läkarprogrammet. Inte alls hur jag hade föreställt mig livet men ändå nöjd med utfallet. :)

Så känn inte för mycket press i denna fasen av livet. Det låter som att ridning gör dig glad. Rid så ofta du kan då. Gör det som gör dig lycklig. Och lär dig nya färdigheter och kunskaper så ofta du orkar.

Lycka till!

Hej!

Modigt av dig att dela med dig av dina tankar!

Jag är inte utbildad psykolog, men studerar till socionom just nu så även om det säkert finns personer med mycket bättre kunskap om situationer som liknar din så ger jag de råd jag tror skulle hjälpa dig. 

Jag tycker du ska berätta hur du känner för någon. Jag skulle börja med att berätta för dina föräldrar hur du känner, kanske visa dom inlägget du skrivit här? Annars borde det finnas en kurator på din skola som du skulle kunna prata med. Utöver det så finns det telefonlinjer och chattar man kan ringa och prata med utbildade personer som säkert kan hjälpa dig, här kommer några tips:

jourhavandekompis.se
Bris telefon: 116 111

Jag tror att många känner som du, jag själv (jag är 35 år gammal) kan känna igen mig i dina tankar och vad jag vill ha sagt med det är att det inte är något fel på dig, ibland känner man bara att man vill skita i allt, och då hjälper det inte med att personer i omgivningen säger åt en att "rycka upp sig". Se till att prata med någon om hur du känner så ordnar sig det nog. 

Lycka till!