Tidig morgon med tvååring

Jag kan skriva utifrån oss och vår familj, men det är svårt att ge generella råd - din dotter är ju en helt egen individ.

Med det sagt har vi gjort så här: jag har alltid varit ?tråkig? på morgonen när barnen har varit små. I det ingår att jag absolut har sett dem, bekräftat dem, hållit handen (spjälsängen har stått precis bredvid vår säng), men jag har inte varit någon rolig person utan har signalerat med hela mig att vi ska fortsätta sova en stund till. Kan din dotter ha känslan av att hon missar något om hon stannar kvar och sover lite till? Drar en liten parallell till vår son, 5 år, som går använda iPad en timme efter middagen varje dag - ibland får han knappt i sig någon mat och säger att han är mätt efter 5 röda sekunder (trots att han inte alls är det, märks efter en halvtimme redan) och hastar iväg för att sitta med sin iPad. Han har känslan av att han missar något om han sitter kvar och äter med oss andra.

Nja, det verkar ju inte fungera så bra. Jag tänker att ni åtminstone under en övergångsperiod får gå upp med henne ändå, men att det faktiskt inte händer så mycket när man väl är uppe (ingen tv eller liknande). Som sagt, bara en tanke. Är det tillräckligt ospännande att gå upp kanske hon går med på att sova/ligga kvar en stund?

Ja, det är ungefär så vi har gjort också. Jag har aldrig gått upp med barnen innan 6 på morgonen. Våra barn har också lagt sig lite senare än många andras barn och därmed har de också sovit längre. Och nej, den taktiken fungerar inte på en gång - många testar läggabarnen senare 1-3 dagar och ser att barnet vaknar samma tid ändå, men det är bara att gå till sig själv och tidsomställningar överlag, det tar ett antal dagar eller kanske en vecka innan man anpassar sig till nya tider.