Ständigt gnäll och kläng

Förstår att du är helt slut med eller utan gnäll om du har två så små barn. Jag undrar om han kanske har ont någonstans? Magproblem, förstoppning, laktos, gluten, tänder, huvudvärk? Hoppas att det ordnar sig.

Jag har funderat på det här med magont och allergier och så. Men han bajsar regelbundet och konsistensen är bra.

Vet inte riktigt hur jag ska göra för att få reda på om han har ont någonstans... så svårt när de inte kan säga vad som är fel :(

Provat ge alvedon? Kan ju ge svar på om han har ont. Tänder på g? Annars låter det väl mer som han behöver träffa läkare i första hand och inte psykolog. Ni kan ju söka själva på vc och inte gå genom bvc.

Min nr 3 var en gnällis och är det fortfarande nästan 9 år gammal.

När andra barn vaknade med största leendet så kunde hon illskrika 1h. Hon grät/gråter jämt jämt jämt.... Ett missnöjt barn.

Hoppas att det löser sig för er!

Ja alvedon kanske kan ge nåt svar men det har pågått i över 5månader med ytterst få bra dagar... så tror inte det är tänder eller så. Men jag får kanske gå genom vc så de får kolla på honom.

Vad jobbigt för dig och ditt barn att det fortfarande är gnäll och krångel. Jag hoppas att det blir bättre för er också!

Ingen som har fler tips? Alvedon funkar inte och vc hittar inget märkvärdigt, har inte gjort allergitest...

Det känns som att det bara blir värre och värre och jag vet inte vad jag ska ta mig till jag kastar snart in handduken!!!

Åh, jag lider med dig!!

Hur är han när han passas av andra? Har du någon som kan avlasta dig då och då? Om han inte gnäller hos andra så borde det ju inte vara något medicinskt. Tog de prover på vc (blodprov, urinprov)?

Hur är han när ni gör saker tillsammans, vill han vara med på aktiviteter? Får ni till sångstunder där han kan vara med och klappa händerna? Hur är han då? Tycker han om musik? Lyssna på sagor? Leka med playdoh? Dvs. kan du distrahera honom med aktiviteter? Eller vill han helst sitta i din famn och inte göra någonting?

Nä jag tror inte det är medicinskt eller så för nu under semestern så har jag varit iväg med stora en del så mannen har varit själv med honom och då är det knappt nåt gnäll (alltså inget utöver ?vanligt? barn gnäll). När mina föräldrar har passet honom har det gått bra, mamma har sagt att han gärna blir buren hos henne men pappa sa att det inte varit något alls hos honom.

Är vi iväg, alltså hemifrån som inte innefattar att åka vagn så är han till 90% nöjd! På öppna förskolan eller hos kompisar så tycker de att han är ?världens snällaste barn? så det är liksom svårt att bli tagen på allvar när man går på knä hemma.

Jag har försökt rita, leka med lera osv med honom och han verkar tycka det är kul och är nöjd med att sitta där MEN han stoppar ALLT i munnen... är vi ute så stoppar jan pinnar, stenar och gräs i munnen. Så det är inte så lätt :,)

Det värsta nu när semestern är slut är att stora också har börjat bli gnällig, jag antar att det är för att hon inte längre får lika mkt tid med mig som under semestern och den klassiska syskonavundsjukan har växt fram så nu kan de stå och dra i mig båda 2 och försöker knuffa bort den andra, haha låter som en taskig parodi :)

Förstår att det är tufft för dig, verkligen. Du har mycket att stå i och barns gnäll är av naturen designat för att vara så "irriterande" som möjligt, eftersom barnen är beroende av föräldrarnas skydd och omsorg. Hans gnäll står för hans behov som han inte kan uttrycka.

Kanske är det så att han upplever att du fjärmar dig från honom (för att du tycker att han ska vara mer självständig eller för att du tycker hans gnäll är jobbigt) och då kommer han att gnälla ännu mer, jaga ännu mer för att få vara nära dig. Det är högst naturlig för så små barn att vilja vara nära föräldern hela tiden. Det är tex vanligare än ovanligt att barnet blir ledsen och protesterar när du går några steg ifrån barnet, eller går in i ett annat rum för att hämta något snabbt. 

Det bästa är om du kan uppfylla hans behov av närhet och "mätta" honom med det, då kommer det också snabbare gå över och han kommer bli tryggare. Närhet är behov nummer ett, överordnat till och med mat, och hygien, för små barn.

Kan du hitta strategier för att må bättre själv så att du står ut med detta? Sätta på bra musik, se till att äta gott, träffa folk som du mår bra av, få avlastning på kvällarna, få tillräckligt med sömn?

Något som varit ovärderligt för mig är att ha bärdon, en rinsjal, en ergonomisk sele, en sk Onbuhimo - sele för ryggbärande, så att liten kan vara med hela tiden när det varit mycket gnäll, och jag inte behövt lyfta upp liten hela tiden när jag rört mig runt i huset.

Vill också tipsa om en jättebra bok som ger många konkreta tips hur man får vardagen att funka men ändå ser till barnens behov, "Trygga barn och trygga föräldrar" av Cecilia Moen. Den finns att lyssna på på Storytel, och på bibliotek. Den förklarar också på ett konkret sätt barnens behov utifrån ett biologiskt perspektiv. Vi är ju i grunden däggdjur som bär med oss våra ungar (precis som aporna) och många av de minsta barnens behov och beteenden kommer därifrån. Ju bättre vi fyller deras behov av närhet och trygghet, desto mindre stress kommer de att känna, desto mindre behöver de gnälla och klaga, och desto mer motståndskraftiga mot stress och psykiska problem blir de som äldre.

Jo det är klart att jag ibland har satt mer honom trots att han protesterar för att tex. Byta blöja eller trösta min stora. Det kan jag inte göra bärandes på honom :/ men i övrigt så bär jag honom mycket, eller försöker sitta på golvet så han kan komma när han behöver mig. Han har klängt på mig och jag har burit honom i stort sett hela dagarna sen han var 7månader. Men jag får kanske fundera på något att bära i/med för ryggen börjar ta stryk ordentligt med den vikten nu.

Sen märks det att stora kräver mer uppmärksamhet och närhet nu när hon blivit ?berövad? det så länge. Jag försöker ge henne mycket tid när lille sover eller så men det räcker inte riktigt. Nu har jag och maken kommit överrens om att ta egentid med vars ett barn 1 timme varje em innan läggdags och då ha dem varannan dag. Hoppas att det ska hjälpa deras mammighet lite, sonen är okej med att pappa tar honom ibland men dottern skriker bara efter nu...

jag hade ingen aning om hur svårt det skulle vara att känna sig tillräcklig för sina barn <3

Jag förstår verkligen att det är svårt att räcka till!

Kolla på någon bra sele för ryggbärande, det tycker jag är enklast för att kunna göra något annat samtidigt, laga mat eller springa runt ute på lekplatsen. Med sele på ryggen är det enklare att komma ut med två barn också. Du kanske tom kan byta blöja på stora utan att sätta ner lilla.

Bäst om du kan gå till en bärbutik och få hjälp, ta med barnet, finns åtminstone i Sthlm, Göteborg och Malmö. Annars kan du kolla på Wompat, Tula, Connecta/Integra som många gillar, det beror på din och barnets storlek vilken som passar bäst. Själv gillar jag Onbuhimo-sele utan midjebälte för ryggbärande,några bra märken för onbuhimo är Fidella, SoulSling, Sakura Bloom, 2lambie, Madame Jordan.

Annars kan du pröva att ge jättemycket fokus till barn 1, innan du behöver göra något med barn 2. Tex innan blöjbyte på barn 2, så busar, skojar och kramar du en kort stund med barn 1.

Det låter som en jättebra strategi att ni tar en timme var med barnen varje dag då de får ert fulla fokus.

Och hitta sånt som båda gillar och som ger båda närhet till dug, kanske sångstund eller sagostund med ett barn på varsitt knä? Rulla boll eller bilar till varandra?

Kom ihåg att detta är en fas och det kommer att gå över! Du är en fin mamma!

Kan tipsa om tula toddler bärsele. Den är bra för lite större barn. Jag upplever också att min 16 månaders blir gnällig om jag inte bär honom väldigt mycket. Men det funkar pga bärsele som ändå ger en fria händer. Jag tycker åldern mellan 10 månader till ca 2 år är väldigt krävande. Barnet behöver sysselsättning men det är som du skriver svårt att göra något "vettigt" eftersom de stoppar i munnen och inte förstår så mycket. Jag har ofta sonen i bärselen och så får han ha sin napp, då kan han vara nöjd. Man blir ju galen om han står och drar i ens kläder och skriker :(

Tack för fina tips! Ska definitivt kolla upp det med sele osv.

Jag hoppas att det ger sig snart och att det blir lite bättre när jan börjar gå :)

Tack snälla!