IVF vägskäl

Jag förstår att det är väldigt tufft, har själv gjort flera ivf även om vi haft turen att det tillsist lett till barn. Angående dina alternativ tänker jag att det är i det närmaste meningslöst att fortsätta på samma sätt igen eftersom det hittills givit så dåligt resultat. Att testa en annan klinik i Sverige tror jag inte gör någon större skillnad, statistiken säger att de flesta kliniker ligger ganska jämt i sina resultat så det beror troligen inte på dem att ni får så få befruktade. I er situation skulle jag välja att gå vidare med ägg- eller spermiedonation. Kan er läkare ge er någon information om vad de tror är bäst, om problemet mest sannolikt beror på äggen eller spermierna?

Som läkare (dock inom annan specialitet än gynekologi) skulle jag personligen inte vilja skriva ut recept för en behandling som en annan klinik ansvarar för, eftersom man har ett ansvar för det man förskriver, så jag kan förstå att många avstår. Dessutom vill man antagligen inte stå för kostnaden för medicinerna när man inte står för behandlingen och får betalt för den samma, för iallafall i det landsting jag arbetar fungerar det så att den klinik på vilken förskrivande läkare arbetar (och som är kopplade till den arbetsplatskod som krävs på receptet för att högkostnadsskyddet skall gälla), får stå för kostnaden. Jag har full förståelse för att man som patient gärna vill utnyttja högkostnadsskyddet då det är dyra mediciner, samtidigt får man väl fundera över rimligheten i att svensk sjukvård bekostar mediciner som är ämnade till behandling som utförs utomlands och som av någon anledning inte erbjuds i Sverige.