IVF vägskäl

Vi gav upp efter 7 behandlingar som blev ynka 2 ET och övergick till embryodonation. Ingen mening fortsätta om det bara trilskas.

Beklagar er förlust!
Vad säger läkarna egentligen? De måste ju hitta på nåt nytt radikalt om ni ska ha en chans så bara göra samma med samma medicin kommer inte att ge nåt tror jag. Bytt metod? Bytt alla mediciner? Får du för många ägg tidigt så få är mogna eller befruktas de bara inte? Utrett varför han har dålig spermiekvalitet?
Nånstans är nåt fel och ni borde inte satsa hur mycket tid och energi som helst. Det är inte värt det. Jag har en bekant som gjorde 16 IVF.er och aldrig blev gravid (i ett land där pengarna styr ska tilläggas) och efter första ÄD:n fick hon barn. När man väl får barn efter många år spelar det genetiska ingen som helst roll.

Vi fastnade också i det där att "det har ju gått en gång det borde gå igen". Jag blev gravid och vi fick t.o.m en till frysen, men sen blev det m.f Och det gjorde att vi ödslade tid på fler försök. Men det är väl så för alla kanske- man vill liksom inte "ge upp" i första taget. Och det ska man väl inte heller om man gått till ET upp till 6 ggr på raken, men annars ska man nog ta sig en allvarlig funderare. Sen beror det ju också på ens ålder, pengar- rent krasst- och hur mycket mer tid man är villig att kanske offra i onödan.

Ni har bytt mellan långa och korta och mellan Puregon, Menopur och Gonal också förstås?

Ni måste förstås avgöra själva i samråd med läkare. Kontakta en annan klinik för ny input kanske?

De med PCO brukar vara lättstimulerade och få många ägg och då brukar korta passa bättre. Äggen utvecklas i regel lite långsammare med långa metoden, men frågan är om det skulle spela roll för er? Det är inte mycket som skiljer klinikerna i Sverige åt. Tycker inte ni ska göra nån mer IVF utan grundlig koll på alternativ.

Jag väntar när som helst andra barnet via ED och kan lugnt  säga att när man väl fått det efterlängtade barnet spelar gener absolut ingen som helst roll!  Man är bara så överlycklig att äntligen ha fått det man kämpat för så länge.  Därmed inte sagt att det bara är att konstatera att "jaha, det blev inga genetiska barn" och så gör man ÄD/ED inom några månader. Man måste smälta beskedet/insikten först och det får ta den tid det tar. Sen kan man gå vidare. Det blir ett biologiskt barn, man bär det i 8 månader, man föder fram det- och sen är livet komplett.

Båda barnen är via embryodonation gjord i Tjeckien. Inte släkt med varann heller, men det kvittar det också.

Nej, donatorerna är anonyma. Få länder har så man kan få veta vem de är. Vi gjorde 7 IVF-försök i Sverige som bara blev 2 ET. Vi har inte gjort PGD, fanns inga skäl till det. Och nej, vi vet inte alls vilket kön barnet har för det kvittar.  Första är en pojke.

Vet inte om man får välja mer specifikt. Man fick önska egenskaper och utseende om man ville, men för oss spelade sånt ingen roll. Vi vet i princip inget om donatorerna förutom att de var unga (under 25) och universitetsstuderande. Vi var på 2 kliniker- Reprogenesis först, men bytte sen till Unica. Vet ej om de har pgd. Sånt har aldrig varit av intresse för oss- vi ville ha barn bara. Inget designat barn.