Kandelaber skrev 2019-04-10 07:01:56 följande:
Ok där ser man. Bara längta på till insättning sen då!
Jag tog just ett test bara för att veta att det inte tagit sig inför sprutstarten. Negativt så klart. Kände typ att då fan blir det sprutor snart, nästan lite hämndkänsla mot kroppen? Blir fortfarande sur för varje test som är neg . Enda trösten denna gång är väl just det att om jag får mens igen så gör man verkligen något medicinskt åt det nu.
Men jag är så rädd för allt som inte funkar! Överstimuleringar, att inget överlever, att inget går att sätta in samt att man kommer vara den 30% som inte lyckas på 3 ivfer .
Kanske konstigt att jag är så negativ not ivf , till o med sköterskan var mer förväntansfull! Känns som att jag vet för många som inte lyckas och är lite överrealistisk
Typ varför kommer ivf funka när det inte funkar annars, oförklarligt dessutom.. känns som det är mycket 'lidande och logistik" för något som inte alls har 100% garanti. Man är så nedsliten mentalt i det här att det inte funkar så varför skulle man "vara värd" det här...
Jag känner igen mig väldigt mycket i det du skriver! Har känt exakt likadant. Vi är också oförklarligt barnlösa och funderar ju på vad som är galet! Känns skönt att ha kommit så långt i IVF-processen, men har ju fortfarande långt kvar. Embryot måste ju fästa sig och sen måste det ju gå hela vägen. Denna ovisshet är jobbig!
För första gången på ett år börjar jag dock känna mig lite hoppfull. Försöker tänka med tvärt om, att varför skulle inte vi få barn via IVF när så många andra får det! Men om vi misslyckat med vårt första försök kommer jag hamna i den onda spiralen igen.
Stort lycka till för er!!