Flytta ensam vårdnad

Sådär fungerar det verkligen inte.

Eftersom TS har ensam vårdnad så får hon flytta med barnet vart hon vill. Självklart har pappan rätt till umgänge, men om man flyttar 50 mil bort så är det ingen som kommer säga att ts ska ha barnet varannan vecka! Barnet har ju även en vardag, som man inte delar upp på två olika orter på det viset. Och inte heller kommer man tycka att ts barn ska resa 50 mil dit, och 50 mil tillbaka alla veckor.

När man är tilldelad vårdnaden, så får man bestämma var barnet ska bo, ska gå på dagis och skola. Sedan får man lösa umgänget efter möjligheterna. Så fungerar det i verkligheten. Och om ts fått jobb i samma stad där hennes familj bor, då finns det ingen som kommer stoppa henne från att flytta med barnet. Sedan får man lösa umgänget, som verkligen inte kommer handla om vecka vecka om avståndet är långt.

På din text, citerar"  Pappan kan givetvis även om du flyttar genom rätten begära utökat umgänge eller rent av varannan veckas boende och då är du skyldig att göra detta möjligt."
låter dt som om att pappan skulle kunna komma med vilka krav som helst, och då är ts skyldig att göra det möjligt. FEL! Pappan kan begära vad som helst i rätten iof, men han kommer inte få vad som helst. Man kastar inte ett barn hundratals kilometrar från vecka till vecka. Inte heller kommer man ha två olika dagis, eller senare två olika skolor. Glöm det!

Mamman har ensam vårdnad=Hon kan flytta med barnet.

Även om pappan skulle ansöka om delad vårdnad, så tar det oerhört lång tid innan det ser insidan av en rättssal. Under tiden är det fritt fram för mamman att flytta med barnet vart hon än behagar, och av vilken anledning hon än har.

Delad vårdnad är inte vanligt att man får, om mamman och barnet bor långt borta. För det skapar problem. Och även OM han fick delad vårdnad, så är inte det = nu måste barnet och mamman flytta tillbaka. Utgångsläget i tingsrätten kommer vara där man står just den dagen som ärendet behandlas. Har mamman då flyttat tidigare, så kommer ingen tvinga någon tillbaka. Barnet kommer också anses rotat på det nya stället.
Men visst, om hon väntar 1-2 år med att flytta, och dagen i rättssalen kommer innan dess, då kan pappan få delad vårdnad , och sätta sig emot en flytt.

Man har inte som boende förälder alltid heller möjlighet att stanna kvar på exakt samma ställe där barnet tillverkades. Ibland, som i detta fall, så är det frågan om jobb och försörjning. (Och familjen mamman har). Och det är ett giltigt skäl (enligt mig) att lytta på sig. Allt handlar inte om att man som boende förälder hela tiden ska svansa för den man som lämnat mamman och barnet. HAN KAN JU FLYTTA PÅ SIG OCKSÅ, om det är viktigt med delad vårdnad och vecka/vecka.

Barnens behov handlar inte enbart om tät kontakt till umgänges föräldern (ast det är viktigt). Men försörjning, tak över huvudet, och en lycklig mamma är absolut lika viktigt. Om inte viktigare tom.

Och det finns ingen risk med att hon förlorar vårdnaden om barnet här. Hon har ensam vårdnad, och gör lagligt inget fel i och med att lytta. Sedan bör hon ju diskutera hur umgänget ska se ut eter flytten. Om pappans krav är orimliga, så kommer även tingsrätten se det. Och förstå varför hon inte kunde gå med på att barnet kastades 50-100 mil 1 gång i veckan, och aldrig år vila. Pappan har också en skyldighet att vara tillmötesgående angående umgänget. Det är inte enbart boende föräldern som har ansvaret för den delen.

På vilket sätt är man olämplig som mamma, om man haft ett seriöst förhållande som resulterat i barn. Om man för det förhållandet flyttade 100 mil. Så år man barn med mannen, och så lämnar han en+barnet. Han har sitt liv på orten, jobb , familj, vänner. Men mamman står då utan jobb, familj, vänner. Och får även ta största ansvaret för barnet. Vem är det som säger att det är just den platsen mamman ska leva kvar på? Man kan ju se det rån synvinkeln att pappan, som aldrig behövde ge upp något ör förhållandet, nu år flytta på sig. Det finns inget som hindrar det. Moraliskt el, anser jag att det är att lämna sin fru+barn ensamma, utan jobb och omgivning med stöd. Att sedan stå och kräva att barnet ska stanna där hen är efter det, det är omoraliskt. Barnet behöver den närmaste personen (vilket här är mamman), och hon behöver både jobb och omgivning som gör henne lycklig. Så...pappan som ställde till det kan ju flytta på sitt arsel om han vill ha varannan vecka!

Även han valde att bli förälder, så varför ska inte han då uppoffra någonting, medan TS ska uppoffra allt?

Lika bra kan vi vända på steken. Man är olämplig som pappa (förälder) om man inte kan tänka sig att flytta på sig för sitt barn, så att även den andra föräldern kan ha ett liv.
Usch för dessa fl medlemmar som står och pekar finger åt dessa mammor som dagligen tar allt ansvar för barnet, och sedan slickar papporna som inte tar ansvaret i röven. Och ännu till tycker man ska följa deras pipa, så papporna får det bekvämt och bra. Nepp, tar man allt ansvar för barnet, då ska man ha rätten att flytta på sig om så krävs. Och pappan, som inte tar ansvar för barnet på daglig basis, han kan flytta efter om han så behagar.

Äh, struntprat. Har man vårdnaden om barnet så får man flytta. Och en 6 månaders så har inget umgänge som handlar om övernattning hos pappan. Det kommer efterhand, FÖRUTSATT ATT PAPPAN TRÄFFAT BARNET INNAN OCKSÅ. Det fungerar inte som så att pappan håller sig undan i 2 år, och sedan pang på så får han ha barnet över natten.  Barnet ska känna pappan innan det blir aktuellt. Och flyttar ts, så kommer det ju ske betydligt senare i livet. För pappan kommer inte träffa barnet regelbundet så att hen vid 2 års åldern känner honom väl nog för att övernatta. Jag skulle tro, om pappan träffar barnet 1 gång i månaden från 0-2 år. Då kan det bli aktuellt med hel dags umgänge från 2-3 år. Om han fortsätter med det regelbundet 1 gång i månaden, då kanske han kan få någon natt omkring 4 års åldern. Det krävs att barnet känner pappan ordentligt. Och små barn har kort minne, och är inte trygg nog att övernatta hos någon dom träffat någon gång i året.

Umgänge får han såklart i en rätts sal. Men det läggs upp efter var ts bor med barnet. Det blir inte vv om hon bor 50 mil ifrån honom, så enkelt är det.
Och att hon flyttade är det ingen som kommer säga något om. DET VAR HENNES LAGLIGA RÄTT. När man har ensam vårdnad så har man den lagliga rätten att välja var barnet ska bo. Och har man flyttat, och erbjudit pappan umgänge efter vad som är möjligt...då kommer ingen slå dig på fingrarna för det. Och inte heller tvingas man flytta tillbaka.