Vi äter nyttigt och gott hemma. Men visst tusan unnar vi oss lite extra emellanåt. Kanske just för att vi i huvudsak äter så nyttigt känns det inte som någon katastrof om vi skulle få en sån vecka du ger exempel på.
Skaffa ett par barn till. Börja jobba heltid. Låt livet hända med äldre barn som ska skjutsas till aktiviteter och göra läxor om kvällarna. Få mer ansvar på jobbet. Sen kan du läsa din trådstart om när du hade bara ett enda barn som var litet och vars värld var inrutad och begränsad, och du själv bara jobbade deltid, och så kan du skratta åt dig själv.
Klart det går, jag gör det själv. Men jag har erfarenhet nog att kunna förstå varför inte alla familjer prioriterar exakt som jag. För jag förstår att livet händer och att folk väljer att prioritera andra saker. Kanske gör de något annat helt perfekt, som jag inte ens tänker på, och som hade varit bättre för mina barn att just jag hade fokuserat på istället. Det kan jag omöjligt veta.
Håller med helt och hållet här! Och de flesta med äkta kunskap om mat vet att det går att äta hälsosamt på en hel massa sätt, inte bara enligt de rådande trenderna. Men folk som har skaffat sig en mikroskopisk kunskap om kost gillar att skriva andra på näsan trots att de egentligen bara avslöjar sin egen okunskap.
Det är få saker i livet som behöver vara helt perfekta för att duga, mat och kosthållning är inte en sån sak.
Då kan du inte ha så stor kännedom om livsvillkor för somliga människor.
Och vilken kännedom har du om dessa familjer? Var finns de och hur vanligt förekommande är de?
De allra flesta har något slags balans och har en blandning av bra mat och en del skräp. De flesta vet också att det finns vissa saker som är viktiga och vissa saker som inte är viktiga och att det gäller även kost och hälsa.
De med lite kunskap drar ofta stora växlar på det lilla de vet, de med större kunskap har möjlighet att vara mer nyanserade i både sitt förhållningssätt gentemot andra människors kosthållning och sina egna val när det gäller mat. De som tror att de hittat svaret på vad en bra kost är verkar ha ett mycket stort behov av att basunera ut det som ett slags sanning där de som inte uppfyller kraven är dåliga och behandlar sina barn illa, detta trots att det finns många koster att föda upp barn på och de allra flesta fungerar alldeles utmärkt. Att äta gott och festligt kan vara och så viktigt för välbefinnandet som att äta fibrer och rätt sorts fett.
Och vad man kan eller inte kan lägga tid på i sitt liv är så individuellt och påverkas av så många faktorer så ingen borde komma och påstå att andra hinner något bara för att du eller jag gör det.
Det är egentligen TS som jag menar.
Men du hakade på "jajas" inlägg om att ett par barn till och lite att livet drabbar en brukar göra slut på de här idéerna om principer kring maten för barn. För det är ju ofta så - de med ett litet barn har 100 principer för hur deras lilla barn ska få äta, men sen släpper man på många av de principerna, dels för att man inte hinner/orkar/har lust att upprätthålla dem men också för att man inser att det inte är hela världen om det slinker ned en glas och några kex då och då.
Men de som är i den här principbubblan har så lätt att peka finger till andra som inte lever upp till deras egna höga standard. Och inser inte ens att det fkatiskti inte är alls nödvändigt.
Men det här är ju omöjligt att diskutera med andra människor. Var och en får själv välja vad de vill stoppa i sin mun och sina barns munnar. Inte minst blir det helt omöjligt att diskutera, eftersom det kan skilja ungefär 30 år i forskning om hur uppdaterade folk är i vad som är nyttigt och vad som är onyttigt. Du verkar ju till exempel fortfarande tro på kostråden som kom på 80-talet om att feta såser är onyttigt och att frukt skulle vara nyttigt. Jag, som läser varje dag om sådana här saker och har gjort i flera år, håller ju absolut inte med om det! Så det du tror är nyttigt tror ju jag är onyttigt. Så vad jag serverar mina barn och vad du serverar barn är ju helt olika, men båda tror att de gör det bästa för sina barn. Omöjligt att diskutera som sagt. Man får bara acceptera att andra gör andra val och bara för att jag själv inte skulle välja detta så behöver jag inte anta att de andra inte har en bra anledning till sina val.
Vad gör man om man bor i en liten skithåla med en liten butik där utbudet är typ ingenting och priserna är dubbla jämfört med Ica? När man inte har körkort och inte har möjlighet att handla annat än det som finns att tillgå?
Men alla ni som äter så himla bra och får till det trots tidsbrist och allt annat. Och ändå "vet" alla dessa "andra" som tydligen inte har så bra matvanor utan ger sina barn allsköns skitmat, aldrig lagar något utan trycker ungarna fulla med socker och E-nummer. Hur känner ni alla dessa "andra" som är så mycket sämre än ni? Hur känner ni till deras vanor och ovanor så väl?
Är det inte så att de flesta kanske gör precis som ni? Har en hyfsad grund med bra mat och sen lite utsvävningar i form av fika och glass lite då och då?
Hur vet du att "vissa" (inte du såklart) äter glass flera gånger i veckan och plus det sötad yoghurt och vardagsdricka och snabbmat på väg till träningen både tisdag och torsdag och sen fredagsmys på det. Du glömde förresten lördagsgodiset och söndagsfikat hos svärmor! Vilka familjer är det här egentligen? Inte dina vänner väl? Och absolut inte du såklart.
Du kanske tror att det är enkelt att få en överskådlig blid över andras matvanor. Men alla som arbetar med kost vet att det inte alls är enkelt att veta och bedöma hur någon äter. Men desto enklare att kasta pekpinnar omkring sig och slå sig för bröstet över hur duktig man är.