Varför ger ni era barn så mycket skräp att äta - ge riktig mat!

Skaffa ett par barn till. Börja jobba heltid. Låt livet hända med äldre barn som ska skjutsas till aktiviteter och göra läxor om kvällarna. Få mer ansvar på jobbet. Sen kan du läsa din trådstart om när du hade bara ett enda barn som var litet och vars värld var inrutad och begränsad, och du själv bara jobbade deltid, och så kan du skratta åt dig själv. 

Klart det går, jag gör det själv. Men jag har erfarenhet nog att kunna förstå varför inte alla familjer prioriterar exakt som jag. För jag förstår att livet händer och att folk väljer att prioritera andra saker. Kanske gör de något annat helt perfekt, som jag inte ens tänker på, och som hade varit bättre för mina barn att just jag hade fokuserat på istället. Det kan jag omöjligt veta. 

Men det här är ju omöjligt att diskutera med andra människor. Var och en får själv välja vad de vill stoppa i sin mun och sina barns munnar. Inte minst blir det helt omöjligt att diskutera, eftersom det kan skilja ungefär 30 år i forskning om hur uppdaterade folk är i vad som är nyttigt och vad som är onyttigt. Du verkar ju till exempel fortfarande tro på kostråden som kom på 80-talet om att feta såser är onyttigt och att frukt skulle vara nyttigt. Jag, som läser varje dag om sådana här saker och har gjort i flera år, håller ju absolut inte med om det! Så det du tror är nyttigt tror ju jag är onyttigt. Så vad jag serverar mina barn och vad du serverar barn är ju helt olika, men båda tror att de gör det bästa för sina barn. Omöjligt att diskutera som sagt. Man får bara acceptera att andra gör andra val och bara för att jag själv inte skulle välja detta så behöver jag inte anta att de andra inte har en bra anledning till sina val. 

Ja, men om diskussionen bara går ut på att alla som inte gör som TS själv gör med sitt enda barn, är sämre, så får jag vara med i den diskussionen och påpeka att jag tror att TS kommer att vara betydligt mer ödmjuk i framtiden. När hon har fler barn. När hon har mer jobb. När hon har lärt sig helt andra saker kanske om vad som ens är bra kost.

Ja, det håller jag också med om. Mat är mer än nyttigt eller onyttigt. 

Det är ju jättebra att du gör detta! Inga tillsatser och allt är naturligt och från grunden. Men hade min familjemedlem med diabetes ätit det där så hade det varit katastrof! Både bananglassen och bananpannkakorna hade fått blodsockret att skjuta i höjden och sedan dala. Insulin hade krävts. Likaså frukt; all frukt orsakar blodsockerhöjningar och det finns inget i frukt som man inte kan få av annan mat.
Morötter äter inte heller min diabetesfriska familjemedlem, det är väl den sötaste underjordgrönsaken man kan hitta? Jag skriver diabetesfriska, eftersom en uteslutning av alla kolhydrater utom de från ovanjordgrönsaker har gjort att insulin inte längre behövs. Alls! Och de vanliga diabetesföljdsjukdomarna som min familjemedlem tidigare hade (trots perfekt skött diabetes på traditionellt sätt med livsmedelsverkets kostråd och sedan insulinsprutor för att försöka hålla bodsockret i schack) som sår på fötterna, ögonförändringar, kärlkramp, har försvunnit och inte kommit tillbaka. Att leva frisk utan insulinsprutor och utan följdsjukdomar! Bara för att man uteslutit sådant som bananer, morötter och frukt. 

Kanske den resistenta stärkelsen i bönorna häver lite av blodsockerchocken från dadlarna, så de där kakorna kan vara supersmarta och jag tar gärna receptet. På allvar så kan det vara intressant att prova och sedan kolla vad blodsockret hamnar på. Men det är inte säkert att bara för att kroppen inte reagerar fullt ut på sockret, att de negativa effekterna ändå uteblir. När man dricker alkohol gör man levern upptagen med att metabolisera alkohol och därför sjunker blodsockret: levern hinner inte hålla på med sin glukoneogenes. Det kan vara så med andra blodsockersänkande livsmedel också (snott rakt av från Martina Johanssons blogg, så inte min idé, men jag väntar med spänning på vad hon kan tänkas komma fram till).

Jag bara menar att du skriver: "Håller verkligen med dig Ang alla sötsaker" och ändå har du skrivit allt det där om bananglass och bananpannkakor och morötter och dadlar(!). Att det känns lite konstigt. Det är ju sötsaker ändå som du ger ditt barn. Och det får man göra! Men man ska ju veta vad man gör så att man kan välja om barnet ska äta de där bananpannkakorna varje dag till frukost eller inte. Hade du skrivit "Håller verkligen med dig Ang alla tillsatser", så hade det legat mer i linje med vad du skrivit tidigare. 

Själv äter jag som om jag hade diabetes. Det måste ingen annan göra. Mina barn måste inte det. De gillar bananer och de är unga och friska och deras kroppar klarar det. Fast jag försöker oftast ge dem en mer blodsockerstabil frukost än bananer, och sedan kanske bananpannkakor eller vanliga pannkakor till festfrukost ibland på helgen. Men jag som är över 40 tänker på min egen hälsa på ett annat sätt. Jag tänker på det som jag har läst om socker och cancer, socker och alzheimers, socker och olika metabola sjukdomar. Jag förklarar för mina barn att till exempel dadlar innehåller socker. Egentligen är det ju värre än socker, eftersom det är fruktsocker som lagras in i levern. Men det är överkurs att veta, men barnen vet att allt som smakar sött innehåller någon form av socker och att det kan vara bra att äta med måtta och att vissa inte kan äta det alls, om de vill slippa att medicinera. 

Ja, det finns ju fler aspekter än socker så klart. Kan jag få receptet på kakorna?

Jag tror som någon skrev, att kosten egentligen inte måste vara perfekt för de flesta människor. Jag tror faktiskt att särskilt unga människor klarar en sämre kost bättre, särskilt om det är under begränsade perioder och sedan perioder med bättre mat. Och dina barn äter ju inte ens särskilt mycket socker. Det är viktigare för barnen att du vilar när du mår sämre. Jag tror att det är viktigast för äldre och sjuka med bra kost, så jag tänker att det egentligen främst är du själv som hade behövt en riktigt bra kost. Men det är ju verkligen inte lätt i den situationen. Så vila du först och främst och ha inte dåligt samvete för barnen. 

Ja, det är ju så att alla gör så gott de kan och det är kanske dumt att hålla på och skriva om kost. Det är ju så komplicerat också nu, när det finns så många kosthållningar och så mycket forskning som spretar åt olika håll om vad 17 som är bäst att äta. Dumt att ge folk dåligt samvete, verkligen, det är ju inte meningen! Själv växte jag ju upp på bara konserver i stort sett, men jag hade det bra och blev en frisk vuxen av det. Just nu kör jag en helt vansinnig diet, men jag ska ändå berätta den för dig, men jag hoppas att inga barn läser: jag äter bara kött, skaldjur, ägg, fisk, fet ost och smör. Inga grönsaker. Det kallas för carnivore diet. Jag berättar det för dig eftersom den första bloggaren jag läste om som gick på den dieten, gjorde det för att få vara frisk från sin bipolära sjukdom och för att få slippa medicinera mot den (Amber nånting). Men det är såklart något man omedelbart slutar med om man mår sämre av kosten, om man provar. Det kan ju vara ren trams och dessutom reagerar alla olika på olika kost. Men jag tänker att det inte kräver så mycket matlagning att prova: ölkorv, stekt köttfärs, stekta/kokta ägg med extra smör och oststavar, så har du dieten klar typ. Man kan ha färdigkokta ägg i kylen så klarar man sig på det de dagar man mår sämre. Det är liksom meningen att dieten ska vara enahanda och det gör inget om man äter kokta ägg med smör i tre dagar. Jag tror inte att det är farligt att prova på en vuxen i någon månad, men jag vet ju inte. Om du provar, så släpp det omedelbart om du mår sämre!

Ja! Det var typ 2! Det glömde jag skriva! Det var en mycket svårreglerad typ 2-diabetes. En typ 1-diabetiker får aldrig sluta med insulin. Dock påstod läkaren att ingen kroppsegen insulinproduktion förekom hos patienten, trots att det var en typ 2, men läkaren hade fel. 

Ja, det är en nollkolhydratdiet. Nej, det är nytt för mig också, men steget är inte så långt för mig som redan skurit ner på kolhydraterna rätt kraftigt. Men detta är ju så skumt så det är inget man ens vill berätta för folk att man provar.