Barnlängtan men inte kär
Jag är i en knepig situation. Har extrem barnlängtan! Den är starkare än mig själv. Att jag ska må bra är längre prioriterat än barn. Jag är tillsammans med en kille jag tycker om men jag är inte kär. Jag tänkte att de spelar ingen roll. Vill han ha barn och jag vill så varför inte?
Men nu blev de så att han har dåliga sperimer. Och göra ivf känns lite, jag vet inte. Guds sett att säga till mig att vänta med barn, träffa någon jag är upp över öronen förälskad i? Men jag är så rädd, tänk om ja aldrig möter min prins, eller tänk om jag möter honom försent? Alltså efter min fertila ålder. Jag är 26 och vill ha barn innan 30. Jäkla barnlängtan hade jag inte velat ha barn så hade valet varit så lätt, lämna honom och bo singel. Men för å göra barn krävs två...