utanför i släkten och fjäsk

Jobbigt när man känner så. Familj och släkt vill man ju ska vara en trygghet, avkoppling, glädje och stöd.

Fundera lite på dina gränser. Jag har tänkt igenom vilka jag är artig med, vilka jag känner mig gladast och tryggast med - nog minst tre-fyra nivåer. Jag hanterar dem allså olika.

De tossigaste har jag behandlat som nån sorts barn.

Det har fungerat bra och jag tror inte ens att de märkt något. Då och då bjuder jag hela släkten på typ sill-lunch och det blir man uppskattad för.

Många människor idag är stressat egocentriska och odlar inte precis sin charm och bildning...

Vi får förhålla oss till detta. Vi kan ju inte fly in i en grotta...