Anonym (uppskattar) skrev 2018-06-10 04:26:14 följande:
Nu är inte jag lärare men åsikten om att allt skit bara slängs som läraren här ovan fick å att de inte uppskattades tycker jag låter lite knäppt. tänk om man skulle göra samma med sina barn, åh en ljuslykta för 20 kronor, skit ful den vill ja inte ha. du lilla barn köp aldrig nån present till mamma nått mer för ja vill inte ha ditt skräp som som du kommer med.
Det är väll ändå själva gesten i en liten symbolisk grej tycker jag. som den där oanvändbara smörkniven som ungarna kommer hem med från Slöjden och ger bort i present lagomt till mors dag. jag älskar den, nä jag har inte användning av den, nä den är inte fin. men en annan människa har lagt ner tid å själ i den till mig och de älskar jag.
lite samma är de vell med en present till dagisfröknar/lärare, dom har inte bara gjort sitt jobb med mina barn dom har även lagt ner sitt hjärta och själ i dom. de minsta man kan göra är vell att ge bort en liten symbolisk present för att verkligen visa att man uppskattar just de, att dom gjort mer än sitt jobb.
så tänker jag iaf. och sen ska de ju va just en symbolisk grej, inget svindyrt för då sätter man ju lärarna i en obekväm sits. men nått för max en 100 från barnen är rimligt tycker jag ????
Många ger det de själva vill ha och mer eller mindre kräver att den andre ska bli glad för den mottagare som inte blir det anser man vara otacksam. Man säger att mottagarna får tänka till och uppskatta gesten.
Då har man enligt mig inte tänkt till. Man ger inte för att det är givande att ge utan man ger för att mottagaren ärligt tycker om det den får. Som givare måste man alltså tänka till ordentligt innan.
DU kanske uppskattar din ängels försök att tälja smörknivar men du är partisk och måste inse att alla inte tycker att det är så himla charmigt med sådant krafs. Vi är alla olika helt enkelt. Det är rätt konstigt att så få människor verkar inse att vi alla är olika utan så fort som någon inte tycker, tänker, resonerar eller gör som 'jag' så är det knäppt.
Visst det kan vara kul med
en sådan smörkniv,
en glasstaty,
en keramikskål. Men tror du verkligen att det är lika kul efter femtionde kniven, hundrasjuttiofjärde glasplyttret, sextioåttonde keramikkrukan?
För om du nu tänker till, om personalen lagt ner
hela sin själ och hjärta i ditt barn, är inte det minsta man kan begära att du gör samma sak
en enda gång, när du ska ge presenter, och verkligen se till att personen får det den verkligen vill ha och inte bara göra det halvhjärtat och ge det du har lust med och sen mer eller mindre kräva att den blir tacksam?(För ärligt, alla presenter kräver att mottagaren visar tacksamhet för skulle denne säga att den
inte uppskattar det kommer man att föra liv om vilken idiot och otacksam jäkel denna är)
