• Kannermigensam

    Hur ska jag orka alla graviditetsbesked? Snart försökt i 2 år. Behöver stöd och råd :(

    September 2016 började vi försöka bli gravida. Efter 4 månader (som jag då tyckte kändes jättelång tid lyckades vi och jag har aldrig varit så lycklig i hela mitt liv som jag var dom 2 veckorna jag ar gravid.. tills missfallet kom. Direkt efter missfallet fick jag besked om att jag hade allvarliga cellförändringar och behövde opereras. Jag opererades och hela den processen fick mig att må så extremt dåligt med oro för cancer och att inte kunna få barn och jag kände mig väldigt illa bemött på kvinnokliniken där jag behandlades. Det är en historia för sig.. Men operationen skulle inte påverka fertiliteten sa dom. Nu sitter jag här och det har snart gått två år och vi har ännu inte lyckats. Har precis påbörjat en fertilitetsutredning där läkartiden blivit uppskjuten flera månader pga läkarbrist. Det har gjort mig så less. Men nu till en annan jobbig grej. Har nyligen fått veta att två av mina närmsta vänner är gravida. Alltså jag pallar inte! Sitter hemma med panik just nu :( Det har varit så många graviditetsbesked dom här åren vi längtat och alla har varit jobbiga men jag har kunnat tagit avstånd och varit ledsen. Nu är det två av mina närmsta vänner och jag måste verkligen försöka att vara glad och inte ta avstånd. Jag orkar inte och jag är så himla ledsen just nu. Hur ska jag tackla det här!? Hjälp :(

  • Svar på tråden Hur ska jag orka alla graviditetsbesked? Snart försökt i 2 år. Behöver stöd och råd :(
  • Kannermigensam
    Aamon skrev 2018-06-07 09:20:43 följande:

    Man får vara ledsen och tycka att det är orättvist!

    Har försökt sedan jan 2016 och under den tiden haft x- grav efter 1 år och 4 mån samt ma 8 månader senare.

    Bland mina nära har minst 6 fått barn under dessa 2,5 år och flera är gravida nu.

    Ja, jag är avundsjuk på dem. Ja, jag gråter ibland över hur orättvist det är att de lyckas och inte vi. Vet jag deras förutsättningar, längtan och hopp? Nej!

    Jag minns när vi försökt i 3 månader och jag tänkte "det går aldrig" och tyckte mest synd om oss i hela världen. Det har nu gått ca 900 dagar sedan vi började försöka. Har under den tiden varit extremt öppen med våra förlorade graviditeter och fått höra många mycket ledsamma historier.

    Vet ett par som fått 14 missfall för att på 15:de försöket lyckas. Vet de som tvingats föda barnet i v18 då det aldrig skulle kunna leva. Vet ett par som fått 16 missfall och inga barn. Vet de som aldrig blivit gravida på 10 år trots alla försök. Vet par vars barn dött dagar innan planerad förlossning.

    Livet är inte rättvist och kommer aldrig bli rättvist.

    Jag mådde bättre när jag tvingade mig att inse att andras graviditeter inte minskade våra chanser och att man måste få känna sorg.


    Jo du har rätt. Det är ju så det är och det minskar inte våra chanser. Jag är väldigt emotionell och jag önskar att jag inte vore det men nu är jag det och varje graviditetsbesked har gjort ont i mig. Jag tänker varje gång att det där borde varit vi för längesen.

    Försöker även hitta något att vila hoppet på. "Allting har en mening" och "vår tid kommer och då kommer det vara underbart" men jag känner bara mörker just nu.

    Och ang att många har det värre; jag vet och jag är fullt medveten att vi är långt ifrån där än men mina känslor ändras tyvärr inte för det. Allt är relativt.

    Jag beklagar det ni går igenom också, det är sjukt orättvist. Hur hanterar din partner det?

    Kram
  • Kannermigensam
    Anonym (anonyma tjejen) skrev 2018-06-07 13:53:18 följande:
    Jag förstår att du är ledsen, missfall, cellförändringar och oro för cancer och dessutom bli dåligt bemött av vården måste vara mycket jobbigt. Det är svårt att ständigt kämpa mot barnlöshet och sen försöka vara glad åt att andra lyckas, när man sjäkv fortfarande kämpar ÄR jobbugt. Om du inte sagt något än om din kamp, och om du känner att du orkar, berätta för dem vad du går igenom och hur du mår. Det gör ju att deras förståelse för din situation ökar och att du har det jobbigt nu och inte orkar vara så glad. Jag tror de kommer förstå. Ibland visar det sig att andra också har kämpat länge, utan att man själv visste om det.
    Ja visst är det jobbigt. Det tär mycket på en. Dom vet vad jag går igenom men jag har inte "uppdaterat" dom efter graviditetsbeskedet och det känns jobbigt att behöva prata om det igen. Vill liksom inte ta deras stund. Den ena nära vännen vet jag har kämpat lika länge som oss fast med 2 MA, den andra kompisen vet jag har försökt sen i julas ungefär. Jag vet att många andra kämpar också.
  • Kannermigensam
    Anonym (Ghvcb) skrev 2018-06-07 14:07:36 följande:

    Om det är nära vänner, kanske du kan vara öppen med att du tycker det är jobbigt och be dem att inte pladdra på om graviditetskrämpor och barnvagnsinköp.

    Kanske kommer du att känna att du behöver en paus från dem, och då kan det vara bra att ha förklarat innan varför.


    Det är väldigt nära vänner. Ja jag kommer nog behöva pauser men jag vill ju egentligen inte. Ska samla till mig mod och försöka prata om det utan att ta bort fokus från deras lycka. 
Svar på tråden Hur ska jag orka alla graviditetsbesked? Snart försökt i 2 år. Behöver stöd och råd :(