Vad är det som gör att missbrukare , missbrukar?

Tror det är ETT missbruk. Utloppen varierar. Alltså samma "sjukdom" bara olika valda preparat. ETT missbruk: flera utlopp. Vissa missbrukare väljer alkohol, andra att glufsa i sig mat och socker tills de dör av fetma, andra väljer spel, eller sprutor. Studier har visat t ex att de som genomgår gastric bypass och får sluta missbruka mat ofta blir alkoholister när maten måste låtas bli, någon från "biggest loser" blev kokainmissbrukare berättade han, efter han blev smal genom programmet... etc.

Hur ser ni på om det tex är kopplat i stor del till anknytning steorin?

Andlig ohälsa

Ok.

Har du möjlighet att utveckla det lite mer?

Det handlar väl dels om att undvika abstinens och sen för att man inte vill känna någonting.

Jobbat mycket med missbrukare.

Smärta, ångest, ilska, glädje, oro, ilska, vilken känsla som helst, fysisk som mental ska liksom inte finnas. Allt kan tas bort med en drog liksom.

Tack för ditt inlägg.

Hur skulle du prata med en klient om just att hantera sin abstinens och att det är ok att känna saker,det är bara känslor?

Att personen håller på att ta död på sig själv och drar ner sina anhöriga i fallet.

Motivera till förändring?

Ta emot hjälp?

Extremt ofta handlar det till en början om självmedicinering. När du sedan utvecklat ett beroende är det andra fysiska och psykiska mekanismer som är väldigt starka krafter. Bara att undvika abstinens är ett "gott" skäl. Men enligt min erfarenhet är det psykiska suget det absolut knepigaste. Att veta att lindring från den själsliga och världsliga smärtan bara är en sil eller lina bort är svårt att motstå.

En missbrukare beskrev för mig att jag kunde jämföra svårigheten med att motstå suget med känslan av att vara sådär vansinnig kissnödig att man håller på att storkna. Man behöver en toa NU NU NU och är fullständigt uppslukad av behovet av att få kissa. Men så ska du motstå det.. I flera dagar.. Veckor.. Månader...

Efter den beskrivningen fattar jag att folk inte klarar av att lägga av även om de knarkar bort jobb, bostad, familj och liv..

Vi vill alla må bra, och våra hjärnor ger olika stor "utdelning" när vi är med om saker som borde göra en lycklig eller nöjd. 

Om man har människor och saker i sitt liv som ger en lycka så ger drogerna mindre utdelning i jämförelse, du har inte samma behov av dem då.

För någon som har snålare hjärnkemi och en dålig miljö omkring sig så är risken större att man testar droger. Då blir drogerna kanske största källan till kemisk lycka, och då är det lättare att fastna i beroende.

Själv är jag rasande billig i drift. Jag blir helt hög av lycka av att göra ett projekt bra på jobbet, springa en mil på helgen, bra sex eller enkla livsmedel som kaffe, choklad eller stark chili i kombination. Min hjärna ger mig en lyckokick av bara det.

Extrem träning eller fasta kan göra mig euforisk, under korta stunder så pass att det känns som om jag svävar ett par meter ovan marken och ser ner på mig själv.

Att börja leka med heroin verkar liksom rätt onödigt då.

För det första så är de med psykisk ohälsa över representerade, det går liksom inte koma runt den stora.
Sen blir det mer och mer diffust desto djupare man går.

En hel del genererar sjukvården.

En stor faktor till att många missbrukar eller inte kan ta sig ur ett missbruk är att de saknar en slags känslomässig koppling till samhället. Man känner sig inte behövd. T ex, man är arbetslös, man har inga vänner, man har inga bra familjeband, man har inte det där skyddsnätet som bra vänner innebär, så det blir svårt att uppbringa tillräckligt stark motivation till att bryta ett missbruk. Vem gör man det för? Sig själv kan man göra det för förstås, om man tycker om sig själv tillräckligt mycket. Men det är många som inte gör det, som inte fått med sig det från uppväxten.